den gamles steg
vandrar
från by till by
fåglar ser väven
de skarpnäbbade vidvingarna
ser väven
ser väven
ser stegen
hennes fötter är broar
är valv
allt och intet
intet och allt
flyter
stundtals
stundeligande
forsar
under dem
hon flyter icke över dem
hon är i dem
med dem
hennes klädnad är jordsvallan
är växter av jordan
av allt
av intet
av intet
av allt
håret är vitt den vita tankens färg
hennes ansikte är
jordens ansikte
jordeströmmans skönhet
ögonen är skarpa
är örnens blick
ser genom
skådar allt
icke avslöjande
hon hör hjärtats svar
då
först då
visar hon vägen
till
av slöjandet
hon avslöjar inte för dig
för de omgivande
endast
endast då ditt hjärta
ditt hjärta
dina ögon
säger så
är sägandes så
då avslöjar hon dig
lyfter med dina händer slöjan
det är lätt att tolka detta avslöjande
till utlämnande till lämnas ut
i den mänskliga timliga världen
avslöjas brottslingar
lögner med mera, om dessa skrivs det
skriks det mest
det är så mycket vackert
att av slöja
vilket lyfter tyngden
tungtyngden
det vi avser är att den enskildes inre
aldrig avslöjas – blottlägges
naknas för omgivningen
liv ställdes ut till vanära
skampåle
stenkastning
med mera
det finns mycket att skriva om detta
se stenkastning
de kastade stenen
mineraltanken mot hjärttanken
hon den gamla kom till byn
hon bar en vandringsstav i handen
hon hälsades i glädje
i glädjande svarade hon
barnen sprang henne till mötes
en fjärilssvärm
ur puppahand
alla vördade henne
hennes steg
hennes röst
kärleksmoder
eld bads brinna
folken dansade
hon såg
hon lyssnade
hon iakttog
lyssnade in
in
djupare in
skallror ljöd
hon urskilde
fröna
bönorna
ordklangerna
lade dem i marken
iakttog mönstret
ord steg fram
den gamles steg
vandrar
från by till by
fåglar ser väven
de skarpnäbbade vidvingarna
ser väven
ser väven
ser stegen
hennes fötter är broar
är valv
allt och intet
intet och allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar