vandrar genom ravinen
livsravinen
vassa stenar
skär
stapplar faller
viskar
måste
måste
igenom
knän är blödande
rosor
skrubbar
skrubbas av sand
ur väggar
hulkar hennes gråt
slår emot
slår emot
livgördel
kväver
andström
hör
stenar rulla
dammvirvlar
står i livets ravin
lyfter
stenar tunga
lyfter
lyssnar
fingrar blöder
inåt
ser
stenar
blomma
i älskansljus
viskar jag
jag älskar er
tack omfamnar mitt ansikte
i friljus
synes i ravinens sprickor
bergsrosens händer
smeka helande
två vidfåglar sveper vingsnuddan nära
den ene bär ljus
den andra bär värme
kärleksflödan in i ravinblomma
*
denna natt var jag i en dröm
en visandedröm
många människor var det, en sammanslutning
konferens för viktigord
poesi
en ordkonferans
ordmeningskonferans
vem har rätt
vem
har
rätt
alla sökte övertyga alla
en fest skulle hållas, hade samtalat med en man
han trängde sig för nära anade oråd
han rullade iväg i en rullstol
en kvinna kom; du måste springa efter han tror inte han är välkommen
jag såg mannens ryggtavla hela mannens smärta vällde in i mig
jag sade tyst;
man ska aldrig tvinga sig på
tränga sig på eller
in i en människa
hon skrattade osynligt, elakt
såg mannens ensamkänsla
inte välkommen till festen
utanför
han satt, rullade i en rullstol på en stig en landsväg härintill
barfota sprang jag efter
han var borta
en stig var in i väster/vänster den andra var rakt på
visste det var bråttom om han skulle kunna deltaga
jag önskade honom uppleva sig välkommen i detta sammanhang
han var borta
skyndade mig
regnet föll
jag blev allt blötare, var så i ett rum med min resväska uppackad
naken endast iförd trosa
skämdes över
med min kropp
såg den
skämdes
över dess fulhet
fniss elakfniss trängde in
fingerpekan
slag
hörde festfolket
visste jag måste skynda mig på med klädnad
ville så gärna få vara med
en annan kvinna dök upp
hon behövde klädnad, lade den över hennes kropp
hon behövde den
rösterna kom alltnärmre slutligen fann jag en arbetsklänning
vinröd från längesedan med mörkblå band runt fållen
sökte skyla min nakna kropp,
så jag skämdes
hann inte
folket stod runt log elakt
alltid har jag sökt skymma min kropp
tjock ful
klumpig
tjock ful pissruska klumpig
du är så trulig
trulig
trulig
klumpig
otymplig
jag dansar då inte någon ser mig
en ordknivstanke for genom luften
skar en spricka
genom moln
solstrålar drogs undan
kletades samman av gråslagg
pärleende drogs skyndsamt undan in i värnadshänder
en ordknivstanke skar en spricka genom moln
som; så många tidigare
tid i gare
tig i göre
inte garde
en ordknivstanke skar en spricka
ögon i skymspricka log fortfarande
fort far
för
farande
trodde orden innan ordknivstanke
det lilla barnet ville tro
orden innan
oh så barnet önskade
de var inte
så
inte så
ja jag vill dansa skratta sjunga i vinden öppnad är jag
vidöppnad
vaksam har jag blivit
vaksamstegad
vaksam har jag
äntligen
blivit
i kärleksvaksam
ber jag eld brinna
lägger mina
ögon i
berätta för mig
alltid
nära
gnistor flyger in i vindar
är i stjärnsalar
vaksam
vakande har jag äntligen blivit
sväljer inte längre ord
sväljer inte längre hullingsord
med lockbetet
tvivlar icke
tvekar
icke
ser krokens rörelse
sväljer icke
betet
ser ordknoppar
ser blommas skönhet
inväntar ordöppnans verklighet
*
I insteget älskade jag mig
Av mitt själv
Vad annat kunde ske
Kärleksregn
föll ned
över
mig
in
varifrån
var i från
satt undanskymd
såg fjärran
vilandei
blickade
in i moderns mjukhänder
mjukkärlek
visste
barnet
målade
ritade henne
min Moder
allas Moder
jag tilläts icke älska mig själv
jag präglades att ej älska ej tycka om mig själv
reser mig
reser mig
sakta
igen
ty för en stund i vuxenvara var det tillåtet av mig
denna natt
lade jag handen mjukt till kinden
denna natt
har jag legat
sovit
med vänster handrygg till min kind
så varmgod
i höger hand med en solstråle
så ljusgod
såg mina skor
lätta vackersandaler
smutsade
i tvättställ såg jag dem
jag
lade sandaletter däri
sköljde munnen
spottade ut
spottade ut
orden inpräglade
såg skor
sandaletter upplösas
lösas upp
rinna ned i cirkelspiraler
ned in i avloppet
silvercirkel
silvermönstran med
svarta hål
ordpräglanssmuts
silades i silverne ringar
rinna ned i avlopp
stegen renades från sårgivan
från ordpräglan
visshet fyllde mig
nya
alltidordens sannhet rann in
rann in i mitt inre
upplevde oändlig kärlek
kärleksregn faller från moln
över mig
över min kropp
skimrarhud
jag älskar min
jordeström
jag vet att jag kommer att falla – förväntar mig inte detta – det är så
vet att jag kommer falla
gråta
men jag vet
lyssnar jag till mitt hjärta
svarar det verkliga
lyssnar jag till mitt hjärta svarar det verkliga
det är inte att säga ja
alltid
ibland är det
nej
även
om jag ser det ordets verkan
hjärtat
allas hjärta
är i förbundenhet med allhjärtat
alltets hjärta
förbundenhet är i
du andas in mig
jag andas in dig
allt andas in alltet
alltet andas in allt
*
regn
vårregnen sköljer genom icke är
blomma knoppljus blomma
vindil
vindpilssteg drar förbi
kalk
slutes
vidaom
*
Självtalan
vandrar genom ravinen
livsravinen
vassa stenar
skär
fotvalv sjunker
stapplar faller
viskar
måste
måste
igenom
knän är blödande
rosor
skrubbar
skrubbas av sand
ur väggar
hulkar hennes gråt
slår emot
slår emot
livgördel
kväver
andström
hör
stenar rulla
dammvirvlar
står i livets ravin
lyfter
stenar tunga
lyfter
lyssnar
fingrar blöder
inåt
ser
stenar
blomma
i älskansljus
viskar jag
jag älskar er
tack omfamnar mitt ansikte
i friljus
synes i ravinens sprickor
bergsrosens händer
smeka helande
två vidfåglar sveper vingsnuddan nära
den ene bär ljus
den andra bär värme
kärleksflödan in i ravinblomma
*
denna natt var jag i en dröm
en visandedröm
*
jag dansar då inte någon ser mig
en ordknivstanke for genom luften
skar en spricka
genom moln
solstrålar drogs undan
kletades samman av gråslagg
pärleende drogs skyndsamt undan in i värnadshänder
en ordknivstanke skar en spricka genom moln
som; så många tidigare
tid i gare
tig i göre
inte garde
en ordknivstanke skar en spricka
ögon i skymspricka log fortfarande
fort far
för
farande
trodde orden innan ordknivstanke
det lilla barnet ville tro
orden innan
oh så barnet önskade
de var inte
så
inte så
ja jag vill dansa skratta sjunga i vinden öppnad är jag
vidöppnad
vaksam har jag blivit
vaksamstegad
vaksam har jag
äntligen
blivit
i kärleksvaksam
ber jag eld brinna
lägger mina
ögon i
berätta för mig
alltid
nära
gnistor flyger in i vindar
är i stjärnsalar
vaksam
vakande har jag äntligen blivit
sväljer inte längre ord
sväljer inte längre hullingsord
med lockbetet
tvivlar icke
tvekar
icke
ser krokens rörelse
sväljer icke
betet
ser ordknoppar
ser blommas skönhet
inväntar ordöppnans verklighet
*
i insteget älskade jag mig
av mitt själv
vad annat kunde ske
kärleksregn
föll ned
över
mig
in
varifrån
var i från
jo jag satt undanskymd
såg fjärran
vilandei
blickade
in i moderns mjukhänder
mjukkärlek
visste
barnet
målade
ritade henne
min Moder
allas Moder
jag tilläts icke älska mig själv
jag präglades att ej älska ej tycka om mig själv
reser mig
reser mig
sakta
igen
ty för en stund i vuxenvara var det tillåtet av mig
denna natt
lade jag handen mjukt till kinden
denna natt
har jag legat
sovit
med vänster handrygg till min kind
så varmgod
i höger hand med en solstråle
så ljusgod
såg mina skor
lätta vackersandaler
smutsade
i tvättställ såg jag dem
jag
lade sandaletter däri
sköljde munnen
spottade ut
spottade ut
orden inpräglade
såg skor
sandaletter upplösas
lösas upp
rinna ned i cirkelspiraler
ned in i avloppet
silvercirkel
silvermönstran med
svarta hål
ordpräglanssmuts
silades i silverne ringar
rinna ned i avlopp
stegen renades från sårgivan
från ordpräglan
visshet fyllde mig
nya
alltidordens sannhet rann in
rann in i mitt inre
upplevde oändlig kärlek
kärleksregn faller från moln
över mig
över min kropp
skimrarhud
jag älskar min
jordeström
jag vet att jag kommer att falla – förväntar mig inte detta – det är så
vet att jag kommer falla
gråta
men jag vet
lyssnar jag till mitt hjärta
svarar det verkliga
lyssnar jag till mitt hjärta svarar det verkliga
det är inte att säga ja
alltid
ibland är det
nej
även
om jag ser det ordets verkan
hjärtat
allas hjärta
är i förbundenhet med allhjärtat
alltets hjärta
förbundenhet är i
du andas in mig
jag andas in dig
allt andas in alltet
alltet andas in allt
*
Jag dansar då inte någon ser mig
I det ljuset ser jag
ser min kropp
ser huden
ur huden
flyger
flyger små partiklar
partiklar
matta knappnålshuvuden
millimetersandkorn
ändå
är detta
strilande stoff
ljus genom träds fingrar i gryning
efter grådagar
så obeskrivligt vackert
sol rör vid dessa partiklar
sakta
mycket sakta
omvandlas
omvandlas det matta till tindrande
skimmertindrande
glittrande
det enda ord jag finner är;
stjärnstoff
stjärnstoff stiger
i klarnat ljus faller stjärnstoff
ned över mig
jag älskar mitt vara
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar