det jag såg denna natt är bilden av
ja – vad kan det vara;
ljudvågor
färgvågor
samtidigt ser jag bilder av tittskåpskirurgi eller fotografering; hur fotografen vandrar in i kärl,
samtidigt är det ett linjemönster, kan vara ett spindelnät vilket sakta vrider sig;
så hör jag; ni gives alltid möjlighet lära känna varandra
innan möte
ser kanter snudda vid varandra
oupphörligen snuddar de
berör varandra
för att
bilda helväv
då samtliga delar ”fogats” stillats
är väven hel
väcktes där; det jag ser är en evig rörelse
en levanderörelse
där allt gives tillfälle till snudda vid röra vid
bejaka
samt
förenas
då rörelsen stannar har den ej stannas
det är en stilla harmoni; den harmonin är aldrig upphörande rörelse.
den kan tyckas stanna
den stannar ej
meningen
flödarvandrar
våren har vandrat
vandrar ännu
lever med knoppar
vad är knoppar
knoppen kan vara så mycket
det kan vara den fysiskmateriella kroppen i det den påtagligt är
ser jag den rent fysiska kroppen samt drar mycket enkla linjer
är den ovaknad, det vill säga utan medvetetmedvetande ett skal
ett hölje med begär
ett hölje med oförlösta energier
den är i kraften och ändå icke
den är personligheten
egot
personligheten, egot: det vilket är allt det vilket lagts på av omgivande
ofta till skydd för att människan inte skall fara illa
detta skydd kan ta mycket tragiska former
kan bli skydd för eller till liv
rent av kvävande
denna personlighet är för det mesta tvungen framhäva sig
är ofta ledd av maktbegär, exponering
vill synas i rampljuset på det ena
eller andra sättet
igår levde jag med de sju punkterna i människan
det är svårt beskriva de bilder jag stundtals ser
såg baschakrat vara låt oss säga två speglande spiraler , ser jag dem framför mig är spiralerna utåtgående.
inom dem eller ur dem stiger så navel varandes två likadana spiraler
ur dem stiger solar plexus vilket är en stjärna strålande vacker
hjärta
så är strupen foderblad/vingar
pannan är pärlan vilken ofta är under blomkronan
så öppnas knoppen i kronchackrat
bilden är en slags kurbitsmålning
idag ser jag barnet stiga fram
barnet
är öppnat
är doftande liv
vid insteget
ser ett frö
ser fröets vandring till blomma
så ser jag religioner
det vilket benämns religioner
och ryser
i ett kaskadsvep
ser jag Kristus
ser goda gärningar
vad visar vi barn
det goda leder till korsfästelse
vad är det vi så kallade vuxna bär med oss för bilder
Det goda blir en negativ kraft ty vem eftertraktar korsfästelse.
ur detta stiger år av dåligt samvete
av skuld
rädsla för att leva fullt ut
åter; skalet
pålagorna
så ska du vara så ska du inte vara
det är rätt
det är fel
så mycket absurt vilket ger dåligt samvete
rädsla för att leva
rädsla för att våga vara det vackra
varje väsen är
Det dåliga samvetet ser jag vara rent fysiskt betingat
mineraliskt kan vi benämna det
fotografiskt minne
eller ett fotoalbum av hur vi skall bete oss
och visst går det att leva inom de ramarna,
frågan är om det är lätta eller tyngda livsteg
skulle nog vilja benämna dem vara en hårt åtdragen livgördel eller korsett
en sådan där gammeldags med metallspiraler och knytband, från höft upp till bröst.
vad täcker den;
den inramar stegen
höfternas rörelse
täcker navel
solar plexus samt hjärta
andningen påverkas
syresättningen av blodet
med andra ord rösten/talet påverkas
du kan icke tala fullt ut fritt
Dessutom kan du inte använda huvudets kronverkan.
ofta var det så att dessa korsetter ledde till svimningsanfall varvid luktsalt sattes under näsan.
ett uppvaknande sker
korsetten lösgöres
medvetandet återvänder
det medvetandet heter individ, inrefri
medvetandet är moral
utan pålagor
inom citationstecken det vita samvetet
det är inte ett fotoalbum, det är mer en spegel vilken reflekterar det du möter.
spegeln behåller ej bilden
den reflekterar
samt möter
möter varje situation, så släpper den.
i det att medvetandet stiger fram lever människan i disciplin
det vill säga hon är i sig,
i sitt själv
det är den enda disciplinen:
att icke frångå hjärtats röst.
då människan är i det sanna medvetandet behöver hon inte ha kontroll
kontrollera sig själv ty hon vet vem hon är
Och behöver ej hålla reda på alla fotografier.
hon vet livet
Möter livet i sant ljus.
hon är flexibelandandes
dömer inte varje situation efter mall
eller foto
Eller ur kontroll.
hon är trygg i sitt själv
dessutom är det så att
då människan vågar släppa den egna kontrollen
upplöses kontrollbehovet av yttremedvarande
den kontrollerande människan upplever sig ofta vara förföljd
åter ser jag knoppen
skalet är kontrollen
av ljus
av värme
öppnas knoppen
nu är människan blomman
Hennes dofter andas i varat.
faktum är att då detta sker
sker eterhelande i varat
det instängda ges frisk luft
hjärtvingar rör vid
människan svarar an
tar ansvar
det vill säga tar ansvar för sitt liv och därigenom för allt
detta är inte ansvar så
det är att svara an
detta svara an är respons
responsen är spontanflöde
medvetet spontanflöde
ur en disciplin vilken är löst ur kontrollbehov
vad stiger fram i detta
individen stiger fram ur kokongen
ur skalet vilket är det förflutnas kunskapspålagor
kunskap är positiv då den levs
blir den bara kunskap kan den bli till tyngd
en tyngd vilken gör att du reagerar lever i ständig reaktion
du reagerar på eller till provokation
det sker per automatik ur det förgångna
ty det är det förgångna vilket styr reaktionen
det vill säga re aktion, det fotografiska gör att du reagerar
utifrån det inlärda
inte utifrån iakttaga,
lyssna svara an vilket är det spegeln gör
den reflekterar ger en bild släpper
den vilken ständigt lever i re- aktion samt re- agerar
lever med det förflutna och är görare
göraren är egot vilket ofta får människan uttröttat
denna uttröttning gör att människan förlorar balansen ytterligare
samt därigenom leds till ett ickeförmågande – en oförmåga till an svar/svara an till sig själv
det är i detta lätt att undar; ska jag då bara vara spontan – inte eftertänksam.
min upplevelse är att eftertänksam är av godo
i bemärkelsen att stanna upp
andas med hjärtvingarna,
det vilket sker är att val behöver inte göras
de stiger upp av det inre
vilket är förbundet med helheten,
det vilket här är
är ett världssamvete och det är
ej styrt av personligheten/egot
det är friflödande/spontant av individuniversaliteten
stillhetens flöde är vägen
den meditativa andningen,
den andningen är att sluta vingarna om samt se
ur den sfären stiger tacksamhet
ur vad stiger tacksamheten
ur upplevelsen av att stegen är välsignade
tacksamhetens lov
det är så
att då människan vågar stiga in i stunder av stilla
upplever hon välsignelsen
kanske först i en tiondels sekund
så ökas sekunden
ökas samt flödar in i varje livssteg
det är i denna välsignelse inte val behöver göras
de är naturliga
att svara an lyfter dig från ständigreaktion
in i spontanrespons
i ett vitt sinne
i den sfären övergår människan
från görare
till skapare
medskapare
hon andas in kunskapen i varje andetag samt lever den
kunskapen stiger
blir hjärtandning
in i händerna samt
ut i livsföring
det är en mycket vacker dans
dans är
meditativ rörelse
konsterna är meditativa rörelser
huvudtanken är befriad i dessa sfärer
och däri är orgasmens uppstigande löst från kropp in i skapandeljus
detta är levande energier
förlösta
lösta ur kroppsbojor
detta är åter bilden av knopp till blomning
däri att huvudtanken
det kroppsbundna löses
öppnas
den mångfaldigade lotusen
dess essens
doftar
livgivandegörande in i varat
det är hjärtgärning i välsignandeljus i tacksamhetsiver
detta är sann skönhet
icke förklädd skönhet
det är i nattstilla min upplevelse är
hur nära
hur nära
gryningen alltid är i våra händer
vi behöver
endast
endast
sträcka oss upp på tå
först
stå
helt stilla
vaggauppleva
var är hälskålar
var är tåblommor
var är
bron
valvbåge
bågar
det var en gång en siarbro
bäck porlar
under bro
svarsbro
svarandebro
lyssna
lyssna
vaggastillaro
segel andas
havsströmmar
finna uppleva balansbåge
det är i nattstilla min upplevelse är
hur nära
hur nära
skymningen alltid är i våra händer
vi behöver endast sänka oss ned i hälskål
i nattstilla är skymning nära gryning
är gryning nära skymning
det enda
det enda
vi behöver göra
är att sträcka oss upp på tå
sträcka händer med
vidga
sära fingrars kronblad
uppleva stjärnor tändas i fingertoppar
fingerljus strålar i nattstilla
sänk dig ned i hälskålar
upplev fingerljusen
fylla dig
balansbåge
balanserande gång
så vad är skymning vad är gryning för dig
andas med dem så nära är de alltid i hennes nattfamn
*
så är det
min älskade
om vilkens händer mitt hjärta sjunger
du ansiktslöste
i dag och natt har jag andats nattviolsvind
i nätter sitta jag i trädsalar
spelar ormbunkssträngar
droppklanger stiga vida
syrener sänder
din doft
vandrade ur
natts stjärnsläckta sädesfält
lutade trött min kropp till äldreträd
kisade stillhet bugade in i ängsvördnad
så
i ljusvackra steg syntes du stiga ur skymman
du vandrade stegen näranuddande
du lade ditt huvud
din andhämtning
i mitt knä
i min bröstkammare är
blåklintssolar
bröstsjungan
doppar fingrar i lavendel
målar din panna
inväntar
lyssnar in i tystande
ditt ansikte fylls
min klädnad är rödskimrans vallmo
mina fingrar rörde vid
ditt ansiktes ljussvaran
så jag älskar dina skymda steg
tack att du nalkas
var gryning kupas mina händer i källan
bjudandes dig till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar