det är stunder
då allt
allt
tystnar
tystnar
helt
vindar stannar
träd stannar
allt
stannar
allt stannar i tyst
hör upp
allt väntar
är tyst
skulle du sluta ögon skulle du kanske tro du befinner dig i intet
å andra sidan skulle du kanske uppleva allt starkare
starkare, intensivare, påtagligare
frågan är;
försvinner allt
försvinner allt i denna tystnad
upphör varat vara
eller är allt kvar;
du och allt
för så många är denna tystnade både fylld med hot samt rädsla
för så många är denna tystnad fylld med fruktan
för så många är denna tystnadsupplevelse hotfull
i ljuset av tystnaden framstår det ohörbaras intensitet
detta är en slags världsväldessprängning
det är upplevelsen av; alla ljuds insteg inom dig
de komprimeras
samt stiger ut
för så många är denna upplevelseintensifiering hotfull
skulle – de flesta – beskriva detta tillstånd eller söka finna en liknelse till detta tillstånd skulle de troligen säga:
som inför ett annalkande hot
som inför åska
denna tystnad är stor skönhet
se hur publiken stiger in
finner sina platser
ett sorl är i salongen
hostningar
harklingar
draperier eller ridån dras undan susar åt sidor
orkestern sitter där
publiken är i en halvbåge
orkestern är i en halvbåge
dirigenten är så att säga i mitten
denna tystnad är skönhet
det är verkligen att sitta inför en symfoniorkester
så höjer dirigenten pinnen
den magiska staven
ger tecken
den första langen höres
ser du
publiken kan vara allt det vilket strömmar in i din kropp, i ditt kroppsvara
orkestern är det högre jaget
ditt inre
dirigenten är ditt hjärta
ditt hjärta skriver tecken i ditt bröst
så höjer dirigenten pinnen
den magiska staven
ger tecken
den första langen höres
den första droppen faller på din näsetipp
i naturen följs ofta denna tystnad av vindens rörelse
löv mjukrasslar
dessa lövsånger börjar verkligen med
ett blads
ett lövs rörelse
rörelsen fortplantar sig
är i alla trädkronor
det är dallrande rörelse
är sus
susa
susa stilla
vind
rör vid ögons vingar
droppe av sol
gnistrar
ur hand stiger
månpärla
susa
susa stilla vind
solhand omsluter månpärla
i kärlek
rörelsen fortplantar sig
är i alla trädkronor
det är dallrande rörelse
är sus
vårregn
sommarregn
så falla den första droppen
vid åskväder är scenariot mer intensivt
det vi förtäljer är;
i tystnaden försvinner icke allt
allt intensifieras
i ljuset framstår klarhet
tantriska klanger ljuder allt högre
regnar ned över jordfötter
steg slokar
ropar uppstig
stig upp
ur dvala
tantriska klanger
passion
liv
vad är liv
det är passion
icke kringspridda klanger
en symfonisk verklighet
fly icke jordeströmmen
i ångpassion
ånga
förångas
förångras
hela ditt väsen andas ånger
av förångas
av förglömmandet av kärlek ren
kärleken är det högsta
tantriska klanger talar om passion
om frigörelse
om fri
fri
så splittras kärleken i tusentals molekylära atomer
orkestern publiken allt slungas ut i etern
Modern gråter
ser hjärtvingar
fladdrande
söka sin kroppstillhörighet
det går ypperligt bra att tala om kärlek, om fri kärlek
Ända till den drabbar den egna sfären. det har funnits de vilka talat om fri barnuppfostran, det tog en ända med fasa, med förskräckelse. de vilka talade om denna fria uppfostran talade ur en helt annan grund än det yttringarna visade. Så är det med denna tantriska kärleksmanifestation.
ja – lev passionerat har vi sagt – gör det men bli inte en atomsprängning
se markerna
se hudarna
se liven
efter en sådan explosion
de vilka uppfann dessa mirakler hade icke en avsikt till detta de användes till
grunderna var helt andra
men som med så mycket blev de botten
En botten vilken nu sakta luckras upp.
tantriska klanger talar om passion
om frigörelse
om fri
fri
så splittras kärleken i tusentals molekylära atomer
orkestern publiken allt slungas ut i etern
Modern gråter
ser hjärtvingar
fladdrande
söka sin kroppstillhörighet
det märkliga
vilket icke är märkligt är att så få genomskådar detta
dessa ord dessa klanger
ty vad görs; det görs ett regelsystem
åter görs ett regelsystem för att uppnå högre digniteter
högre tillstånd
vad är vackrare skåda än kärleksögon
skall de ramas in av paragrafer
paragrafer för fri kärlek
de vilka satt vid eldarna i berättarljus gav dessa gåvor
visste
var medvetna i passionens helgelse
i norden lever behov av snösmältan
se naturens andning; hur sker den
vad sker med extatisk passion
ja, det blir översvämning
vilka är behoven i söder
är det snösmältan
vilka är behoven i eller för ditt hjärta, för dina fötter, för dina njurar, för din hjärna och så vidare; bortse inte ifrån de individuella behoven ty de gagnar helheten i ljuset framstiger klarheten i värme
till vad
till kärlek
för kärlek
det är märkligt
egentligen inte märkligt
människosfären talar vitt och brett om sin friönskan
ändå söker hon sig till lagar
så kallade bättre lagar än det så kallade systemets; kallsystemets
ändå ”skriver” hon in sig i nya så kallade nysystem; varmsystem
dotter dessa ord skrämmer dig; var inte rädd
de berättar; var medveten om det vilket är fördolt i ord
var medveten om det fördolda
i den andliga sfären är intet fördolt
där är sannhet
intet har behov av att talas förtäckt
orden är sagda skrivna ur mellanrummen
där är inte mellanrum
det är
är
kärlek är det högsta
kärleken är liv
levandeliv
Som sagt var; det går lätt att tala om det mesta ända tills det drabbar den egna sfären
Då blir orden kverulans
Verbalkverulans
det talas många ord om
ord talas om
om
om
om
inte
fanns
finns
så höres en suck
detta tal om
om
leder ofta ej till glädje
snarare till
verbalkverulans
*
Alltidnära
ser gula blommor falla
gula gyllenblad
ser gula blad upplösas
andas in dig
andas in mig
i andedjupens höga
alltid nära
*
Ljud
ser du
fåglar rör vid luften
ljud framstiger
skulle du höra alla dessa ljud
skulle du/intet väsen stå ut
det är en evig kakofoni vilken egentligen är en eufoni
det höres då knoppar brista
det höres då grodd stiga upp och sträcker sitt liv
allt är ljudförbundet
mer än föreställningen kan tänka sig
tvivla icke på dessa
stig in i ljuden
var med ljuden
utforska ljuden
ty ljuden talar i dig
ljuden berättar
berättar, ger färg
är mer eller mindre en slags drejskiva
du ser struphuvudets rörelse
händer vilka håller om fuktad lera
drejar fram amforor
amforor hade icke handtag/öron i begynnelsen
så steg behovet fram
amforor har handtag/öron
lyssnande fyller amfora
så drick
jorden
*
sörja är icke sorg
sörja är smärta
sorgen är omfamnande vaggande vingar
*
om mannen är gud
så är kvinnan guds tempel
mannens böneliv vaknar i henne
deras lovsång stiger
vidgas
*
Fyll
mina händer
fyll mina händer med
levandelevande värme
fyll mina händer med
doft av hudskimran
doft av
hudskimran
möt mina ögon
se djupt in
djupare
våga
sjunka
in
i
dess kärleksbrunn
så stiger vi
i kärlek
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar