varje stund är en fest
gör livet till feststunder
så vandrar jag in i planeters sfär
fylld av längtanssvarande vilja till åskådligskapande livsföring
detta är att sätta sig i sin hand
tillåta handen segla
segla utan åror
utan årtull
tulla
tulla
lull
i vaken
årtull; ser inom årtullen av silver
stämgaffel
utan åror
utan årtull
färden är allaredan stämd av viljandesvar
stämma
stämd
stämmare
stämgaffel är stjärndiadem högt upp i himlapällen
segla
segla utan åror utan årtull
utan roder
ty rodret är det åskådliggjorda
följa
följa med
livet
vandra i tillit
vandra i inrevetande av ditt inres nuyttreledning
det finns så många intryck
skulle kunna benämna dem störande
men
är de verkligen störande
eller
är de väckande
väckande ur din slummer
vandra in i bilden av en gata
en gata i en stad, där är hus, trottoarer,
människor forsar fram
otyglade, tyglade, alla på väg i endera riktning
där är fönster , hissar, dörrar
gnistrar, sken, kastarljus
där är cyklar, bilar, bussar, tåg
avgaser
överallt ljud.
detta är en böljande ljudmassa fylld med vad.
denna gata är du
du är en stad.
hur skall du veta stadens namn
hur skall du veta stadens liv, stadens puls
du måste helt enkelt stiga ur myllret för att se
du måste inför varje möte mer eller mindre stiga ur.
du frågar: varför, skall jag då överge mig.
är detta ett övergivande, det kan kännas så för allt det vilket bebor staden,
sovstaden
specifikt illusionerna
illusionerna, avgaserna vilka trycker sig mot marken, sjunker in i väggarna till slut tror du att dessa är du. illusionerna gör allt detta för fortlevande genom dig, genom sovstaden.
du måste stiga ur för att kunna se in i ögon samt ta i hand, fråga efter namn samt önskemål.
är önskemålet, föranleder önskemålet skratt eller gråt, vad upplever du inför önskemålet, är önskemålet lyft eller sänk, celebrera eller kanonad.
det är att hälsa, fråga, konfrontera, urskilja, veta samt leva i acceptans.
dyker en nedvärderingstanke/negation upp en svallvågskänsla upp exempelvis ilska, irritation, skrattfrossa egentligen en okontrollerad känsla, låt då vågen strömma, passera, se den.
se den, kämpa ej emot, säg: jaha är du här igen
skölj den i ljusglädje
skölj den i ljusglädje var gång detta sker, då sker vackra ting; den okontrollerade känslan blir själskänsla blir upplevelse, upplevande
det vilket ges ljus stiger fram samt visar sin sanna gestalt
det vilket ger ljus stiger fram och är inte skrämmande, ofta blir detta väsen en medhjälpare till liv, till livssannhet. genom att det gives ljus har det inte övertaget längre, du hittar hem.
därför bilden av staden, du måste – du måste inte ty det är en fråga om fri vilja/inrevilja fri – bli , trafikdirigerare med vare sig grönt eller rött ljus. du är den där polisen i ”mörkkostym” med vita händer och visselpipa i mun. vad erfordras för att visslablåsa, det erfordras andning och yttermera är att visselpipan sitter i en vacker silverkedja från bröstficka till mun till andning
det är en vacker förenandecirkel.
tvång är häfta vid
är häftmassa
häftmassa kletar fast
häftar vid
lämnar mörka fläckar
fettfläckar
mörka fläckar uppstår dels på väggen samt bilden
de tar över varandra
blir häftmassa
vid häftigt borttagande slits bilden sönder
kanske även väggen, mer tapeten,
bildunderlaget
en mörk fettfläck sprider ut sig
häftmassafinns i många färger
oftast giftgrön eller betonggrå
lösgör försiktigt samt rulla små kulor bollar pärlor kulor
kula till kula ger en boll en storboll formbar
eller mer ett klot
ett klot
en planet
ett planetariskt sammanhang
en helhet
ett
ett
tankeintellektet tänker orsakssammanhang, är så att säga analytisktvetenskapande, är så att säga låglinjetänkande. med ens då jag skriver detta ser jag ett fartyg och dess vattenlinje. då vattenlinjen går under ytan kan fartyget sjunka, dessutom är det av största vikt att vikten är jämnt fördelad.
tankeintellektet tänker orsakssammanhang är så att säga låglinjetänka, intelligensen tar intellektet i handen frigör varsamt trossarna så stiger intellektet, de stiger högre detta sker i förbindelseströmmar
jordlivet i ensamsubstans , material är analytiskverklighet
är häftigt påkommande
kletar fast;
rötter kan vara bekvävande eller cementklumpar, dåkvävande
jorde livet
jord-e-livet observera stavningen
är att lösgöra sig
andas
vara i
då stiger analystanken in i syntesen
möten flödar
är ljusfyllda
ljusfyllda av helande
kronan strålar
de mörka fläckarna kan liknas vid blånad
blånader, blåmärken uppkomna av häftiga slag
dessa uppkommer av okontrollerbar tillvaro
nu
har människan kontroll
först säger jag: släng alla bilder av spindeln vilka du har. visst spinner spindeln nät för näringsintag, visst är det så. denna bild är av helt annat slag. spindeln spinner nät, visst är det så, sätter sig i skymundan i väntan. ditt inre är ofta i skymundan.
spindelmor spinner nät
drömväv
drömväv till förverkligande
det kan endast ske då dina trådar är rena
fria från surr
det finns många spindelnät
ett fångade mina ögon
ser tråd stigavandra
en skimrande linje i alltets krets
mellan
mellan luft och jord
himlar jordar förbinds, sammanförs, förenas
väven – nätet är rutor, celler, öar
ett ansikte
dittmitt
mittditt
allts ansikte
det surrar
tankar surrar
surrar
fastnar
fäster
tänketankar undersöker varje del
varje enskild
avskild
del
vad är detta för nät
spindelhonan vandrar
följer
väver väven hel
spinner in de fästade i kokong
fjäril
flyger
frigjord
i denna bild ser jag
upplever jag intelektet eller tänkatanken, de surrande flygarna
ser jag nätet vara cirkeln
allt
universum
allt är et
stillheten ”störs” av flygarnas obehindrade framfart
jag säger ej: hindra dem
jag säger: se dem för vad de är
se dem i kärlek, medvetande om
vem – vem du är
ställ dig frågan: vem är jag
du ler: jag är jag
spindeln är intelligensen, den gudomliga intelligensen
den gudomliga
så är alla väsen i svarandeljus
*
Avklädan
det är skönt avkläda sig
allt
våga avkläda sig
allt
lägga sig i sol
träd susar humla sjunger in vit
i mitt bröst är trumma spänd andas
söker
andas rytm
det är skönt avkläda sig
allt
lägga sig i solen
instiga
bli
solskimran
omfamnas
upplösas
upphöra
ser molndrömmar segla
sakta
segla
fara bort
känner
upplever
blåskimrans slöja andas fläkt
jag ber om detta vill jag ej mer
dömd dömas dömd
utan
utan ögonlyssnan
ber om bort
upprepar
upprepar
ber om
blirfriande
det är borta
träd susar humla sjunger in vit
i mitt bröst är trumma spänd
andas
andas rytm
är i vind
berör
berörs
är levande
i välkomnan välkomnad
uppleva humlas djupsång
maskrosdans
fjärils lätta vinge
allt
allt
allt
*
Hör dem
hör dem blanda cement
undrar
om
de avser bygga mur eller damm
så vacker är näckrosdamms vilande årtag
*
Sådetkanbli
vandrar över väg
ned till strand
doppar tåblomma i
havsvåg sköljer över mig
sitter under palmer i vitsand
lyssnar till snäckskalssånger
nynnar med
ser dem öppnas
vita stjärnkristaller seglar hav jag i dem
*
Vänbesök
en av mina vänner kom på besök
luften vibrerade
berättade ankomst
tungkropp landade vid sida
vi bugade ömhet
vän sade
dina ögon är så sorgsna
lägg din sorgelins i min hand
min vän for till syrenhavet
lade sorgelinsen däri
jordemoder smälte gåvan
min vän var åter vid min sida
skimrande
så vackerdjup i
solskirsmoln
tysta var vi i
tillsammansgrundan
vinden tog en lov om
ser du mitt hårda skal
mina taggbensfötter
min tunga kropp
allt det
vilket är jag
du är så vacker sade jag i ljusvärman
min vän log bredde ut skalvingar
regnbågsvingar skimrade
så är du sade min vän
vi flög till oasen vid pyramidens rand
såg sanden andas hav
han är min vän herr scarabe
*
Trädgårdsböljan
ack vi leja ormbunksnyckelharpa lupiner liljans sång
krolldroppar hänga rader bladvingar gröna skänker skugga
gull sjunger viva in i häggens doftan
knoppandes syreners violskimrans djupa röda ler i västerandan
in i magnolia knoppars svällan
så blomma du på naken gren du vackra kärleksträd
fjärilar tvenne dansar om
i dammen skvätter fåglar droppljus
liljors svärd sträcker sig höga fingertoppar rör vid
solfingertoppar
så brista körsbärsträdet ut i lovsångsjubels vitleende bärvilja
och där i gräsets höga strå synes blå förgätmigej
solen dalar ned
ser havet koka bubbla tindra välkomnansglädje
barnens skratt lindar girlanger runt mitt hjärta
i tacksamhet böjer jag mitt hjärta till en hand
lägger den värnande om mitt inre
*
Festögonblick
människa
öppna din rädsloknopp
lev varje stund i fest
levandemöt varje stund
i upplevandefest
möt varje stund
i fest
bjud in gåvorna
du kan aldrig få det för bra
aldrig få för mycket
önska önska runt i ring
duka bordet med vit duk
bjud in festen
med
leendeljusa ögon
leendeljus mun är broar
broar till är
till är
är leendeljusen till fest
öga till öga strålar
stig ur din bädd med öppna händer
öppna fötter
viska
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar