de särskilda barnen
barn med särskilda behov
barn med särskilda behov visar världen;
var stilla i din lyssnan
jag ser en nära vän en systers son
en son en man
han står vid stranden
han lyfter sand
sand strilar
sakta
med vinden
denne unge man visar hur sanden rör sig i spiraler
i spiraler mellan himmel samt jord
mellan jord samt himmel
detta
är
för mig
det högsta tillståndet av visshet
den unge mannen står med fötterna i jordesand i jordeström
den unge mannen lyfter sand in i sol in i krona/kronlinjer
släpper den
den unge mannen visar rörelsens liv
i
är
denne unge mans ansikte är en solkonungs vishet
andevishet
nästa sekvens är
den unge mannen rör vid vindspelet/klangspelet
den unge mannen frigör klanger ur metall
strålar glädje
så finns det människor vilka ser ned på dessa liv
så finns det så kallade vakna människor vilka säger om andra:
att de varken innehar känslor/bilder eller tankar/ord
är det verkligen kärleksord att uttrycka dylikt
alla ser inte i samma perspektiv
ändå i samma perspektivsandning
genom de särskilda behoven
vilka alla har
berättar kroppen då du gått för långt
vi säger;
släng hela regelverket, de stipulerade pålarna
se vandringsstavar
släng säger vi
förkasta icke förrän du är redo
se
det
vilket alltid var bakom dina ögonlock
det vilket framstiger var gång du öppnar blicken
att säga att du vandrar till dig om en medvandrare
så omedvetet förmätet
ordsprängan behövs
vi säger släng inte förkasta förrän du är redo
redo se det vilket alltid var bakom dina ögonlock
det vilket framstiger då du öppnar blicken
DNA
Din nakna andning
Din nära ande
Ande nära dig
Dröm närmre andeljuset
för länge sedan berättade vi om spiraler runt kroppen, liknande band.
dels de två strömmarna av ljus samt värme inom, skriv det du ser.
det fanns en gymnastikgrupp, tror de hette idla flickorna, de använde band – i min värld – sidenband vilka de rörde runt sig i gymnastisk rörelse. i skrivandet ser jag – tror det är i kina – även dessa flickor rör sig med sidenband. rörelsen är mycket medvetenövad, ty denna rörelse går icke att utföra i hast, då det sker trasslas banden. kan även se eurytmiska rörelser med siden slöjor vilka böljar, allt det vilket framstår eller tydliggörs är geströrelser.
bilden förändras; ser auraringar runt kroppen, dessa är runt hela kroppen – liknande tunna hinnor, men de är av kristalljus de rör sig ständigt i sakta cirklande rörelse; kokongljus vill jag benämna detta. ser gestalten sträcka ut armar, händer runt dessa är cirklar – ”rockenroll ringar”.
all denna rörelse är ständigrörelse eller evigrörelse, stundtals är dessa ellipser vidgade når högre, lägre vidare om vid behov.
dessa spiralrörelser finns i allt
i allt
dessa är de två grundpelarna vilka evigströmmar ”mellan” himmel samt jord.
dessa är strängar i alltets harpa, eolsharpa.
strängar är ljus – livssträngar
jomen sägs det genast: strängar är inte spiraler – stig då närmre säger vi.
vi skall inte stanna vid dessa; såsom himlar och i jord.
Vi har så talat om personlighet samt individualitet. Essens samt utspädd dryck. detta är utvidgan samt sammandragan
det är rörelse in och ut – ut och in
det är rörelse upp och ned – ned och upp
du brukar säga om barn med speciella behov – om barn med läs och skrivsvårigheter att det är pedagogens ”uppgift” att ”knäcka” koden, det vill säga lära sig tyda koden
i alla skeenden i den vetenskapliga tiden har människan sökt knäcka koden
livskoden
genkoden
genens gång i livsvarat
gengångaren
gengångarens vandring
se så åter strängar;
en klang sättes an av himmelsdrömmen
ditt så kallade högre jag, ditt så kallade högrehögre jag
denna klang vibrerar
leds i spiralrörelse ned
eller mer in i jordedrömmen
dessa båda är i bejakelse av varandra
denna bejakelse heter förverkligande
vi skiljer på orden eller mer betonar starkt detta med jordeström inte jordström
jordetillvaro samt
jordtillvaro
i jordetillvaron råder totalsamspråk med himmelstillvaron
i jordtillvaron vill gärna gengångaren ta över
gengångaren – skuggan – fantomen
Det så kallade lägrelägre jaget.
människa livet är en vandring
du vandrade till dig
det finns inte mening i att vandra till dig
där är du
och har alltid varit
däremot är det mening i att isolera varje bakgrundsljud
detta för att vara i rostilla konversation
vitsippor
se ditt inre
det du alltid var
alltid är
ser
vitsippor
vita äro marker
är hennes hud
i skuggan blommar vithav
vitsippor
i hösten synes stjärnor tydligare
närmre
tydliggörande ljus är
i mörkret
andas stilla
i vinter andas kristaller
stjärnor falla
ned
kristalljus är i hennes händer
kläder hennes hud
det kallas snö
våren nalkas
snö smälter in i hennes hud
kristallblomning
hon fröjdas
andas ut vitsippor
stjärnbarn
se ditt inre
det du alltid var
alltid är
vitsippor
*
i stundens hetta
skall nuet uppenbara sin verklighet
ett förfluget ord ett tankeord vänder åter till uttalaren
*
faktum är
då du lyfter tusenröster av dig
då ser jag blomblad falla
en underbar blomma spirar i tidsrymden slår ut
i blom
ty nu
är alla
allas ord är fallna
i cirkel
i kronas ande
jag talar till dig
inser du icke att
först då alla röster tystnat
de röster vilka lagts i din hud
inser du icke att
först då alla röster tystnat
ser du dig framträda
vad finns att ångra så
så länge du ej gjort för att skada ”andra” därmed dig själv
*
i alla dessa skrifter
har jag valt att skriva du av den enkla anledningen att jag fick uppleva reaktioner. samtidigt gjorde detta att jag kände mig göra sken av att stå över eller vara bättre än.
åter är detta ett förminskande av mig av mig på grund av reaktioner
och förresten vad spelar det för roll om jag upphöjer mig så länge jag inte gör skada är nedvärderande eller använder min upphöjning till makt – maktmissbruk
denna upphöjan är positiv mat över mig själv
över ”överstelnadspersonligheten”
jag tillskriver mig liv
det liv vilket är mitt liv
säger jag ett förfluget ord ur kärlek är det en kärleksvinge
då faller detta i god jord
den vilken är oskyldig skadar ej
Ty den lever icke i försvarspose.
i alla dessa skrifter
har jag valt att skriva du av den enkla anledningen att jag fick uppleva reaktioner. samtidigt gjorde detta att jag kände mig göra sken av att stå över eller vara bättre än.
Orden är lika mycket till mig ty jag är en del av helhet – i dem – i skrifterna skall det stå ni inte du även om du är ni
Jag lyssnade till reaktioner – till åsikter då/när tilltalet var skrivet i niform
Jag skulle kunna skriva vi
Det gör jag i ett sammanhang där vi är vi
Där jag ej upplever vi skriver jag ni
Inte därför att det är min vilja att säga eller skriva ni och mig eller dom och vi
Ty i min värld är allt ett – är allt helhet
*
mer och mer ser jag vikten av att dela med sig
mig av livserfarenhet
att våga visa sin sårbarhet
detta i den totala förvissningen om att ett svärd ej skall vin genom luften
i den totala förvissningen i att jag är omhändertagen
Därför är jag inte rädd att visa min sårbarhet.
genom att jag gör det
kanske
kanske fler vågar visa sin sårbarhet
sårbarhet är ofta en kärlekskraft
inte ofta
den är kärlek då den stiger ur rädslan
det är inte naivt att leva i den förvissningen
det är en styrka
ty i den förvissningen lever
helhet
jag höll på att skriva; vi skapar vårt eget liv
vårt eget öde
ser ett ord stiga fram och det ordet är ödmjukhet
ofta tolkas detta ord till kuvad
det jag ser i skrivandet är
ödmjuk
öde mjuk
var i din livsväg
var mjuk – det vill säga följsam
vad höll mig åter från att skriva det jag just skrivit; skapar vårt eget öde
det vilket höll mig åter är den stora rädsla, den stora förvirring dessa ord gör hos många. en nästintill kramprädsla för att leva, för att tänka, för att vara.
ändå är det så att vi har skapat ty vi är kärlek
vi är gud gudinna
vi är i andeljus
vi är i själsvärme
själen är inte bättre än anden
anden är inte bättre än själen
mannen är inte bättre än kvinnan
kvinnan är inte bättre än mannen
dessa två grundpelare
ljus samt värme
är tillsammans kärlek
kärleken är den helandekraft vilken lägger händer runt om jorden
denna underbara vackra pärla
detta pärlregn av skapande skönhet
jag har många svåra steg i mina fickor, mer och mer ser jag
jag går i samma fälla
gång på gång
söker göra mig mindre
*
Solljusblad
i fjärran nära glittrar å
vi var pirater där
den lille å jag
gav varandra solljusblad
flyger med vind
till skepp
håller handen in i
solstrålar flätas om
fingrar i
varande varandra
värme spridas
upp genom
vind suddar bild
vandrar
in
i fjärran nära glittrar å
vi var pirater där
den lille å jag
*
Sjung
sätter mig i gräsvingars skimran
grön är smaragdens färg
se dess öga tindra
rödvärmande
i själaland
hjärta ler i himlars strand
lägger mig i solhand
vacker
seglar
vida
nära
lägger hand i himlars hav
fingrar rör vid
strömman
rör vid dina läppars ljus
sjung i dagens famnan
*
Hjärtros
i norra ögonvrån
skymtar
träd
silhuettrena
linjer
oklarnade upp
svepte sjal
om axlar
lyssnade till hennes stämmas
vägvisande steg
ledde
till
aftonstilla
satt vid himmelsstranden
den vida omfamnen
eldskål seglade in
skimrande aprikosen
skimrande
djupzinnober
beättarljus
sköljde
över
in
hjärtros står i blom
för en natt en stund
pärlemorhimmel
omslöt mitt själshav
för
en
stund
så underbart att icke frysa
purpurvind blåste i purpursnäcka
de ohörbara
steg
fram
tindrandes tiaraband
rörde vid
brustna linser
för
en
natt
dansade jag hoppets blåskimran
i är
slöt ögon
i trött
lade mig
djupt
in
i
gräsandnings
välkomnan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar