kanske står en människa vid en punkt i livet
där stegen har stannat
stannat
stannat i en stelnad pose
en stelnad pose
vilken egentligen är livfylld
ty denna punkt samt gestalt är
ett utropstecken
ett utropstecken
vilket säger stopp
stopp
här
nu
ljus flödar ovanifrån
värme underifrån
möts i mitten
i mitten bildas virvlar
en verkligt
kokande
gryta
en havsgryta
det är det förgångna
det förgångnas skepp
det förgångnas skepp
slungas
slungas mer eller mindre
runt
havsfrun står i köket
elden brinner skönhet
kokkärlet
hänger i kedja
havsfrun
häller i vatten
hon har en korg med
grönsaker
kryddor
hon skär de hårda bitarna först
rotfrukterna
skalar
skär
lägger
varsamt i
så fyller hon i ingrediens till ingrediens
hon sveper ånga med handen
andas in
kryddar
rör
grytan kokar allt häftigare
hon rör
rör
virvlar bildas
så fylls hela hennes ansikte av leendeljus
hon sänker värmen
soppan är
lugn
välsmakande
det förgångnas skepp
slungas
slungas mer eller mindre
runt
människan ser, inser detta
detta är
delar
dessa delar
förlåter jag
delarna förlåter mig
absolution – förlåtelse
absolut
absolution
en förlåtelsenation
genom denna absolution sker skönhet
ögon fyllds med ljus
vad sker; det sker evolution – evig – utveckling
dessa delar
skepp
rör sig hela tiden
men stormarna har lagt sig
de är
de är inte rådsherrar
makthavare
över ditt liv
så länge de var makthavare
styrare höll de existensen i evighet
evighet är fasthållande
evig är utveckling
evig är
metamorfosandning
slöja
kluster
vävande väv
klusterväv
bollar av ljus
öppnade kronor
ellipser
klusterväv av tankar
att väva tankar är en komplexitet vilken ligger utanför all komplexitet
då du väl öppnat dig för tankens väv inser du din vandring
då du väl öppnat dig strömmar alltanken in i vävande
din tanke upphör vara din
den är hemma
hur låta bli att älska den vilken ger dig liv
den vilken i kärlek vill se dig leva
att väva tankar är en komplexitet vilken ligger utanför all komplexitet
då du väl öppnat dig för tankens väv inser du din vandring
inser du
att
andningen visar livets gåta
livets stora gåta vilken så många forskat runt
du andas in dig
du andas ut dig
med varje utandning andas du ut ditt är
vid varje inandning andas du in ditt blir
att väva tankar är en komplexitet
vilken är densitet samt odensitet/ickedensitet
där är många tankar om tro om vetande
vi talade om icke tro om tvivlets verkan
om tvivlet varandes väckande
en väckande impuls
så är det under förutsättning att tvivlet icke blir tvekan
icke håller fast
under förutsättning att tvivlet blir en positiv energi sänd av ditt högre jag
genom tvivlets positiva verkan upphör att tro för en stund
tro blir genom andningens undersökande
utforskande verkan vetande
och i det vetandet är din tro ditt tronande
det du inte såg har manifesterats
eller givits densitet
kropp
*
spindeltråd
jag fann en spindeltråd
spindeltråd
bjöd mig
till
klättrade ur jord
till himmel
samtalade med mitt själv
åkte pärlandekana ned
in i
regndansfamn
blev en porlande bäck
lyfte fotvalven höga
blev en brunn
rep hördes sjunga
hink dök inunder
hand vevade upp
kupade
händer
bjöd dig dricka
ögons tinderglittran
*
månaura
varghona
skiftar gråpäls
svankrygg är stoltrak
åter
är hon
skimrandevit
lyfter huvud högt
in i månaura
ylar
tyst
kom du
älskade
varg
*
Morgonhyad
morgonhyad skimrande
rör solfingrar
ytrum
väggar
faller
undan
dina läppar
kysser
ögon
din hud doftar basilikaängder
ser syrenen blomma
dina armar är ett syrenblad
runt
min
gryning
Ensamvingad
ser träds bladsköljan pärleende smaragdljus
i ängen dansa solkjolar
solvinge omsluter
ögon
dina fingrar
älskade
strör lavendel
runt
hjärta
outsägligt vacker
är denna
källa
till
liv
persikofärgade rosenblad
är mina kinder
i trädgårdsdalen blommar vallmo
dina fingrar
smeker
undan
rygg
ensamvingad fågel
vänder
till
svarande
*
Så är vi alltid nära
lever med regnet
det föll
denna natt
du sade det regnar hos dig
det regn vilket sköljde mitt ansikte
smeker ditt
så
är vi alltid nära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar