det är världar vilka benämns icke världar
eller mer tydligt är att säga: det finns världar vilka sägs inte finnas
dessa världar är livshöljen
dessa världar finns beskrivna i oändligt många bilder, i ord vilka är: strila, skimra, skir, sensitiva, sensibla och så vidare. dessa ord visar alla på tunna vävar, dessa tunna vävar är icke tunna i bemärkelsen svaga
dessa vävar är höljen utan fasthållan
de är höljen i medföljan
i medandning.
vi säger icke:
människa
kasta dig utför klippan
rakt ut
i stupet, ravinen, avgrunden
ändå är detta en god bild:
kasta dig ut
in i tidssprickan
denna spricka är det
kisande ögat
där ljus strilar mellan
genom
ögonfransar
bilden målas
regnbågsbilden
i nyansverkan
transparantverkan
transparang
hud
denna hud är den skiraste av slöjor
av vävar
genom vilken
hjärtvingar synes
den röda lotusen öppnar sitt väsen
i hjärtat är denna
rubinblad
skimrar
eldskimran
i kärlek
hjärtskimran
vad ser du
jag kastar mig ut
kroppen faller
är
tyngdlöst
ser örnen svepa
ser kondoren
hör vingar
vingar
omfamnar
kan vara albatrossen
kanske albatrossen är föreningen av
örnen samt kondoren
vingar omfamnar
lyfter
på ett sätt är detta att lyftas upp från hopplöshet
in i hopp
detta kan endast ske i tillit
i förtröstansljus
bilden av att kasta sig ut
kanske skall vara hopp ut
hopp in
hoppandning
i hoppande
hopp ande
ande hopp
den enda vi skall känna rädsla inför är oss själva
detta för att möta rädslan
se dess ursprung
samt upptäcka verkan av den
den enda vi skall känna rädsla inför är oss själva
för att därigenom
uppleva
rädslans förlösandeandning
människan längtar till ande då hon finner anden är anden kropp
eller människan söker anden
då hon finner anden blir anden kropp
vasen
krukan
du vet krukans ursprung
du vet materialets ursprung
eller kan ta reda på från var
krukmakarens händer vet du
eller du kan höra dennes berättelse
ja, du vet ursprunget
tvivlar över innehållet
det innehållet kan du finna ut, det tvivlet blir din gnista
din finnagnista
krukan är inre samt yttre verkan
tveka icke till tvivel
tvivlet tänder ljuset vaggar inte in dig i falsk trygghet
krukan kan gå sönder
krukskärvor ligga spridda
du har en gång sett krukans formgest
formspråk
utseende
du sätter nu ihop delarna
krukans andeimpuls lever
materialet kruka kan gå i bitar, skärvor ligga på marken
lyssnande händer kan hela
detta är icke rekonstruktion
mer en transformation
det är lyssnande inåt i det yttre
krukans mening
andeimpuls återuppstår
krukans gest är förvarande
emottagande
samt bjudande
är icke denna gest det fyllda människoväsendets vardande
samtidigt det tömda
i rent ljus stiger människan fram
sprickorna är
helade
tro kan tyckas vara ett sovtillstånd, lyfter du tron upp ur vaggan blir tro en tron
du har då genom hela ditt vara silat intrycken
du har varit ett slags filter
detta filter är ditt tvivel
ser du
själen vill vara i ständig rörelse; upptäckarrörelse icke destruktivitetsrörelse
själen vill vara i ständig rörelse men
men själen blir trött och har behov av vila
själen är ju till viss del eter/livsrörelse
själen vilar i andens hand
andens hand är i leken i skapandet i skönhet
hur upplever själen
själen ”retas” av vad
av sinnens vilka är ett slags medium
av sinnena vilka är ett slags medial verkan
retas är väckande
tvivel är retning – en känsla stämmer ej
föreställningen kan ge de mest abstrakta former
själen frigör sig då ur det abstrakta ur det förvridna, själen blir självständig ty kontaktytan är bruten
minns att smärta icke är för att skada dig
den smärta vilken gavs visar dig
människan behöver leva djupt
andas djupt
minns; smärtan är ej för att ge dig lidande
ej för att göra dig illa
smärtan har blivit en del av dig
ett förädlingssinne
det kan kvarstå i ett förtärande smärtminne
en smärtminnesinmatning
men
varje levande väsen har möjlighet att se detta perspektiv se tillstånden ur detta perspektiv, det vill säga se smärtan vara eller omvandlas till ett förädlingssinne
detta och det vill vi starkt betona – innebär icke att uppsöka smärta
innebär icke självplågeri vilket i sig är en djuplängtan till självkännedom i en fas inom vilken individen glömt eller mer ”fråntagits” individen i personlighetens fängsel – individen upphör aldrig göra sig påmind. personen gör sig illa i utropet till omvarat: se mig
ack du vackra människa se dig
du är yttre
du är inre
du är inre
du är yttre
än en gång; minns
Smärtan är ej för att tillfoga dig lidande ej heller för att göra dig illa.
människan behöver leva djupt
andas djupt
detta är bilden av ravinen
av att lyftas upp
vingarna är ditt andeljus
du lyfts av ditt högre väsen in i befrielseljus
i djupet andas du de svarta pärlorna
hematit
smärtan är mångfärgad
stundtals svår att urskilja från sörja det vill säga sorg
smärtan kan vara en enda sörja – i bemärkelsen seg lerig massa, lervälling vilken drar ned dig, dra dig nedåt. sorgen håller vingarna om, detta för att du ej skall drunkna
detta har av människan tolkats till straffdom, det vill säga att hon givits denna smärta till lidande, till lidande på grund av något hon gjort.
den kan inte upphöra – smärtan – samt sorgearbetet om du inte finner mod att vandra ned i källarvalven
mer eller mindre sugas in i djupet
följa djupet, detta utan värderingar, detta utan hat gentemot förövaren, detta utan att tycka synd om dig och så vidare
du följer med in i djupet
ja – helt tom
Du är i detta följande helt värderandetom. du är tömd på värderande ty värderande är icke ande i detta
du möter alla sår, alla smärtsår – de beröringar de givit genom vad
genom dina sinnen
de är förvridna, de är hemska – men – men de är upplysande
du gives möjlighet till transformation
smärttransformation
vilken gör dig mer vaken
smärtan har blivit en del av dig
ett förädlingssinne
du gives möjlighet till smärttransformation
vilken gör dig mer vaken
hissen åker ända upp till takpalatset
och däröver
det är inte så att smärta, illagöranden ges eller tanketransformeras till barn
så är det inte – varför skall det vara så
däremot är det så att barn har redskap genom änglanärvarande närhet till värn runt sig
detta vilket så många vuxna har förträngt, oftare borde de tala med barnets ängel
vi upprepar och det kan inte sägas för ofta; det är aldrig tillåtet eller acceptabelt av ett medvarande väsen att tillfoga skada
vi kan inte förhindra
den motsträvande gestvingen
vilken utdelar slag
däremot kan vi kupa händer
världsvida händer runt
detta för att kroppen ej skall brista
brista av helhetens fyllda sorg
av det
vilket tillskansas
vårdträdet
väsendet
det är tämligen enkelt att uppleva detta med djupet
ned i djupet:
lägg dig på knä
rulla ihop dig
res dig upp samt vidga bröstet
upplev befrielseljuset
ser du nu djupet i ett ”nytt” perspektiv, i ännu ett perspektiv är djupet ett
djupsinne – ett berättarsinne
själen längtar efter in – och utandning
du finner det i den fria leken – i lekanden
du finner det i skapandeförmågan
i det formande djupsinnet
i formanden
den negativa profetian
det eller den negativalidandetprofetian formar ditt liv negativt
förmår du
i samspråk med hela dig
lyfta dig upp ur det negativa lidandet
samt andas ut
i djupet
blir djupet formande djupsinne
form- ande djupsinne
i djupsinne formar ande
så ser vi;
sinnena är symboliska medier – livsrepresentanter, vilka genom symboliska bilder berättar
sinnena blir i detta seende symbolisk medier
du kan i detta se ditt själv vara medvetandesiaren vilken ser i korten eller i livets bok.
ödes, spå, spårkorten har rik symbolik – livsandesymbolik
där människan idag vandrar
eller har vandrat - ty detta tunnas alltmer ut - har sinnesvarseblivningen varit i andra hand. livet har gjorts till abstraktioner, abstrakta ibland egendomliga föreställningar exempelvis att maskiner mer eller mindre sköter sig själva, gör allt själva.
på vägen i detta seende glömdes uppfinnarens inspirationsljus
hantverkarens, utförarens samt trädgårdsmästarens medverkan eller mer medliv
ja, nog är det egendomliga förvirringsbegrepp, samtidigt har det nedtecknats namn till allt – bäst att sätta handbojor, gärna även fotbojor på allt – har det satts namn, beteckningar, täckmantlar
så tillverkas den ena efterbilden efter den andra
detta är vägen till genmanipulation; till kopior
det är den önskan hela skolväsendet mer eller mindre trängtar till – göra kopior – kopior gör mindre motstånd – det de bortsett ifrån är att kopior kan krångla, robotar kan krångla, reparationerna blir oftast tämligen dyrköpta. kopior gör mindre motstånd tros det
har ej självkännedom
har ej sinnesvarseblivning
kan inte tänka själva – det vill säga hjärttänka
i all denna kroppslighet uppstår märkliga ting – tragiska smärtupplevelser ty ju mer egendomlig betecknings – föreställningsvärlden är desto mer rör sig hjärtat
desto mer självständigt samt oberoende blir sinnet
själen, sinnet vill inte vara där varken vila eller omväxling finnes, sinnena vill levandeliv
om sinnet, sinnena inte hade en mening, ett behovsförverkligande av mening skulle det upphöra att vara sinne, sinnen. själen skulle explodera eller implodera samt bli väsen, varje sinne skulle bli ett väsen
vilket sker i vissa tillstånd
Schizofreni är ett av dessa tillstånd.
katatoniskt tillstånd är även ur detta
stannar människan i djupet i ”smärtfrossa” lägger hon sig i fosterställning eller sätter sig så
ty vem orkar stå upp länge i den sörjan
i denna ställning börjar hon vagga fram och åter
hon känner att hon kvävs och söker balansera andningen
söker få luft
sinnena själen vill inte stelna – vakna ropar de
till viss del kan vi säga att hon vaggar sig själv
andesjälvet vaggar människan i den djupaste av melankolier
balanseringskonst är en helandekonst
är att inkorporerar djupet med höjden
konst är förädling
förädlingssinnen
djupsinnen
i andeljus
kärlek
ja
de är där
allesammans
rädsla, fruktan, smärta, skuld, tvivel, tveka – ord vilka blivit negativitetspoler
ordet mörker, mörkret, mörk är även det vordet negativitetspol
ja, vi tjatar det är dock viktigt.
det är oceaner av dessa pärlord
blodstenar
hematit
samtliga är att likna vid vandringar i ljumma vindar
ljumma milda smekande vindar
seglande moln
fröjdan
kom var mitt hjärtas fröjd
plötsligt från någonstans egentligen ingenstans kommer en så kallad isande vind
låt oss säga en vindarnas vägg
du kan inte gå ett steg
det är totalstopp
det är vad dessa ord egentligen är
de stannar dig från att hoppa i galen tunna
de är låt oss säga sensibilitetssinnen
kom var mitt hjärtas fröjd
är
ära vare gud
ära vare gudomen
ära vare kärleken
då har tro blivit trosvisshet
gud – gudomen – kärleken – olika namn nedtecknade – är ett
då har tro blivit trosvisshet genom ditt skarpa öga
så rör vid din panna
tryck på knappen
bli upplyst
upplys ditt inre
om ditt yttres behov
tvivla
är icke
tveka
tvivlet väcker
tvekan håller dig tillbaka, stänger
med transparanta ögon följer jag spelen
jag upplever att du slutit skalhänder runt dig
upplever ditt hjärtas oror
jag upplever icke längre ditt hjärtas svar
sluter ögon
vandrar in i dvalgång
hör vida från kvalsång
tvekans rivtistlar greppar om
sluter ditt skal
så släpp din tvekan
tvekan till liv
*
Förändra icke det ordgranna
Detta ordgranna är icke ordgrant
Detta ordgranna är skönhet
Återge skönheten
Ordgrant
Ordagrant ur källans djupsköljan
Däri
stiger sannhetens pärla upp
*
det blå silvret
har du
lyft blicken
i himlar
de sista dagarna
det blå silvret andas
duvemåla
med transparanta ögon
följer jag spelets gång
sluter ögon
vandrar in i dvalgång
hör vidafrån kvalsång
tvekans rivtistlar
greppar om
så
släppom din tvekan till liv
har du
lyft blicken
i himlar
de sista dagarna
det blå silvret andas
*
Regnpärla
fann en pärla i denna dagfamn
en regnpärla
fågelvinge
famnar
om
bär regnpärla till ditt öga
giver din livslängtanslins lyster
*
Vårknoppning
i denna vår
andas knoppar
länge
för att du skall se
följa knoppningens skeende
skede
djup
ack du lilla människobarn
upplev
se din hjärtblomma
öppnandeslåut
vidgas
se den vida världen i ditt inre
res dig
du stora människobarn
vandra i världsrymdens yttre
med ditt inreyttre
*
Humlabjörn eller björnhumla
humla du flygande björn
vingar bar dig
in
genom
grunden
in i hushjärta
lyfte haken av
öppnade glasvingar
humla flyger fri
i ängen
skrider björnen
med skirvingars regnbågsljus
*
humleblomster
i stengårds omslutande
grönskimmers
jordan
rosende svall
in i tistelgård maria
sluter trötta ögons kupoler
dröm
barnet vackra mitt
dröm i vaggande stängel
humleblomster
i stengårds
sjönära
*
Hudpollen
min hud
skimrar
pollen
doftande våräng
för
en
stund
en blommande skål
nu
faller bladen
till
marken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar