i eldskimran flyger
tacksägelseoblater
in i
mungrynings talan
stenar rullas
i
artikuleringssköljan
*
den vilken slungar ord
i splittrans släckta ljus
möter dem
dessa alltid
den vilken orden slungar i splttrans släckta ljus
möter orden en dag en natt då bisvärmen surrar frenetiskt runt skallen
se boet
getingboet
fribins bo
en kokong en oval ett ägg med celler
lyssna till binas sång de säger dig
linda dig samman var i en
*
kärlekens väsen
vandrade länge
med jorden
cirklar spiraler
rörelser
smekte
var enaste detalj
flöde bölje
strömmande
länge har kärlekens väsen
från klippa
där i vit stjärnblomsring
blickat in
utöver
livsängder
lyft händer värnande
stjärnmantlar
rosenstrålar
alla dessa
droppstrålar
droppars
strålar
dessa
dessa droppstrålar
har länge mjuknat hjärta ögon
var enaste människodetalj
mina tusensystrar
kom
kom låt oss smeka mannapanna
manna skall åter falla
flöda
strömmabölja
i kärleksljus
livets ådring ljusvävande kärleksregn
såregn grodden spirar
blomvinge
blomvingar
andas
explicit verklighet
implicit verklighet
är ord fyllda av
med
vackra klanger
exponera
exponeringskonst
linser
slutas öppnas
mjukgörande
hårdgörande
filter
objektiv
tycker mycket om dessa ord explicit implicit det är så helt utan förklaring
det finns ett uttryck ”fånga dagen” – carpe diem – så ofta har denna mening dessa ord legat i mina händer, har sökt se; hur fånga ljusrörelse, skeende. carpe diem, i skrivandets stund ser jag karpen simma i innebördsmening. carpe diem, frågar mig ofta hur fånga en dag, en stund, en andning. alltmer funderar jag över eller det är mer, mitt hjärta säger mig att någonstans på vägen föll bitarna sönder, någonstans på vägen blev innebörden, översättningen kodad märkligt
skrev ordet explicit verklighet
vilket är en vacker innebörd
explicit växte fram ur exponeringsbehov, mer begär
vilket blir ur en känsla av oduglig/underlägsen
eller mer
en känsla av osynlig
en önskan till duga
samt synlig gör sig till känna
genom exponering av många slag
bildskapande är exponering eller exponeringskonst
ibland kan exponeringen vara för att göra en explicit verklighet
eftersom verkligheten känns osäker eller splittrad
hur kan något vara splittrat då allt är egentligförenat
varje enaste
detalj
åter är detta en känsla av delning
sönderdelning
sönderfall
då något faller sönder söker naturligtvis
av naturliga skäl människan fånga sig
samla sig
fånga varje stund
fånga varje ögonblick
detta för att inte yttermeravis brista
den implicita verkligheten är egentligen mer
verklig än den explicita
men
varför jämföra
det är
två verkligheter i en
i varje
enaste
detalj
en människa knäpper upp sitt bröst
frivilligt
frivilligt av fri inrevilja
av fri
inrevilja
knäpper hon upp bröstet
bröstkorgen
detta
ty hon kände en susande rörelse
en tyllgardin rördes
ty hon kände kärlekens lov smeka kind
honhan stannade in
in i lyssnande
upplevde
upplevde rörelsens inre mening
inremening
knäppte därigenom frivilligt upp sitt bröst i oförmåga till rollspel
ur detta bröst steg kärlekens väsen
kärlekens väsen stod framför
inför
möte
med kupade bjudande givarhänder
förväntade
förväntade sig inte återgäld
kärlekens väsens händer var fyllda av
frukter bär blommor
skönhetsdofter
ögonfägring
hjärtfägring
händerna tömdes gång på gång
tömdes
gång
på
gång
fylldes
fylldes alltid åter
kärlekens väsen lyfte en dag blicken
såg
kamp
kamp kamper kämparglöd
blixtrande värjor
svärd
vapen
av alla de slag
slag
det drog hårda vindar runt ögons oförstånd
kärlekens väsen
böjdes alltmer
insåg
det
det måste ske
kärlekens väsen knäppte sakta bröstet
strömmade
strömmade påminnelseljus
i kärlek
aldrig övergivandes
strömmade påminnelseljus i kärlek
värnande om
där sår var djup djupa djupast ty dessa sår är alltid djupa
djupgående
höll hon länge om
helande
läkande
händer
kupades runt bristan
örter
själsfägrings
doftande
lades
om
såren läktes sakta in i hoppandning
var kärlekens väsen borta
kärlekens väsen väntade
väntade
så hördes alltmer
alltmer
svaga knackningar
fler och
fler
människan vaknade
mer och
mer
en dag
öppnar kärlekens väsen
inför
med
varje
enaste enade
detalj
kärlekens väsen
vandrade länge med jorden
cirklar spiraler rörelser smekte var enaste detalj
flöde bölje strömmande
länge har kärlekens väsen
från klippa
där i vit stjärnblomsring
blickat in
utöver livsängder
lyft händer värnande
stjärnmantlar
rosenstrålar
alla dessa droppstrålar
droppars strålar dessa
dessa droppstrålar
har länge mjuknat hjärta ögon
var enaste människodetalj
mina tusensystrar
kom
kom låt oss smeka mannapanna
manna skall åter falla
flöda
strömma
bölja
i kärleksljus
en sliten bok
öppnade en sliten bok idag
sitter ännu
med den
pärmarna är
söndertrasade
slöt boken nära
andades in
doften
världsvidden
varsamt öppnar mina fingrar
i viljanskärlek
låt blad
andas
alla tecken
är utsuddade
borta
en mening var kvar
allt du önskar är dig givet
så flög den
iväg
oh
så jag längtar
resa
resa
långtbort
vida
höra vågor skölja över klippor
för en stund
vara
vågen
i strandens hand
så jag längtar
resa
lyft mig med
Vitvingad sång
grönskimrande vaggar granvinge
skott
pärlor
trär
strålandehopp
ålderkottar
fjällvidder
förtäljer
jag hör
tärnor
fiskmåsars stigandesång
så jag längtar
havskännan
lindar
filt
tätare
om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar