om du för en stund lever med bilden upplevelsen av att det du ser är en tavla, en målning, ett begränsat rum
då slår du dig både här och var eller stöter i kanter
en värld i en tavelram
går du utanför ramen finns inte någonting
absolut inte någonting
världen
livet upphör
lev nu med bilden att i målningen är ett titthål
du fokuserar blicken
och upptäcker att hålet vidgas
ett pupillhål
ju mer intensivt fokuserat du ser in i hålet så vidgas det
av din uppmärksamhet
så är hålet
pupillen en väg in
bakom
bakom den målade bilden
av mången skulle detta bakom kanske benämnas fjärran
det förunderligt vackra är
att detta fjärran för dig närmre
närmare
hur kan det vara så
så minns du bilder av de tidiga sjöfararna vilka trodde att världen tog slut
där borta
vid horisonten
så upptäcktes det att så var inte fallet
det fyrkantiga seendet blev runt
se så tavlan
stig närmre
genast framträder del efter del, det är ett myller av delar
så stiger du bakåt
tar ett steg åter
med ens ser du helheten
du upplever balans
icke balans
harmoni
disharmoni
andas
in
vind far genom salen
rör vid yta
målning splittras
tusende vingar
delar
flyger fria
så
blir allt stilla
bitar faller
dalar
målning
är
ser du bilden
hur allt väver
in
om
i
i
om
in
låt oss säga att en gammal målning hittas
djupt ned i ett källarvalv
eller på en vind
gömd
undangömd
en restaurerare bes komma
denne smeker tavlan
den mörknade målningen
restaureraren upptäcker att detta är inte en målning
det är ommålningar
övermålningar
varsamt
frigör restaureraren tavlan
resignationen
lager på lager
har lagts på
livet resignerade
lager på lager borstas varsamt av
hoppets gnista tändas
resignation ligger nära
livegen
kan tyckas märkligt är det ej
stå i livsskeendet i en enda stor bejakelsegest
i ja – är inte alltid av godo, vare sig för den enskilde individualiteten eller för helheten
för personligheten kan det i vissa avseenden vara av godo
med avseende till lättleddhet
stå i livsskeendet i en enda stor bejakelsegest
i ja – är inte alltid av godo
denna gest är mer eller mindre en raket
en fyrverkeripjäs
en fyrverkeripjäs vilken antänds
antänds samt far i vid båge
i vid båge samt exploderar
exploderar i tusende gnistor
i tusende gnisterpartiklar
men
men den tömda hylsan/raketen eller kruthöljet faller till marken
oftast sitter detta hölje på en pinne, det ser ut att vara en genomborrad kropp
raketen i explosionsfas var mycket vacker och visst lever intrycken kvar
men
men de vilka ständigt bejakas vill ha mer
vill
ha
mer
ha ner
ha mer
vilket ger en resignation
samt leder till en bild av livegen
den livegne var städslad av någon
kunde vara i beroendeställning till anhörig
eller till maktherre
landherre
ägare
oftast fick de arbetsersättning i form av tak över huvudet samt föda
icke i rikeliga mått
den livegne hade intet att säga till om
var av ”tvingad” av omständigheter in i bejakelsegest.
ständig bejakelsegest – ja
är ständigt öppnade armar
det uppstår ett starkt behov av att sluta armar – sluta vingar runt kropp – runt livet
sluta vingarna om är att säga nej
nej sägs vara en negation
nej är i detta avseende icke negativt
det är i livegen
det är i livegen ty det säger: jag är egen liv
jag är individ – individualitet
del av
samtidigt en
en
ett unikum
genuin individ
tag en växt
tag ett liv
beskåda – skåda detta i mikroskop
i mikroskopet kommer tusentals delar att framträda
de rör sig in i varandra isär in i
mycket vackra rörelser
be fisken att stanna vid dig, hos dig
se fjällen
växtens stjälk har fjäll
din hud har fjäll
hjärtformade fjäll
se ett frö
det har fjäll
en blomkrona har fjäll/kronblad
en kotte har fjäll
varje fjäll
blad
ligger sida vid sida
ringar
ringar på vattnet i vattnet vidgas
vidgas blir fler
blir fler
varje fjäll, blad ligger sida vid sida
tillsammans är de kotten
egentligen är de hela granen
hela tallen
hela pinjeträdet, du tycker om ordet pinje
visst är väl detta oändligvackert
det går att göra sig en bild i tanken
en abstrakt bild
eller hur
det fanns konstnärer vilka experimenterade mycket med detta
de målade bilden
rev den i stycken samt kastade ut bitarna på golvet
samt målade av dem
lått oss kortfattat säga
de rev sönder tanken samt målade det påtagliga
Paul Kle
började med det abstrakta
men sammanförde
suddade ut gränserna mellan det abstrakta
samt det konkreta
en förebild för det vilket sker
huvudtanken
djupnar
ur hjärtat stiger hjärttanken
dessa omfamnar varandra
delar
av en
av helhet
därmed uppstiger ja samt nej
i en mycket harmoniserande
rörelse
i denna rörelse
bortfaller
feodalstyret
maktbegränsan
sjunker in i
blir
jag är egen liv i en i helhet
resignatio, resignationen
uppstiger i hoppets ljus
i morgonrodnadens ögon
upptänds skymningsljusen
*
I natt
händer äro tomma
frysande
denna natt brinner eldarna
flammande
hög
ringar sprids vidare
huden är spänd
om
ögon slutna in i dröm
den stora trumman dånar
dånar
hjärtrytm
vibrera
den stora trumman talar
sjunger
hon dansar i eldskimran
huden
rodnar
hon rör sig
smidigt
löst ur
fängsel
fri
flyger gnistregn
kristaller
skrudar
hennes panna
i händer brinner
eld
*
Vit fjäril drack sol
såg ett moln
sakta
andas
breda ut vingar
såg gräs skimrandeskål
vitfjäril landade
bredde ut vingar i sol
drack
otörst
fladdrande vingar
gav vidare
hjärtsol log
omslöt mina ögon i ljusvilja
Din vinge
dotter sätt dig här
här i min gryningsskimrande grönfamn
lyft blicken för en stund
andas in
grönskimrande andning
se molnen
havsstränder
vågor blå
slutas om ögon
vingar
flyga
rör vid träds krona
sätt dig här vid träds rötter
luta dig intill
nära
lyssna
hör du sången
hör du
hör
du
lövsprickan blommors knoppan
älskade
dina händer omsluta mitt ansikte
oh var mig nära
jag förs genom gräsandning
andas djupt in
solvingar flyga rör vid träds krona
skugglek
ljuslek
skönhet
ett rött löv faller in i mina händers längtan
tecknen lindas
runt hjärta
dina läppar
nuddar
vid
din hand omsluter min
då jag vacklar
lägger du din
armvärme
runt
din vinge
din höljan
får mitt hjärta att strömma
vi vandra
uppför regnbågsbron
i
ljusleende
verkan
*
Grönskimmerskrudan
hela natten
lyssnade
själen
droppar
klara
regnbågsbjällror
klingande
klinga
gräsnyvaknan susade
hör
kom
hela natten flätade jag gräsgivan
i gryning
föll
grönskimmerklädnad
ned över mig i
mjuka vågor
dina händers röran
vid
kiselstenar lades runt pnna
väntar nu
solblomma
taraxacum
öppnan
bjuder dig vitnektar
till drickan
kom
dansa med mig i ängens famnan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar