6 maj 2010

det finns så stora mängder av åsiktsfrämjanden
så stora mängder av vinklar och vrår av varje ords innehåll eller mening
så många åsikter om huruvida ingen är ingen eller allt

var gång du nämner eftersträvan till att bli ingen reagerar det omgivande varat
vadå; ingen varför vara ingenting
minns du hur svårt det var i början för dig att uppleva vad ingen inget ingenting är
det är klart att reaktionen blir försvar av detta ord ty det tolkas negativt
att det inte innebär älska sig själv
inte tycka om sig själv
nedvärdera sig själv och så vidare
det är inte det detta är
ingen är helhet
ingen är att inte eftersträva att bli någon, någonting
någon och någonting ställer sig gärna över medvarande liv och gör dem till ordet ingens negativa klangvärld

det finns så stora mängder av åsiktsfrämjanden
så stora mängder av vinklar och vrår av varje ords innehåll eller mening
så många åsikter om huruvida ingen är ingen eller allt
huruvida allt är helhet
ett är helhet

huruvida ingen blir ingenting utan speglar
utan liv runt sig

eller snarare huruvida en människa blir människa utan människor runt sig
det vi säger är inte att personlighetsskalet skall brista i avsikten att var och en skall bortse från gemensamandning
det är inte det detta handlar om
det handlar om att hitta hem
in i sig
ändå handlar det om att hitta hem samt stiga
ut
eller ur pålagoskalet
eller mer att befinna sig i strömmande konversation
med den egna himmelsdrömmen
vilken är helhetsdrömmen alltets dröm
himmelsvisionen
samt den egna himmelsdrömsförverkligande i jordeströmmen
visst är detta svårt att skriva
att ge vidare
ty med ens ställs tusen försvarsmekanismer upp
varför ska vi kasta all kunskap som vi i så många timmar kämpat med för att finna förståelse

vi säger inte förkasta allt
vi säger var i ditt själv och se
se medvetet
iakttag huruvida det är en annan människa vilken talar genom dig eller
huruvida det är ditt själv
var observant

egentligen är det märkvärdigt att söka lära barn hur de skall leva om en minut eller i vuxenstadiet
hur veta
hur veta vad skeendet då är
visst är det en av de största gåvorna att sömma vackra sköna skor till barn
de får inte ge skavsår
skavsår kan bli av två motsatser egentligen;
skorna är för trånga eller för lösa
skor talar en egen värld vilken är mycket belysande
det finns skolor vilka talar om barns frihet; ge dem inte gränser låt dem vara fria. genom att säga så har en fara infunnit sig; är det den inre eller den yttre friheten det talas om
andra skolor säger; ge barnen ”trygga” murar
andra skolor säger; gör alla lika; lär alla lika på exakt samma klockslag så blir det en lätthanterlig massa – robotteknik. Robotar är en beundransvärd teknik, bara de ej tar över det mänskliga
vad är egentligen det mänskliga
är det så att det mänskliga försvinner om ett barn växer upp utan människor
eller är det så att barnet blir i gemenskapen med allt

vad är det genuint mänskliga
existerar det
eller vaknar
det
vad är det

det är inte svårt att veta vad ett barn har behov av
slut ögonen stäng ute alla mistlurar och lyssna
vad har ett barn behov av
vad är denna frihet
vad är skönt
vad är ickeskönt
tämligen snabbt kommer du att börja andas långa jämna andetag då mistlurarna tystnat
du andas balans
balans är skönt för barnet
balans
är rytm
rytm är livstro
eller
livsro
livsrobo

vi återvänder en stund till detta;
huruvida ingen blir ingenting utan speglar
utan liv runt sig

visst går det att sitta timme efter timme år efter år och fullkomligt proppa i barn
allt de ska eller inte ska
det är fullt genomförbart att se
barns huvuden vara godispåsar
vilka skall proppas fulla med godis från lösgodishyllan
men vad ger det, vart leder det
leder det till det genuint mänskliga
leder det hem eller till flykt

ska vi då inte tala med barn om livet
det finns olika sätt att tala, det finns ett sätt vilket heter tala över barns huvuden
orden haglar över barnen, de har inte ett parasoll, det sker något otäckt i detta skeende; dessa hagel blir ett stelt parasoll över barnets huvud, ett parasoll vilket gör barnet oemottagligt för livsströmman, barnet vandrar i skuggan under ett ordhagelsparasoll, blir en slags ordradar, ty det lever genom ordhagel
en annan väg är att pumpa barnet fullt med begrepp barnet ännu inte har
barnet smakar ännu världen är en larv vilken i fullfylld glädje smakar mumsar världen, visst kan vi säga mumsar i sig ändå är det så att det inte riktigt är så ty barnet lära känna det barnet är; nämligen allt, nämligen ingen. så ges barnen alla begrepp om vad allt är och blir en ordbegreppsbank vilken blir tämligen torr, i mötet med det omgivande måste barnet fukta pekfingret samt bläddra genom alla sidor för att hitta rätt citat
det finns många fler vägar men dessa två är krympvägar vilka ger livsrädsla

hur skall vi då göra

slut ögonen och känn; är det enklast eller upplever du det lättast, skönast att läsa en beskrivning inför att sätta ihop en bokhylla
eller är det skönt att stå bredvid en hantverkare och se hur det görs

du kan sömma skor till barnen vilka är för alla behov
men du kan inte gå stegen
barnet har behov av att se en förgörare
det vill säga den vuxne visar
tekniken
visar olika lösningar för att möta livet
ur dessa tekniker kan barnen hämta livsvisdom
uppleva i stunden vad som är bäst för mig då det är vuxet

det var aldrig någon vilken egentligen sade; så här måste du göra så här är det, det fanns visande händer runt barnet, visande händer vilka gav barnet redskap att urskilja. Barnet upplevde sitt eget växande inte sitt eget hämmande. Barnet upplevde sig jämbördig. barnet såg den vuxne möta svåra situationer, le skratta gråta vara arg; existera i olika själsfärger utan att försvinna utan att fördöma. barnet såg hur livet kan mötas, visst fans orden men inte pålagor
barnet skapade fritt
var i frihet i det inre ljusets värme,
däri är jämbörden
barnets inre fördömdes aldrig, gjorde barnet fel leddes barnet bort från det,
inte bort genom bortse eller sudda ut sådär i skymundan
det är att nedvärdera ett barn
barnet vet då det gjort fel ty barnet upplever det med hela sitt väsen utan att den vuxne egentligen behöver yppa ett ord; barnet är världen.
visst fick barnet möta vrede stundtals
men
det var inte emot det inre
Det var gärningsutverkan.
visst var barnet i frihet
men
de vuxna fanns där och gav skydd
gav sunda gränser
Barnet fick vara en larv vilken blev en fjäril.

det talas ofta om möten om att mötas om möte i rent ljus
rent ljus är ljus utan gjord scenarion, det vill säga ett möte där inte bilder är gjorda i förväg
likafullt görs det scenarion
scenarion av hur framtiden skall se ut
det talas om att då var då kan inte förändras levas om
framtiden är inte än
lev i nuet
nu finns inte heller

det försvinner var gång du söker hinna säga det
det vet barnet ty barnet är i detta tillstånd

Barnet fick vara en larv vilken blev en fjäril.
Därigenom blev barnet inte en personlighet, en fjäril kan inte flyga med ett ton(mängder av kilon) på vingarna
Barnet blev en del, en ingen, en individ, en individualitet

Ser du denna individualitet är det essensen
Livselixiret

Ser du så personligheten så är det pålagor, tusenröster vilket till viss del blir den utspädda essensen.

Är den vuxne medveten om dessa tusenröster
samt kan förmå dem till tystnad i stunder då
vet denne att detta är yttre

i detta yttre lever det så kallade lägre jaget

det yttre det egna yttre det så kallade lägre jaget har ett behov
det behovet är att i stunder av sökande visshet inkorporeras med det inre
det så kallade högre jaget

så personligheten är egentligen den utspädda essensen eller juicekoncentratet
men det fråntar inte väsendet möjligheten att när som helst återvända till essensen
individualiteten
den är där alltid

hur skall du leva utan hjärta

fjärilen kan inte släppa barlasten
en efter en för att flyga
då skulle den dyka tämligen fort ned i marken

kort mycket kort
och det kan sägas på hur många sätt som helst;
kort kan vi säga - fjärilen stiger ut puppskalet andas sol
torkar i värmen
samt flyger

tusenrösterna kan bli ett slags puppskal
släpp det
var en fjäril vacker
förena dig med alla fjärilar vackra
sprid ljus med era vingar

det vilket var utom är inom samtidigt är inom utom
evig andning
sök icke i det yttre det du finner i det inre
sök icke i det inre det du finner i det yttre

det sägs; sök och du skall finna
vi säger finn och du skall sluta söka

varför säger vi så;
att söka förblindar ofta synen för det verkliga

sök blir ofta en verklighetsflyktdröm
vilken skymmer verklighetsdrömmen vilken är verklighet –
verklighetsverkande i fullföljande av himmelsdrömmen

skriv sökande
sök ande

människan söker sin ande
gärna högre eller högt ovanför sig

söker sin ande här och där
så var den
är den i hela skeendet
hos henne med henne i henne runt henne
alltid närvarande






du frågade om min tanke om 2012

min upplevelse är en vind genom öppnat fönster
en tyllgardin andas

en fläkt av en ängels hand

stenar öppnas
opaler skimrar
lotusar stiger

ur dem stiger
flyger tusenden fjärilar

gryningsljusets dallrande vibrerande regnbågssusan

barnets aha-upplevelse vid lärandet
upptäckan av läsa skriva

barnets upplevelse av tydande tecknen

ungefär så

människan önskar göra allt så stort

*
en av de vackraste upplevelserna är att stiga in i havet
eller varför inte dyka in i havet
så stiga upp till ytan
andas in
ruska av sig vattnet
i upptäckan av;

jag är här vattnet rinner av mig

det går att leva så;
dyka in i havet,
var och en vet vad dyka innebär;

dyka är att medvetet rikta blicken – infallsvinkeln;
ha undersökt botten, om där är utskjutande, uppskjutande föremål;
undersöka vattnets djup och så vidare

det erfordras övning samt koncentration

så klyver du ytan
följer ned
i uppstigandet klyver du åter ytan

vatten rinner av, en viss mängd stannar eller sjunker in
från fåglar rinner vatten av
från växtblad rinner vatten av

rinner vattendroppar av

det är en bra bild
upplev dig varar i sannhet
möt i närvaro
låt icke det fästa vid vilket ej är ditt väsen
din väsenstillvaro

vakna var morgon
tvaga din blick i källan
vaka i natten
tvaga din blick i stjärnor

tvaga är ett vackert ord
sprunget ur
kärlek

det vilket stelnat av för mycket tyngd torde sakta övas till böjlighet vilket är medföljande medvarande medvetande meridiansteg utan att förlora individualiteten in i personligheten vilken var tyngden – tyngdslagar icke tyngdlagen, den senare är jordlodet eller varför inte;
jordependeln
jordependeln; en mycket vacker kristall hållen av din himmelsdröm till jordeverkan eller jordevandring i jordeströmsdröm.

visst är det märkligt
att det används mellanrumsborstar för att
rensa mellanrum

förhindra plack samt karies

det skulle användas mer av dylika borstar
i själsrummen

detta för att andeljuset
ur andedjupen

då torde framstiga klarare
*

Regndroppe

det var en gång en regndroppe
regndroppen brukade kika fram
i molnspringor

den tyckte så mycket om
den skimrande pärlan
långt bort
där nere

så många färger så myckenhet av liv
rördes
där
nere

ibland anlände så
sällsyntvackra dofter
regndroppen
andades in
och
utlycka

då regndroppen inte kikade fram i molnspringor
brukade den dansa i himmelsängen
sitta helt stilla
under himmelsträdens
bladskimrans
blomning

se fjärilar flyga
höra fåglars
sång

i himlens trädgård skimrade himmelshavet

regndroppen började allt oftare kika fram
det är allt bra vackert
där nere

en dag stannade ett moln vid droppens längtan
kom stig in i min hand sa molnet
regndroppen tvekade
beslutade sig för
medseglan

så steg regndroppe in i molnhand
fingrar slöts varsamt om
utan att skymma
så mjuka var de
sammetslena
mjuka

regndroppe seglade i molnlotus
molnlotus sänkte sig sakta ned
allt närmre pärlan

regndroppen andades
förväntansljus

andades
in

dofterna
var
sällsyntvackra dofter
regndroppen
andades in
och
utlycka

igenkännan

så seglade de i jordehav
i sjööga

lotus log stilla i gryning
regndroppe stig ur min hand
jag väntar här
se dig om
i jordefamn

men
vi brukar aldrig kunna stiga ur

lotus log stilla
i kärlek

regndroppen tvekade en stund
beslutade sig för
vågasteg

så fantastiskt
fastande
ej

regndroppen dansade i jordeängen
satt helt stilla under
jordeträdens
bladskimrans
blomning

såg fjärilar flyga
hörde fåglars
sång

i jordens trädgård skimrade jordehavet

skymning kom allt närmre
lotus kallade regndroppen till
låt oss fara
runt

regndroppe steg i
utan tvekan

lotus steg
allt högre

allt närmre
pärlan

stannade vid regndroppens svar
fingrar öppnas sakta

*

regndroppe

ser

vissnad blomma


faller

kupar händer om

ger liv
till



blomma andas


vår sommar höst vinter
vandrar


droppe

blommar i gryningsvår

*
befinner mig
i en djup dalgång


där jag känner
livet rinna
ur mig

det är ett märkligt tillstånd
min upplevelse är att jag reste till mig
då jag anlände

upplöstes allt


ändå vet jag att
jag är här

mer sensibel än aldrig tidigare
höll på att skriva någonsin
och
det
hade varit belysande ty någon sinade

mer sensibel än jag
tidigare upplevt
närvarande
medvarande
i allt


därför är min upplevelse;
i en värld
utan
skrälltoner

står jag med låga i händer

livslåga


lyfter händer

mitt ansikte skimrar
skimrar värme

till slocknan