2 maj 2010

är vi då icke alla
livskoncentrat

då vi släpper dem fria

sker

livsskapandeljus

sker

det

ett koncentrat är;
hör cikadorna
luften surrarvibrerar
gräs är mjukt smekande
luften doftar
träd
bär smaragders blad
frukter hänga i grenfingrar
apelsiner
orange

med varsamma fingrar plockar odlingsmannen och hans kvinna frukter
barnen är runt deras fötter
de vilka når plockar
de vilka icke når klättrar upp och når
de minsta leker skuttsteg
frukter plockas lägges varsamt i korgar
luften
allt doftar citrus
orange
apelsiner pressas
pressas
saft samlas
blir koncentrar av hela apelsinlunden
blandas med vatten och kanna med juice glittrar i solen
drick
drick
lundens liv
så finns det koncentrat vilket görs på konstlad väg

koncentrat är;
du står i natten blickar in i himlaskog
i träds fingrar hänga bäres tinderfrukter
bilden kan göras lika den ovan
hela stjärnehimlen andas dras in
blir liv
en
kropp
består av stjärnstoff

koncentratet bär ”komprimeraddel” samt helhet
helhet samt del

ett plus ett är två
två är ett plus ett
ett plus ett är ett

i världar lever oändligfärger
skulle vi söka gestalta dem med godis blir det syrliga eller hårda karameller, nåväl de sega bitarna går även de bra, men här passar den hårda konsistensen, gärna utan cellofanpapper även om även detta kan vara belysande
nåväl du står med en godispåse i handen
den är fylld med godisbitar i vackra färger
föreställningen kan liknas vid godispåsen
i föreställningen finns många godisbitar
karameller
vem är att välja
lockelsen
blir
stor
den påse du ser är vit
en vit papperspåse
du fattar påsen i vänster hand
blickar in i öppning
detta är fokusera
med ens går det att
urskilja
göra val
fokusering
är
livskoncentrat
så är det ju i livet finns mängder av färger, mångfald
i varje mångfald lever behov
behov vilka gagnar
helheten

apelsiner är söta ändå är det så i en enkelbild att
apelsinen har behov av socker
socker har behov av apelsinen
mångfalden är anpassad till för balans
skeppet lastas jämnt annars går det på grund
lastbilen lastas jämnt annars tippar den
alla farkoster lastas jämnt annars tippar de över
det blir slagsida
då du väver hänger slagbommen jämnt annars brister väven
trådarna är räknade är i solvögon
i allt råder balans
där balans ej är
blir smärta

ett plus ett är ett

människan vill gärna ställa villkor för allting
faller de på knä och ber
ställer de
villkor
om jag gör så
då vill jag att det blir så
skall de inhandla saker
skall det vara villkor
i möten skall det vara på den enes eller den andres villkor
på ett underligt sätt vill de koras
vill kor
vill koras
koras till mästare
det kan endast ske på den enes villkor
den andre måste förlora
då människan ber tror hon i ytbottnen att hon skall förlora om hon inte ställer villkor
varför tror hon det
kanske är hon en lurendrejare
en sanningstvinnare
att alltid ställa villkor – är inte det att utgå ifrån den andres svikargärning
ställer jag inte villkor så blir du farlig för mig
du kanske rent av är bättre än mig
villkoren kommer ur snedvriden jämförelse
villkoren är det vilka gör ont

dessa är mynten i önskebrunnen
mynt är hårda
därför säger vi dem vara villkoren
du kastar ett mynt i önskebrunnen
i myntet har du viskat din önskan
du kan se myntet i brunnen
vattnet glittrar
liksom löser upp konturerna
det är ju det din önskan är;
att myntet skall löss upp och uppstiga
uppstigandet är ditt önskesvar
ja – visst är det bilden av att kyssa paddan


det finns en flod
vilken bär
namnet
villkorsfloden

denna flod har två bottnar
vilket det mesta har

denna flod är en av dem vilka verkligen vänts upp och ned
av mänsklig hand

botten har blivit ytan

i det inre tindrar skönhetens villkor
var sann
alltid sann

villkorsfloden

den

är inte
en
önskebrunn

först då färden löses

strömmar den
in i havet


löses
upp


ur hav
utkristalliseras

stiger pärla

livskoncentrat

är
villkorslöst

de
villkoren

är
starka villkor

de
är
meningsliv


*

alltid
villkor

allas villkor
mansvillkor

på allas villkor
inte mitt

då mitt hjärta gråtit

har
jag

lagt händer över bröst

pressat

hårt
ned

hårt
om

sökt trycka gråten bakåt

för att gråten
inte skulle höras

gråtit
in i
kudden

skulle den ha hörts
skulle ni vänt er bort

jag gråter nu
tydligt

det är viktigare än dölja

*

för att kunna älska
innerligdjupt

måste du kunna släppa
dennes hand

i vetskap
att denne
vänder
åter
till
dig
i
ljus
icke
i visshet
att denne
har ett kort i bakfickan eller i skjortärmen

så

släpper jag
din hand

i visshet

att du
vänder åter
till
mig
i
ljus
så jag önskar
att det
är
vetskap
*

sagoälven
sluter
ögon

ser sagoälven

skimrande ljusvacker flyta
i gräsvingehänder

strömmande
tindrande

rör
vattenfolks fingrar
vid strängar

älskade sagoälv
oändligvacker är du

vill inte lämna


för en stund ser jag
i mina händer
sagosjö

i
ett
ögonblick

är min rörelse att skölja
mitt ansikte

stannar

sträcker fram handskål


drick sorgesjäl
drick
*
Tvaga dina händer
från de döda fjädrarna

de har mist sin flygförmåga

fågel i sky har släppt dessa

det är en vackervisande sedvänja sägandes till barnen – icke i skrämsel – i sagoljus;
tvaga dina händer då dessa rört vid den döda fågeln
eller det döda
Den döda kroppen.
vi har sagt att det icke finns död, likafullt är det visande.
ser du
den döda fågeln har lämnat denna kropp
kroppen är där

rör icke vid det döda
det är dött
tillåt det omvandlas.

den släppta fjädern har mist sin flygarförmåga
den kan icke flyga därvid du tar den i din hand