älskade tanke
du har fått arbeta länge nu
så ensam
jag har varit så rädd för att leva
våga se mitt strålandeliv
vi vandrar omkring sägandes alltid hur dåliga vi är, det vet du
det är den stund nu då jag omsluter dig med mina hjärtvingar jag har funnit modet släppa rädslofånget jag tillåter mig vara jag är
därmed vandrar jag helt in i är
älskade tanke du har så länge behövt oroa dig för barnets steg
barnets växandesteg
du mer än någon annan vet vad som förorsakade detta du vet också att dess styre är över
du sjunker in i mitt väsensvara
så länge har du varit min hud värnande händer om mig
skyddande vingar om mig
de tog mitt liv en gång
flera gånger
det har jag sett och jag tillät de döda fortsätta leva mig
jag har ramlat i så många lärandefällor
vi reser oss nu
jag vet nu av mitt hjärta genom mitt hjärta
det är vackert i andningsljuset
detta är ett sätt att se tanken
hur tanken tvingas
ja, tvingas bli herre över människan
hur tanken tvingas vara ständig astralprojektion i ett tillstånd vilket är stress
det tillståndet är att likna vid en moders en faders oro för barnet
barnet vilket ligger helt stilla utan ansats till gå tala
vara
tanken blir herre
tanken lever
i då samt fram ty detta är huvudtankens referensvärld
därav den bakvända historien där då/dåtid alltid går före fram/framtid
där då är en negation vilken hindrar fram
detta är tankens sätt till skydd
tanken är det ”osedda barnet” vilket slår samt skriker;
se mig eller mer dig – tanken; den ensamma tanken är det självdestruktiva väsendet
detta väsen är fastlåst i sitt själv.
självet känner att det lever men förbindelsen är bruten,
tanken är ett snurrande hjul.
detta själv är att likna vid den oinkarnerade själen
detta är också väsendets upplevelse.
detta är en så kallad nervös läggning
det är fullt naturligt, väsendet har en fast punkt, nämligen sig själv
genom huvudtanken
väsendet måste stiga in i varje dag tänkandes sig samman samt hålla reda på alla bitar
det blir en uttröttad tanke
ett uttröttat tillstånd
tanken utför ett enormt arbete
spinner nya trådar
spinnande hjul
lagar vävtrådar tankekonstruktionsmässigt och så vidare i all oändlighet.
det är aldrig tyst i huvudet
så en dag en natt en stund
vaknar barnet
jamen jag är vacker
jag är värd leva livet
från
ur
bröstet, det är svårt beskriva detta:
ur människans inre stiger människan och omsluter/omfamnar människan
”det är den in - och utvända människan”
nu är människan ett med allt ty nu talar hjärtats röst med hjärtats röst
detta är stillhetens flöde
detta sker saktamjukt
vissa stunder omfamnar människan tanken i en millimeterpaus, så växer pausen, växer, ständigväxer och så en dag en natt en stund är tanken stilla i hjärtats vingfamn
nu kan människan möta världen friseende i vördnandsljus vilket är värme
nu berättar alla människans tankar livet
de sitta runt hjärtelden med hjärtsjalar
mantlar
runt axlar
vad hur skall detta tillstånd benämnas
med vad
hur
det är
detta är helandeljus ty nu strömmar alla energier rytmiskt i pulsandning,
den fyllda energiväven svarar an
delarna i väven
andasflödar
delarna upplever sig förenade
illusionens slöja av avskild sköljes av
splittringen i världen upphör
allt är ett
det sker då negationen upphör
pingsten nalkas,
det har målats tavlor av människor med lågor brinnandes över huvudet
ungefär mitt över kronchackra
eller över fontanellen
det är mycket intressant
vid barnets jordeinsteg är detta ett hål
en väg in
endast täckt av en tunn hinna
av hud
barnet växer
sakta växer eller dras ben, skelett över detta hål
denna väg
vindlandevägen är täckt av med skelett
det är ett skydd
det är sant
den ensamma tanken
skyddar
genom att se dåtid före framtid
varför gör den så
den gör detta i kärlek
nosar fram varje fara
varje slag
för att förhindra
det är ju en vacker bild eller hur
ty se åter den tunna hinnan
slöjan
den illusionistiska slöjan vilken sköljes av
tanken har behov av
insjunkan
låt oss återse lågor brinnandes
det har sagts;
och med ens förstod de alla språk
en låga över huvudet är lättolkat till tankeskärpa
en så kallad snilleblixt
det finns även bilder i serietidningsvärlden av glödlampa tänd över huvud.
bilden av dessa lågor är
tankeformens rening
eld ger värme
visst är det så att den klara tanken är iskall,
isklar
ändå har hjärnan behov av
rättemperatur
tempererade zoner
den värme det här är, är hjärtats värme
bilden av dessa brinnandes lågor är
hjärtöppnan
är tankens nedstigande
människans instigande i är
därigenom lever samtalan i gemensamspråk
därigenom lever förståelsen av alla språk
detta är pingsten
begränsa
be gränsa
be gräns
be om gräns och du skall se gränsens illusion
vad är en gräns
en gräns är en övergång
begränsans skeende är den färgade blicken
obegränsat det vill säga evigskeende är vit blick
evigskeende är kärleksskeende
begränsat skeende
är ej den vita blicken
det är rädslan vilken greppar om då väsendet upplever upplösandet
genast blinkar väsendet till och med ens är de avskildas enheter i fokus
fridsstilla är då väsendet
vågar uppleva
vidgan
riktar du blicken mot en specifik punkt
helt vit i blicken
upplöses punkten
du stiger in i det upplösta
det upplösta stiger in i dig
ni är i omfamnan
i detta sker vidgans fokus
det personliga upphör
den vita gestalten framträder i ljus individen
om – då jag vid olycka stiger ur mig själv
lägger jag olyckan i hjälparhänder
de händerna är
den vita gestalten framträder i ljus
individen
det rena själsljuset
vilket är förbundet
i samspelans samspråk med godhetens vilja
universums hjärta eller lag
det är spännande med
med gränser
intellektet tänker delar upp söker orsaker till
intelligensen söker sammanfoga; söker helheten
därur stiger meningen: den gudomliga intelligensen
en intelligent människa söker syntes
en intellektuell människa söker orsak, orsak genom analys, dissekering, sönderdelning
min blick förblir i ordet syntes ty jag ser synkronisering och visst är det ett världssammanhangssynkronisering
en synkronisering mellan himmels – samt jordedröm
synkronisering till förverkligande mening
nerverna är signalsubstans då de tillåts vara det de är
i den stund någonnågot ger dig eller fyller dig med oro eller rädsla
se rädslan, se att dennedetta något inskränker dig
inskränka är ett annat väsen än begränsa
in skränka
in skrämma
inskränka
då så sker;
det är aldrig av värde sluta handen runt upplevan
uttala den
uttala i kärlek
klargör för till samskapande
det inskränkta är dettadennas någots påverkan
det är en slags misstro
tar ordet avund
bryter dess spets av
då blir det
av und
av unna
jag unnar dig
gör så med alla laddade ord
*
Av unna den
min ålder
upphörde
den dag de nedlade mig i en mumie
sedan dess
strålade mitt hjärta
sedan dess
har jag
värnande hållt mina vingar om
blödande hjärtan
mumien
sarkofagen har sakta öppnats
det gör ont att plötsligt möta
så mycknan ljus
jag skrider nu
in i insteget
mina ord talar i vinden
mitt hjärta fröjdar sig med dem
älskade make du mitt drömda ljus
jag möter dig i gryningsspann
mitt på bron
i ära
i lovsångsljus runt oss
jag tar emot din hand
vi är rena
giftormars tungor har slutat visslavina
rena klanger ljuder
giftet
är nu
helande
se dessa ormar bli rosen
klätterrosen röddoftande djup
tagglöst
avunden
är
av unna den
*
Solbadan
står i solbadan
jag
böjer mig bakåt
i brygga
i bro
jag
böjer mig bakåt
om mitt bakom
om mitt förgångna
jag
är i cirkelns mitt
mina bröstvingar öppnas mjukt
mitt hjärta
mitt hjärta flyger
flyger fritt
omfamnar mitt hela väsen
jag är i kärleksljus
vi vandrar i skönhet
med skönhet
i
allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar