med största ansträngning
lyckades jag slita blicken från
ett krasande läte uppstod
lyfte fingrar
undersökte linsen –
linsen var hel
är hel
med största ansträngning
lyckades jag skingra tankarna
plötsligt var hela luften fylld
fylld av en svärmande hord
tappade balansen helt
snubblade stapplade
viftade
for runt
så plötsligt var de borta
undersökte kroppen efter blånader
frakturer svullnader och annat
den var hel
är hel
ett lugn
en tystnad så
oändligvacker
lindades
runt
hjärtvingar smekte kind
ja
du vet
allt det där du gör med ansträngning
är ju tecken på
att du inte är redo
till viss del är det så
för si ett frö har börjat spira
i den stund
accepterandet
acceptansen av beslutet infinnes
då erfordras inte ansträngning
alla dessa ansträngningar
ibland undrar jag vad du håller på med
ansträngningarna gör ju
att det du vill vända blicken bort från
naglas fast vid linsen
det du vill vända blicken från
naglas fast och växer sig allt större
tar över hela ditt liv
ja, nästan hela livet
varför tillåter du det
faktum är att det blir ett hinderlopp
det blir ett av de största hindren i ditt vara
en hindermur i livet
en hindermur närmare bestämt och det erfordras stor kraft att ta sig över
ibland är du förvånansvärd, medan du övar hoppträning så börjar du plantera
plantera de vackraste blommor om muren
ser till murens väl och ve
och visst är det bättre än att riva muren
dels blir det mängder av söndrade bitar
om du söker hoppa innan du är redo
dels blir knäna, lemmarna, kroppen ju ofta skrubbade
ja, du kan ju välta helt omkull
så ligger du
ni där
hullerombuller
vacker är muren och med blommande växter runt om
är den ju tillika inte ett hinder
så fortsätter du din hoppträning
i lugn och ro
alltmer stillas tanken
allt mer ser blicken skönheten
ju mer du upphör med ansträngningen
ju närmre kommer du
den punkt där
du
känner dig
redo
inte bara det
du djupupplever dig redo
ja, är det så att du känner dig redo
gå vidare i livet
gör det
gå inte vidare i ansträngning
tvinga dig inte genom kontroll
vad finns det att kontrollera
du är ense
släpp kontrollen
släpp tvånget
vänd dig inte bort
vänd dig inte utåt
vänd dig inåt
vad är det du säger
säger du: skall jag sitta och se inåt
inåtgrubblande
nej inte riktigt så, det är inte ett melankoliskt insjunkande
även om det är vackert i sig
det är mera:
stanna då och då inför skönhetsintryck
andas in doften och du skall finna hindrets upplösande
ser du
genom detta stannade
mötande
inser du
skönheten ligger inte utanför dig
du är den
så vad finns då att kontrollera
skönhet
är
skönhet
den är inte förklädd
faktum är att den inte behöver
kläder
vad är att förföras
det är att för en stund glömma sitt inre ljus
för en stund glömma sitt inre ljus
samt
drabbas av bekräftelsebegär
det är att bli för – förd
för förd
se situationen
omfamna den med ditt leende
samt se ditt inre ljus vakna
Straffa dig ej så hårt
För att du lät det ske
Straffa dig icke ty vi gör det icke
Du förfördes
Så enkelt
Är det
död
vad är död
vad kämpar vi för
mer och mer ser jag
kampen gör monsterbilder
vi kämpar ej för
vi kämpar bort från det inre
förbereda din död
ser allt vi lärts
lager på lager av
är personlighet ego
så släpper vi
det är förberedelsen
så stiger individen fram
essensen
sannhets liv
då kämpar vi ej
ty vi vet
kampen leder bort från fridsstilla
människan kämpar ej för
människan kämpar emot
ju mer hon kämpar emot
desto mer växer det hon ej önskar
ju mer hon kämpar emot ondska
desto mer växer det hon ej önskar
därav upphör aldrig striden
ty kampen emot blåser kraft ini
förstå
förstå varför
se förstående
lev
kärlek
lev i
kärlek
det är icke förtränga att ondska är
det är insikt
allt är
del av
ur allt stiger kärlek
då kärleksvilja är
ondskan
förlöses
inlärd
icke inlärd kunskap
är:
är detta min övertygelse
det vill säga min överbro till mitt insteg
det uppkom tycke i denna natt
meningen sjönk in
sjönk ned
efter långt födsloarbete
nedkom de
med välsignat
med ett välskapt barn
kärleken
efterbörden lyftes in i månsilver
lades i jorderening
de lärde barnet
gå tala tänka
detta sker i gemenskapsljus
detta barn
en kärleksgåva
ur livssannhet
ur livssannhet är från början
basen
i basen måste – så det låter:
måste –
måste tvåkroppars sundvilja leva
vandra in i känslosfären in i tanke om
aum
en knopp
en skål
så öppnas knoppen
viljan
kronan
tanken
är
upplevelse
ja, alla ord eller samtal eller det vilket benämns vara resonemang
reso
ne
mang
kan söndertrasas
vändas
användas till egofördel
det är ju det vilket är det fantastiska
allt sker så
därför att
därför att människans liv inte skall vara inträngt
inträngt i ett hörn
ur detta
ur detta stiger upp ur sannheten
sannheten är stjärnstrålad
sannheten är det vita ljuset
alla färgers rena framstigan
nej
detta är ej en flerfamilj
däremot befruktar denna kärlek livet
den är ur energin
urenergi
urkraft
människan älskar att experimentera
speciellt med sannhet
ty sannheten kräver
ja – kräver an svar
experimenterandet leder till splittring
till splittrans
ty det leder bort från henne själv – ur –
– ur - principen
Vilken är levande liv i sig
I sitt själv
Strålande i helhet
då detta barn icke gives full upp märk samhet
upp
märk
samhet
sannhet
blir detta barn det övergivna barnet
hur lever det övergivna barnet
hur det övergivna barnet lever vet människan
så stanna
se dig
vill du dig enad
eller splittrad
människan talar om paradiset
hon vill till paradiset
varför
människan lever i paradiset
då människan inser detta
att hennes steg är välsignade
egentligen av hennes själv
då väcker människan välsignelsevågen
i tacksamhetslov
jag har ett fotografiskt minne
därför att jag som
som barn
som barn tvingades
jag understryker - som - här ty jag skulle ha varit ett barn
jag var – som – barn, en liknelse av
jag har ett fotografiskt minne
därför att jag som
som barn
som barn tvingades
därför att jag som barn tvingades bevisa allt
allt
bevisa varje
ord
sagt eller osagt
varje rörelse
gjord eller ogjord
nästan varje försök till andning
varje
andetag
inandat eller återhållet
utandat eller kvävt
under bevisandet gavs jag slag
på grund av bevisandet gavs jag slag
trots detta har jag alltid trott – så klart ser jag detta –
trott
omgivningen
inneha
de rätta negativen
trott omgivningen inneha negativ vilka är de rätta
att de negativen ser annorlunda ut än mina foton
att de negativen skulle visa mig vara allt det de sade om mig
att de negativen skulle avslöja mig
trots mina fotografier
från och med nu
från och med nu avser jag ej bevisa
ett enda av något
ett enda
av något
jag har intet att bevisa
jag är
*
Kanske är det så löv berättar
i regndans
synes
löv
kupade händer
kanske är det så
löv kupar händer om
runt
droppar
vackert
är det
så vackert
såvackert
kanske är det så
löv öppnar händer
släpper blomma
i fridansan
kanske är det så
löv
berättar
*
Skrattlyftan
ur stegtröttan snörde jag av skoläder
lade steg i
mjukmossas
silvertindran
såg in i skarpögas vingar
löv susade silver föll över mig
in i torkadhud
träd vek upp stig
så lättföljande
bugade inför tjärn
böjde mitt ansikte över
förvånad var jag på väg rygga åter
träd susade
stanna
bliv kvar
rörelsen stannade
dina händer stiger upp ur
ditt ansikte
ler
näravackre
vi samtalar i fröjdansljus
vår skratt
skattglädje
porlar
ljusvarmt
i skogshav
så härligt är
att i kärlek skrattlyfta
tyngd
*
Kåsa
urholkad trärot
grovstammad
fylls
bladhängespetsar ur
hjärtform
droppar
droppar
droppar
kåsa lyfter du ur händer
källporlan
klarnas
strupsnörd
bläddrar förstrött i gammelboka
har släppt allt
blad virvlar
tecken
susar
film stiger ut
vi dansar sommarängssteg
Elfenbensskrin
elfenbensskrin
givet av liv
från kina vandrat
floder
berg
slätter
vördnandsljus
snidat av seendekännande händer
en värld
ett liv
värd
liv
allvärldar
du omfamnar mina ögon
varsamt lyfter jag det in i mina händer
upplever din skörhet
silverne lås
nyckellöst
ler
lyfter lock
symbolikritualiskt
fläktande sus drar genom luften
i
friljus
*
Sniglars lov(ej publicerad)
dagen är regnvandran
följer dagen gör jag
regn
sniglar
så borde vi alltoftare vandra
ser dem
följer dem
denna dag ser jag
antenner
trumpinnar
skal
trumma
så vacker
vandrar dagen
regntindrande
skönhet
klanger
upplevandeljus
sniglar
vandrar
sakta
så vackra
följa
så borde vi
alltoftare vandra
regnfolken
stannar
ser dem
sitta i ring
eld brinner vackert
dimslöjor
svävar
ser vindfolk sakta
stiga ur
löv
blad rörs stilla
regnfolken
har stannat
i ängens vindlan
sitta de runt eld
vackerslöjor stiger
böljande
vindfolken vandrar
varsamsteg
rör vid blad
rör vid löv
sniglar vandrarskrider
sniglar med hus
sniglar med skal
med antenner
saktaskridande
värdigvandrande
hör du
skal
trumma
antenner
trumpinnar
ser husen
skalen
antenner
sniglars värdigvandring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar