4 maj 2010

det är stunder
då allt
allt
tystnar
tystnar
helt

vindar stannar
träd stannar
allt
stannar
allt stannar i tyst
hör upp

allt väntar
är tyst
skulle du sluta ögon skulle du kanske tro du befinner dig i intet
å andra sidan skulle du kanske uppleva allt starkare
starkare, intensivare, påtagligare

frågan är;
försvinner allt
försvinner allt i denna tystnad
upphör varat vara

eller är allt kvar;
du och allt

för så många är denna tystnade både fylld med hot samt rädsla
för så många är denna tystnad fylld med fruktan
för så många är denna tystnadsupplevelse hotfull

i ljuset av tystnaden framstår det ohörbaras intensitet
detta är en slags världsväldessprängning
det är upplevelsen av; alla ljuds insteg inom dig
de komprimeras
samt stiger ut

för så många är denna upplevelseintensifiering hotfull
skulle – de flesta – beskriva detta tillstånd eller söka finna en liknelse till detta tillstånd skulle de troligen säga:
som inför ett annalkande hot
som inför åska

denna tystnad är stor skönhet
se hur publiken stiger in
finner sina platser
ett sorl är i salongen
hostningar
harklingar
draperier eller ridån dras undan susar åt sidor
orkestern sitter där
publiken är i en halvbåge
orkestern är i en halvbåge
dirigenten är så att säga i mitten

denna tystnad är skönhet
det är verkligen att sitta inför en symfoniorkester
så höjer dirigenten pinnen
den magiska staven
ger tecken
den första langen höres

ser du
publiken kan vara allt det vilket strömmar in i din kropp, i ditt kroppsvara
orkestern är det högre jaget
ditt inre
dirigenten är ditt hjärta

ditt hjärta skriver tecken i ditt bröst


så höjer dirigenten pinnen
den magiska staven
ger tecken
den första langen höres

den första droppen faller på din näsetipp

i naturen följs ofta denna tystnad av vindens rörelse
löv mjukrasslar

dessa lövsånger börjar verkligen med
ett blads
ett lövs rörelse

rörelsen fortplantar sig
är i alla trädkronor
det är dallrande rörelse
är sus

susa
susa stilla
vind

rör vid ögons vingar

droppe av sol

gnistrar

ur hand stiger
månpärla

susa
susa stilla vind

solhand omsluter månpärla
i kärlek
rörelsen fortplantar sig
är i alla trädkronor
det är dallrande rörelse
är sus

vårregn
sommarregn

så falla den första droppen

vid åskväder är scenariot mer intensivt

det vi förtäljer är;
i tystnaden försvinner icke allt
allt intensifieras


i ljuset framstår klarhet

tantriska klanger ljuder allt högre
regnar ned över jordfötter
steg slokar

ropar uppstig
stig upp

ur dvala

tantriska klanger
passion
liv

vad är liv
det är passion

icke kringspridda klanger
en symfonisk verklighet

fly icke jordeströmmen
i ångpassion
ånga
förångas
förångras

hela ditt väsen andas ånger
av förångas
av förglömmandet av kärlek ren

kärleken är det högsta

tantriska klanger talar om passion
om frigörelse
om fri
fri

så splittras kärleken i tusentals molekylära atomer
orkestern publiken allt slungas ut i etern
Modern gråter

ser hjärtvingar
fladdrande
söka sin kroppstillhörighet

det går ypperligt bra att tala om kärlek, om fri kärlek
Ända till den drabbar den egna sfären. det har funnits de vilka talat om fri barnuppfostran, det tog en ända med fasa, med förskräckelse. de vilka talade om denna fria uppfostran talade ur en helt annan grund än det yttringarna visade. Så är det med denna tantriska kärleksmanifestation.
ja – lev passionerat har vi sagt – gör det men bli inte en atomsprängning
se markerna
se hudarna
se liven
efter en sådan explosion
de vilka uppfann dessa mirakler hade icke en avsikt till detta de användes till
grunderna var helt andra
men som med så mycket blev de botten
En botten vilken nu sakta luckras upp.

tantriska klanger talar om passion
om frigörelse
om fri
fri

så splittras kärleken i tusentals molekylära atomer
orkestern publiken allt slungas ut i etern
Modern gråter

ser hjärtvingar
fladdrande
söka sin kroppstillhörighet

det märkliga
vilket icke är märkligt är att så få genomskådar detta
dessa ord dessa klanger
ty vad görs; det görs ett regelsystem
åter görs ett regelsystem för att uppnå högre digniteter
högre tillstånd
vad är vackrare skåda än kärleksögon

skall de ramas in av paragrafer
paragrafer för fri kärlek

de vilka satt vid eldarna i berättarljus gav dessa gåvor
visste
var medvetna i passionens helgelse

i norden lever behov av snösmältan
se naturens andning; hur sker den
vad sker med extatisk passion
ja, det blir översvämning

vilka är behoven i söder
är det snösmältan
vilka är behoven i eller för ditt hjärta, för dina fötter, för dina njurar, för din hjärna och så vidare; bortse inte ifrån de individuella behoven ty de gagnar helheten i ljuset framstiger klarheten i värme
till vad
till kärlek
för kärlek

det är märkligt
egentligen inte märkligt
människosfären talar vitt och brett om sin friönskan
ändå söker hon sig till lagar
så kallade bättre lagar än det så kallade systemets; kallsystemets
ändå ”skriver” hon in sig i nya så kallade nysystem; varmsystem
dotter dessa ord skrämmer dig; var inte rädd
de berättar; var medveten om det vilket är fördolt i ord
var medveten om det fördolda

i den andliga sfären är intet fördolt
där är sannhet
intet har behov av att talas förtäckt
orden är sagda skrivna ur mellanrummen
där är inte mellanrum
det är
är

kärlek är det högsta
kärleken är liv
levandeliv

Som sagt var; det går lätt att tala om det mesta ända tills det drabbar den egna sfären
Då blir orden kverulans


Verbalkverulans

det talas många ord om
ord talas om
om

om
om
inte
fanns
finns
så höres en suck

detta tal om
om

leder ofta ej till glädje

snarare till

verbalkverulans
*
Alltidnära
ser gula blommor falla

gula gyllenblad

ser gula blad upplösas


andas in dig
andas in mig


i andedjupens höga

alltid nära
*
Ljud

ser du

fåglar rör vid luften
ljud framstiger

skulle du höra alla dessa ljud
skulle du/intet väsen stå ut

det är en evig kakofoni vilken egentligen är en eufoni


det höres då knoppar brista
det höres då grodd stiga upp och sträcker sitt liv

allt är ljudförbundet
mer än föreställningen kan tänka sig

tvivla icke på dessa

stig in i ljuden
var med ljuden
utforska ljuden

ty ljuden talar i dig

ljuden berättar
berättar, ger färg

är mer eller mindre en slags drejskiva

du ser struphuvudets rörelse

händer vilka håller om fuktad lera

drejar fram amforor
amforor hade icke handtag/öron i begynnelsen

så steg behovet fram
amforor har handtag/öron

lyssnande fyller amfora
så drick
jorden

*

sörja är icke sorg
sörja är smärta
sorgen är omfamnande vaggande vingar

*

om mannen är gud
så är kvinnan guds tempel

mannens böneliv vaknar i henne

deras lovsång stiger

vidgas

*


Fyll

mina händer

fyll mina händer med
levandelevande värme

fyll mina händer med
doft av hudskimran

doft av
hudskimran

möt mina ögon

se djupt in

djupare

våga
sjunka
in
i
dess kärleksbrunn


så stiger vi
i kärlek
*