Angivelse
Ingivelse
en människa står i skuggan av liv
har människan
valt skuggan
eller
är människan
ställd i skuggan
är kanske solglittret alltför ytberörligt
eller kanske är solglittret skönare beskåda skåda än skenet
så ofta sätter jag mig i skuggan
inväntar
inväntar solvandring
väntar stilla
tömd
det är en utsiktsinsiktsplats
skön smeker lätt vind kind
klangspel
vindspel
ljuder stilla
just nu blommar häggen
doftvind
smeker
själ
fåglar rör vid
i ängens famn vandrar rådjur
allt grönare skimrar alltomi
alltomi
alltomi
så vackert sjunga det ordet
gång till gång
steg
stiger
solfinger in i trädkrona
ser en solstråle
varligt föra undan
löv
blad
hassel
hassel du bär
rosa blomning
så finner ännu en solstråle
ett finger vägen
viker varligt
undan löv
blad
så tillträder ännu en solstråle
ett finger
ännu ett
ännu
ännu
slutligen är hela
trädets krona fyllt avmed
medav är solhav
tusende solar uppenbaras
en björn lufsar fram humla lyfter surrar brummar
lönnen regnar blomning
himlapenslar borstar kammar rör vid solhår
målar himlamantel röd
röd eld eldröd skimran
eldrödandning
sakta
sjunker
sol
in i havsfamn
hon ler ömhet
ömhetsvälkomnan
sol sluter ögonvingar om dagens dröm
de stunderna har jag valt
valt solsköljan
solsköljans andrum
valt solsköljans andrum ty solglittrets
alltför ytröran berör mig illa
skenets krackeleringsyta
är skärtoner
sakta sluter kvällen
afton
vingar
om
träd är
silhuetter
klangspel
vindspel
vaggar
stilla
steg
god natt
god natt
sov
dröm
vakna i
förverkligandeljus
ögonvingar
flyger fria
en stund
så sveper jag sjalen om
tätare
sluter
dörr
om
nyckeln
nyckeln
den vet du
var den
är
så många ord yttras skrivs i ingivelse
denna ingivelse är ofta att likna vid snabbmat, den inger något vilket egentligen ej har verklighetsinfattning, den inger förvillelse, en eller mångfaldigad förvillelse vilken leder till smärtregn av stora proportioner oftast mycket svårläkta.
så finns inspiration – inspirationsingivelse
inspirationsingivelse sker i vakenljus
medvetennärvaro
den inspirationen är medvetandesfär
den tränger in
då jag skriver tränger in innebär detta likaväl ett mjukregn en vindpust ändå är detta tränga in verkligen tränga in ty det är universums eller gudomlig ljusgenomträngan; vilket är sannhetens svärd
visst kan denna inspiration ge smärta
allt uppvaknande är ofta förenat med smärta
positivsmärta
den smärtan ligger i ett slags avsked av de egna gjorda bilderna. så ofta blir vi besvikna då det verkar gå fel. det existerar inte fel - det är mera de egna gjorda bilderna av hur det skall vara vilka brister, vi måste ha tillit till förbundenheten, helheten samt inse att i ”slutändan” faller allt på plats. visst är det en tålamodsprövan vilken kan synas ta alltför många steg. men det sker – allt sker utan hastan hinner människan med, hinner se samt ”infoga” sig.
det vill säga – hela människans väsen är med i processen.
såg en film, en gammal indianfilm visst var den sentimental eller anspelade på de till de strängarna. den var positivt sentimental i den bemärkelsen att den var helt befriad från överdimensionerat våld samt sex. denna film visade den analfabetiska världen, den så kallade analfabetiska världen, ty det har att göra med hur vi ser på skrivandet samt läsandet. den vite mannen kom intågandes med pomp och ståt, talade om drottningen varandes deras moder, så skulle avtal skrivas, skrivas under, ett kryss sattes dit med en vacker fjäderpenna, det jag såg var ett kors. den bild vilken stiger upp är naturligtvis; huvud stam fot – nord syd väst öst – föreningen, balansen. balansen vilken fanns hos i de gamla folken. avser inte stanna i detta, vad sades av indianerna; stamfadern – hövdingen;
vi skriver ett förbund på ett papper, papperet kan brinna upp i av alla eldar. det är för mig bilden av ingivelse – den uttråkades spänningssökan. det är att locka den frie/fria naturen samt lägga snara runt halsen, eller inskärpa gränserna in i en minimalistisk värld. det är att göra ett levande väsen till byte. gnaga av så mycket som möjligt, till slut återstår en oaptitlig formmassa vilken inger antipati. sympatileken blir oemotståndlig antipati.
naturligtvis är detta den så kallade sovande ingivelsen
så många ord yttras skrivs i ingivelse
denna ingivelse är ofta att likna vid snabbmat, den inger något vilket egentligen ej har verklighetsinfattning, den inger förvillelse, en eller mångfaldigad förvillelse vilken leder till smärtregn av stora proportioner oftast mycket svårläkta.
för indianerna vet vi mycket väl det vilket skedde.
den vite mannen, i detta fall från england, holland var ”uttråkade” behövde nya vyer. totalt obetänksamma kan det tyckas och visst var det så; det enda de hade i blicken var äga medan indianerna visste att alltet är allt. jordarna utarmades folken slokade, de reser sig – rösterna höres vida.
det skrivs så många talas så många ord i ingivelse
kanske var de i god anda
ändå blir följderna
slag
delar vi upp ordet visar det att det går in.
ser vi så ordet angivelse samt delar upp det visar det an – en slags ytriktning
medan ingivelse då är mer inriktning
visst är det svårt att förtydliga dessa ord, samtidigt räcker det med denna uppdelning
detta skeende vilket uppstår leder för det mesta fram till
anklagelse samt genom det förtäckta till inklagelse
den vilken skrivit eller uttalat ingivelsen vaknar förr eller senare och börjar då förvara samt överförklara, det blir trassel eller komplikationer av alla de slag.
ofta är anklagelsen med, ingivaren vänder tuvan mot bytet
och visst är det så
det behövs två i mord – utförare samt lik
det behövs två i våldtäckt
det behövs två i älska
visst är det av godo att vända jorden, tuvan
det är av godo att sticka ava och räta
se skeenden från två eller flera synvinklar
men, det är inte så här
gräver du för djupt med spaden i vårens tid då kvävs frökraften
varsamrörelse behövs
i höstens tid kan du gräva djupare
men då gräver du till frökraft
det människan har behov av är medvetenhet om dessa skeenden
men även komposteringsverkan
den vilken vänder jorden, ger skulden till mottagaren av ingivelsen får möta den egna ingivelsen, ej i straff- det är väckandeljus i kärlek
kan människan se komposteringens verkan inser hon till fullo att straff – karmastraff uteblir, hon bearbetar sin jord alltid i sin livsvandring
du kan inte gräva för djupt såra för att sedan säga;
det är ditt fel till jorden då fröet inte spirar
du måste då stanna in
se in i givande
orsak
verkan
verkan
orsak
*
ännu andas skirljusvingar
aftonstilla sluter dag
i famn
vaggar
vagga
vagga
vind
vessla kilar
snigel skrider med hus på rygg
ler i antennljus
värd i sitt liv
gräs
doftar
aftonsköljan
fågel sluter vinge om
*
Morgonsång
tärnor
lyfter
hav om
jag är i din famnvärnad
vi är i kärlek
*
Jag har vandrat
jag lyfter en sten
lägger varsamtned
jag har
vandrat
här
kupar jord
om
stenundre
tack att din blomning sker
*
Däri
välsignansvingar
ljuder i mitt bröst
marker
vibrerar
skälverinre
hjordar löper fria
dammlösta
ur dem växa rosor
tagglösta
rosenblad lyftas
en
röd fjäril stannar
på min axel
på mitt finger
i min hand
andas rosenvingar
i välsignanstack släpper jag fjäril fri
i inredjup vetskap
om fjärils
återkomst
däri skall våra ögon mötas
*
Hägringsvaknan
hägra
hägring
stig fram
ur
dvalsömn
bred vingar över
med
hennes
linjers sköljansvackra
rör vid fotblommor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar