det slutna hjärtat
ser denna vår
ser blommor
kronor var öppnade
kyla andas
värmen är inte än
blomkronor
skålar sluter sina blad
kanske bevarar de värmen
inom kupade händer
kanske läser de tecknen
än en gång
tecknen kan aldrig läsas för ofta
för många gånger med det rena sinnet
kanske säger vidvarat till människan
slut armar om varandra
giv varandra
ljus
giv varandra värme
ljus
värme
är
kärlek
kanske bevarar de värmen
inom kupade händer
kanske läser de tecknen
än en gång
tecknen kan aldrig läsas för ofta
för många gånger med det rena sinnet
värmen är ändå inlindad i vindens händer
vinden släpper värmen sakta fri
vindar viskar
se människa se
se blomningsandning
se trädens pärlor skimra
ljuset rör vid hennes hud
hennes hjärta öppnas sakta
hennes händer öppnas
är kupade skålar
värmegivan
värmegivning
värmegivande
det slutna hjärtat
vad är det slutna hjärtat
det ord vilket stiger fram är klaustrofobi
bilden efter denna orduppstigan vilken träder fram är;
en människa
ihopkrupen i fosterställning
med ansikte vänt inåt
vill inte se
inte höra
rädsla
andas
en
människa
ihopkrupen
inom
fosterställning
i en hiss
hissen har fastnat på grund av för många knapptryck på en gång
informationsmassan blir för flerordad
otydbar
övermäktig
till kaotisk
människan är instängd
i ångest har människan krupit ihop i fosterställning
fostret är inneslutet
är nära moderns hjärta
hjärtljuden rytmen
rytmbalanseras
fostret påverkas av stress
av själsfärger
påverkas av utomlivets tryckningar
i moderns inre svävar fostret stilla
det är bilden av molnens stilla
trots vindarnas mäktigandning
närmre jordehud
var gång livet är svårt
inom vilken ålder människan än är
så är spontanimpulsen att inta fosterställning
fostret påverkas av stress
av själsfärger
människan i hissen då
vad får rädslan att stegras
det är ett tämligen ljudtomt schakt
samtidigt en ekoandning
väggar stiger allt närmre
det är bilden av navelsträngen runt halsen
en snara runt halsen
barnets röst blev inte hörd
det kan mycket väl leda till det slutna hjärtat
det slutna hjärtat är blommans knopp
livets omständigheter kan göra hjärtat till en knytnäve mer en knuten näve –
minnesinmatningen av knytnävsslagen
det knutna hjärtat kan vara en sten, stenisk, stenos
kan vara en rubin
det är vackert att följa den nu långa ljusvandringen
i aftonen åter skåda den röda johannesörtsoljan över staden
det är eldskålen vilken seglade in
denna eldskål är det öppnade hjärtat
det slutna hjärtat behöver ej vara ett sjukdomstillstånd
det kan vara så enkelt att hjärtat har andningspaus
har det blivit till sjukdom är helandet av detta hjärta kärlek
kärlek till detta slutna hjärta
se hjärtat
tala till hjärtat i allt du möter så andas världshjärtat kärlek
det stängda hjärtat är det vredgade
det stängdes i kylan
då hjärtat gråter
inom sluten hand
bak stängd port
har det behov av
ljus
av värme
av ögon vilka ser hjärtat
ser hjärtat
samt talar med det
i kärlek
egentligen är allt så enkelt
då människan släpper tanken samt lever med hjärttanken
uppenbaras allt
allt är egentligen så enkelt
huvudtanken
gör livet kallt
komplicerat
släpp den tanken för en dag
för en stund ty den är svår att styra
men det går
det går
tänk med hjärtat
och människan skall se
allt är så enkelt
allt är
kärlek
denna natt såg jag en klippavsats
en kropp låg där
såg hoppet stiga upp
omsluta
lyfta kroppen
människan kan endast själv vilja hoppet
genom bejakelsen
finna
vägen
upp
är vägen upp
eller låta sig falla
falla i vetskap
av handljus
omfamnan
människa
inse
ickeär
är
är
tvivla icke över din förmåga
du är kropp ändå
icke kropp
du har förmåga att stiga utanför dig själv
vidga dig
vara allt
du söker ande
du är ande
i den stund du inser detta är du ande
i den stunden är ande kropp
människa
andas i din ande
i allts ande
se anden hålla händer
själen lever rör sig
finner vila i andehand
så är du ett bunden i kropp fri i kropp
lev med dina ögon
med dina sinnen
i det dessa är
icke begär
de är behov
till livsuppfyllan
*
skiljandeskuggor
i skogens cirkel av de höga stammarna
där rötterna andades kronor
där kronor andades rötter
där allt var ett
där ett var allt
där var är är
där är är var
där
här
i skogens cirkel av de höga stammarna
steg klippa ur jordehänder
stiger klippa ur jordeundran
växte
växer
klippa hög
stig slingrade sig osynlig
synlig uppför
högst upp var en ring av
vita stjärnblommor
hon plägade vandra stigen i timliga stunder
i evig andnings vandran
var natt
flög hon
till hans bädd
till hans sida
det fanns stunder
i begynnandet
då han slöt hand runt henne
så
upphörde
fingerljusen
stråla
molnskuggor lades skiljande
hon vandrade stigen
av töcken
föll hon
föll
hon
så var icke viljan
klippa sträckte hand fångade kroppen
hon låg stilla i uthäng
stjärnor såg
stjärnögon
fylldes till
bredden
droppe
kristall
sten
tår
tårar droppade löste upp
nedför klippa rinner vattenfall
i kupade händer andas sjö
i sjö seglar
lotus
han vandrar
utan att veta
för stegen till sjö
han stiger i badar i sjösånger
hon höljer honom
i kärlek
han minns en röst
ord
hon gav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar