ja det är en förunderlig glasvärld människan byggt runt sig
kanske när hon en önskan om att befinna sig i en glasskål
eller kanske det är en minnesbild av hur vackra kristallsångerna var
ännu är
det är en upplevelserikedom att vandra åseende i en stad i ett centrum samt se alla skyltfönster. det svåra är att inte fyllas av sorg över eller i den övergivenhetsupplevan det strömmar där, många tomma blickar möts du av, ändå ser du bakom, ser gnistan, ser värmen.
skulle det du ser beskrivas är det känslan av, upplevelsen av mjuk sammet.
Blicken har stagnerat i en tomhet i en ytfassetering. blickar söker sig var
blickar söker sig in i skyltfönstren, in i glasade rutor där de kontrollerar utseendet, är allt på plats
är allt anpassat
egentligen är det inte säkra blickar
blicken kan kännas igen i ängens famn
det är det skygga rådjurets blick
En rädsloblick är det.
visst finns där så kallade säkra blickar
Är det säkra blickar vilka måste se sig i spegeln i varje stund.
många rutor är där och visst är det tur att glasen inte dricker gestalten
så är det ju; din bild fastnar inte i skyltfönstret
dockorna gör det dockorna där i de inrutade rummen
vilka dockor och är det en bild av inrelivet
Inte alls och ändå är det en slags bild.
en slags bild är det
en affisch vilken sätts upp på väggen
Inramad eller oinramad.
Uppspikade med antingen med tavellina samt en spik eller direkt fastnålade på väggen.
affischer är väl vackra i och för sig
det turliga är att de till slut ”vissnar”
det är ett vackert fenomen
alla inlärda eller mer pålagda personer affischer sitter i salongen
ridån är neddragen
spänningen stiger
med ett sus lyfts draperierna
ögonvingar
samt skrider undan
så står hon där
han där
de sjunger solo
så vackert
gudomliga
äro
Deras stämmor.
då blicken har stagnerat sker ett insjunkarfenomen
inrerikedomen sjunker ett steg två steg tre och så vidare in
ytan förmår inte klarar inte av att möta mer än det anpassade, mer än skyltdockan.
det är sorgligt bedrövligt visst är det så – minns då att djupt i det inte lever ljuset
lever inrerikedomens källflöden
de sinar inte
ögonen ser stagnerade ut, ser tomma ut
de har tårflöden
dessa stiger upp om än inte i strömmar så sköljer de ständigt ögat
väter fransarna
i de ögonblicken synes vad
regnbågsljus
prismaandning
alltid
evig
inminnelse.
Vad ser du bak spegelglasets yta
vad är en spegel tillverkad av
för att spegelglaset skall förmås spegla dig
har spegelglaset behov av en mörk yta
i mörkret framträder inte utseendet, du hänvisas till ditt sensibla inkännande.
i mörkret framträder inte utseendet däremot gives möjlighet att genom sinnen uppleva.
i spegelglaset ser du ditt utseende
då du lämnar spegeln finns du i spegeln, det vill säga så länge du är i dess linje i dess blickfång eller ditt blickfång
ett fång av blommande liv
då du lämnar spegeln, är det då så att spegeln druckit dig
så är inte fallet
i klart ljus ser du din bild, din utseendebild.
ditt inre, ”det” bakom ytan måste du med sinnen lära känna. Du måste våga stiga in ”genom” spegelglaset för att nå djupet.
Där, i djupet kommer du att upptäcka rent ljus.
Det ljuset är berättat om av dem vilka varit nära att vandra in i nästa dröm, detta ljus är ett slags membranljus, i det ljuset framträder din ditt inres rikedom; inrerikedomen befriat från pålagor/bilagor.
Åter är du hänvisad till dig själv, snarare ditt själv.
Se åter stadsbilden med alla gestalter, en ständig intrycksström påverkanström, det är inte det lättaste att vara fokuserad i sitt själv, ett strålande ljus i tillvaron. Ensamhetskänslan är stor nästintill enorm i dessa floder av ansikten av vandrare, huskroppar är byggda av hårda ytor vilka gör stegen ekande, de nyskurade golven är ofta blanka samt hala.
Nåväl det är ensamt och det är inte en underbar känsla.
Det är ensamhet bland/tillsammans med människor.
Men – men
den känslan kan bli väckningssignalen
hjärtats bönesvar
plötsligt tar du ett steg åt sidan
stiger ur strömmen
ser floden framför dig
ser varje droppe i floden samt inser att helheten kan endast vara genom i varje droppes ljus
detta är att åse genom att egentligen stiga in
det är då den djupa upplevelsen infinner sig
du är inte ensam
du är för dig själv
du har vaknat och din vilja är för dig själv
att möta
inte
att
din enda visshet är
min vilja är;
möt
mitt själv
med andra ord du är för dig
du bortser inte från dig själv
är det egoistiskt
nej, det är en gåva du ger dig själv samt alltet
det är en kärleksgåva
ditt inre strömmar ljus
värmen stiger upp
varifrån
genom fötterna
genom fötternas stegvilja
omfamnas ditt hjärta
du ser
Floden skimra röd.
genom att du i stunder är för dig själv
återhämtar du ljusminnet
din dröm
din himmelsdröm
det gudomliga ljuset
barnets ljus
då ”relationsstatusen/stämpeln” är ensam ensamhet given av dig själv eller andra upplever du ensamhet. Då du väljer ensam är du för dig själv/verkar du en stund för dig själv, du är helt enkelt ledig från alla ”förpliktelser eller ålägganden”.
då du är för dig själv upplever du dig inte vara ensam
det är en hjärtgärning en gåva för dig
vilken fyller dig med energi
det är ett tillstånd du valt
för att finna ditt inre ljus
för att skänka
vidare
åter är det detta med ordens innebörd, detta – för - har så många betydelser
alltså:
genom att du i stunder är för dig själv
återhämtar du ljusminnet
din dröm
din himmelsdröm
det gudomliga ljuset
barnets ljus
då du är för dig själv upplever du dig inte vara ensam
det är en hjärtgärning en gåva för dig
vilken fyller dig med energi
det är ett tillstånd du valt
för att finna ditt inre ljus
för att skänka
vidare
det är det vilket sker
genom detta modarbete sker det
ditt ljus din värme strömmar helt fritt, du behöver faktiskt inte lyfta ett finger
det sker obemärkt
du är i detta en kärlekskälla
en kärleksström
det är i det tillståndet
de vita mötena sker
det ålägges inte en eventuell make eller hustru eller partner att uppfylla dig med ljus eller med värme
båda är kärleksflöden, nämligen ljus samt värme
tillsammans är de kärlek
skapande
i kärlek
kärleksskapande
visst är det så att du kan spegla dig i ett medvarande väsen
fråga dig dock alltid
är det min spegling jag ser eller är det min tillhandahavda bild
med ett vaket sinne kan du se reaktioner på ditt beteende
berättar dessa reaktioner eller detta för dig vem du är
eller är det ditt inre vilket berättar för dig
är det dina medhavda erfarenheter vilka förtäljer dig den medvarandes reaktioner
Eller är det den medvandrandes medhavda erfarenheter.
fråga dig; vad är erfarenhet
det går faktiskt att fylla påse på påse,
påse efter påse med sagda erfarenheter, detta trots att varje steg är sovande,
Det blir en enda stor slöpåse.
En enda stor slöpåse av alltsammans.
Den påsen är mycket tung att bära.
det existerar en väg
en väg vilken leder till sanna möten
den vägen är; lär känna ditt inre i ljuset av anden vilken är kärlek.
lär känna ditt inre i kärlek
lämnar du kärleken utanför lära känna ser du endast fel och brister,
fel och brister uppkomna av att tro sig vara icke till lags/ytkänna.
upplev inrevärlden i ljuset av helheten
Skapelsens skönhet.
*
under alla dessa årsvandringar sökte jag ljus
då jag upphörde att söka
att söka
upptäckte jag att ljuset alltid var där
är där
då anträdde vandringen med ljus
under alla dessa årsvandringar sökte jag värme
då jag upphörde att söka
att söka
upptäckta jag att ljuset alltid var där
är där
då anträdde vandringen med värme
dessa vandringar anträddes aldrig
de var alltid
är alltid
med
under alla dessa årsvandringar sökte jag kärlek
då jag upphörde att söka
att söka
kom kärleken till mig
det är egentligen inte så att jag sökt,
dessa energier har alltid levt med mig
i en insikt av att vara ett med dem.
naturligtvis måste jag söka,
det är ju så i dessa vandringar,
intet kan vara lätt.
är det lätt är det fel.
det jag mött i de flesta nedtecknade ord är att budskapet egentligen är detsamma, om jag i dem bortser från alla olika definitioner på undergångstal samt straffdom.
kärlek är budskapet.
Kärlek
hjärtats sånger.
det jag ser
så djupt
så djupvackert
är en lotusblomma
denna lotus är röd
i en oändligt vacker röd färg
färgen skänker värme
innerligvärme
ur dess händer
händer kronblad fingrar
strålar
gult
det går att skrivas; mellan fingrar strålar gult
en gul färg vilken skänker ljusklarnad värme
då jag skriver mellan är det i beskrivande syfte, då ljus strömmar mellan fingrar, omfamnar ljuset fingrarna, här bladen konturer suddas ut bladen blir stoff, partikelljus, skirvingar.
Kärleken är kanske ett av de svåraste upplevandeströmmarna att nedteckna. Det är ett märkligt fenomen, samtidigt inte ty hur skriva kärlek med tanken, kärleken är en låt oss säga skapandeverkstad.
sensibelt ljus
sensitiva fingrar
taktil beröring
ljusvackra fingrar
det går att drömma kärlek skriva kärlek
ändå bär kärleken en vilja
lev mitt väsen
en man och en kvinna
fördes av vindar av sol av måne av stjärnor av liv samman
mannen och kvinnan färdades vida
det kom sig så att de möttes
i skogarnas salar
deras händer
lades
i varande
i varande i varandra
välsignades gjordes de av sol av måne till vandring i Moderns famn
mannen och kvinnan
bar i sina hjärtan
gåvor
gåvor vilka strömmade ur deras händer
deras händer bar fjäderpennor
berättarljus gav de
de levde i världen samtidigt i världar
de hörde hjärtas sånger
de levde i ett tält
i ett hus
i en grotta
i gemensamboning
kvinnan målade boningens trevnad ljusvacker i värme
mannen såg om boningens trevnad varmvacker i ljus
tillsammans kupade de händer runt boning
liv sökte sig till dem
i lyssnarvilja
det var en man
mannen begav sig in i skogens salar
av trädgåva böjde han båge
av djurgåva ljusgåva
spände han
sträng
Av alla världars gåva steg pilar fram.
se pilbågen
alltid har min upplevelse runt pilbågen varit ene
gjord av eneträ
har sett enträdet/busken framför mig,
de sega grenarna, barrens små pilar samt blå bär.
har upplevt doften
trott det vara eneträd/buske
nu ser jag bilden av pilbågen
i den bilden stiger en bild fram
ene – ena
samtidigt med pilbågen ser jag en cirkel, med vävda trådar. Ja, det är en drömfångare, detta ord fångare tycker jag ej om, vandrar dock förbi mitt tyckande. Jag ser drömfångaren, det vackra mönstret och naturligtvis ser jag spindelmors nät, fåglars fjädrar, drömvingar.
drömmen är en slags pil
Visst är det så.
en mycket vacker pil
av i kärlek
ur hjärtats sånger
drömfångaren är en väv, ett mönster inte vävt på måfå
Denna väv är vävd i meningsljus i värme.
pilen kan inte vara vind eller sned, pilen är rak, är en linje en klar linje.
den bär fjädrar
fågeln symboliserar ofta tanken
vinge tanke
Skulle fågeln tveka skulle dess vingar ej bära den.
fågel fågel
du bär grönskans kvist i din näbb
flyger över land över hav
över öknar över stenar
i gryning
planterar du kvisten
ur hjärta
stiger
rubiners
röda rosor
pilbågen – bågen
gavs av träd
av träd
strängen gavs av djur
senor, samtidigt ser jag en ljustråd
pilen gavs av träd av fåglar av jordeådror
en pilbåge
är
en halvcirkel
bågen hålles utåt
mannen blickar ut, vägledare
blickar han ut med tanketanken i denna bild
nej, han blickar ut med bröstet med hjärtat
strängen hålles mot till bröstet
han sluter henne till sitt bröst
pilen lägges
an till strängen
han ser
följer
leder
vägen
de verkar tillsammans
strängen var ofta av senor
ett böjligt material, böjligt samt medföljande
till viss del den kvinnliga urgesten
träden, rötter krona stam,
se ådringarna
se näringsandningen,
se bladen, se barken, mönstren,
tecknen.
en pilbåge skapas
pilbågsmakaren,
hantverkaren mannen ser gesten
makaren, arkitekt, hantverkare till viss del den manliga urgesten
tillsammans i skapande ljusvärme
i skapande värmeljus
en pilbåge skapas av pilbågsmakaren
se hur pilbågens andra halva lägges till
du står nu med en helcirkel
en helad cirkel
en drömväv
är mannen pilen
det är
en god bild
är kvinnan strängen
det är
en god bild
se pilbågen
se mannen
se blicken
se hur han lägger pilen an samt släpper
sikta
sikta
bågen hålles utåt
strängen
hålles mot
till bröstet
han sluter henne till sitt bröst
pilen lägges an till strängen i varsamhetsljus
han ser
följer
leder
vägen
hon lyfter blicken
fyller honom med hjärtsånger
sikta
sikta
skjuter han på måfå hit och dit blir skadegörelsen stor
strängen är där
kvar
ser pilar skjutas
än var
jag låter inte längre vilken pil som helst läggas till mig
jag ser en innebördsmening
djup
bågen hålles utåt
strängen hålles mot
till bröstet
han sluter henne till sitt bröst
pilen lägges an till strängen.
han ser
följer
vägen
hon lyfter blicken
fyller honom med hjärtsånger
tillsammans
vandrar de vägen
tillsammans är
de kärlek
han slöt henne till sitt bröst
därigenom är de ett bröst
under alla dessa årsvandringar sökte jag ljus
då jag upphörde att söka
att söka
upptäckte jag att ljuset alltid var där
är där
då anträdde vandringen med ljus
under alla dessa årsvandringar sökte jag värme
då jag upphörde att söka
att söka
upptäckta jag att ljuset alltid var där
är där
då anträdde vandringen med värme
dessa vandringar anträddes aldrig
de var alltid
är alltid
med
under alla dessa årsvandringar sökte jag kärlek
då jag upphörde att söka
att söka
kom kärleken till mig
han slöt henne till sitt bröst
därigenom är de ett bröst
det är en svårskriven bild vilken stiger fram
en mycket vacker bild
där den personliga sfären upphör samtidigt intensifieras
han sluter henne till sitt bröst de är genom detta ett bröst
ett gemensambröst
ett gemensamhetsbröst
det jag ser är vingar
samtidigt ser jag revbenen flätas in i varandra
det är bilden av fingrar vilka flätas tillsammans
det är den nära hjärtandningen
en slags hudomslutan
där dittmittmitt ditt inre ”tar över”
andningsrytmspulskännan
åter är det upplevelsen av
Allt är i allt.
friexprimenterande
spegeln – så stig upp till din älskade klippas topp
in i djupa höga skogarnas hägn
se tjärnen
månsilversjön
spegelytan är svart
lyft händerna
bed ljus in däri
ljustrådar
rinner
ur dina fingrar
vad ser du
du ser indigo
mörker
djupare
djupare
så
så
stiger bilder upp
cirklar
livscirklar
skeenden
rörelse
liv
kärlekens är skapande
experimenterande
vad utbrister du
är kärleken experimenterande
visst är det så
experimenterande inte provapå provsmaka
två blir ett
andningsrytmspulskännan
ett grundämne
vilket det alltid var
så lägger de
av sig själva
komponenter däri
kärleken
är ett land
av skapande
experimenterande
fri experimenterade
tillsammans experimenterande
är blicken irrande
händerna fladdrande
väsendet inte fokuserat
frångår det grundämnet
det är stor risk för explosion av endera slaget
*
Länge vandrade hon med lyktan i handen
visst var det så
kanskeså
kanskeså
följde vägar slingrande ringlande
skosulorna blev allt tunnare
stegen mattades ut syntes knappt i
vägdammet
hon såg välan gräset vaja
vajandevaja så vackerfrisktgrönskande
vippor djupumbra smekte vinden eller
smekte vinden dem
hurdetnuvar
hurdetnuvar
lämnade hon vägen
den slingrande ringlande
skosulorna ramlade av
stegen höljdes av gräsets händer
följde gjorde hon rådjurens stig
nådde så bäcken
bäcken den
strömmade
strömmade så gladelig
hon såg aldrig
tindrande ögon
vilka smekte hennes fransar
orkanstegen var borta hon märkte aldrig att lyktan
föll ur hennes händer för att med ett pysrykande slockna
kroppen den går av sig själv
inte lätt inte tung
skulle jag beskriva den så är den mera
tunn
kvinnogestalten vandrar utan att egentligen veta till var
eller till när eller ellereller
ett seglande moln fyllt av regn
en dvala vandrar
utan att se så kanske det är kanskedetär ja, så kan man tro.
Nu är det så att kvinnan ser mer än man kan tro
hon följer en väg vilken alltid varit i hennes hjärtficka
i stunder längevarande skolning av
malande malströmmar i eldklots farande i blixtars nedslag
inser kvinnan helt plötsligt lusteligt
vad håller jag på med
jag släpper taget
vinden viskar knappt hörbart allt är väl
tillit är ett vackerord
utan att hon huvudtänker speciellt mycket börjar hon känna fötterna
faktiskt stiger värme upp allt varmare blir stegen
hon blir så varm att hon kastar av sig tungkappan
kanske
ärdetså
kanskeärdetså
hon upptäcker att hon är i älskad skog
omgiven av höga furor av doftande
doftande mossa
leende sjunker fötterna ned i omfamnande mottagande
hennes läppar vågar sig på ett
litetlitet leende
än vänder hon inte upp blicken
så står hon där vid bron
kanskeärdetså
kanskeärdetså
bron är rasande högt ovanför marken
bron är närmare bestämt en repbro
ser du repen viskar vinden
repen vilka höll dig fast
ser du dem
ser du vägen
jag mindes mitt självlöfte; jag släpper taget
begrundade faktum av vindens ord
steg upp på bron
plötsligt forsade vatten fram
virvlande höga vattenmassor
dånade skummande stänkande glittrande tindrande
troligen för att tysta min egentankes malström
kanskeärdetså
kanskeärdetså
såärdet
ändå
modet sjönk åter
vattnet saktade blev allt mörkare
tillsammans med mitt modsänke
en seg massa fylldes av smärta så hög att jag upplevde bröstet rämna
då upptäckte jag att jag inte längre stod på bron
jag stod högst upp på älskad klippas topp
vid älskad skogstjärn
vid älskad månsilversjö
allt är fridsstilla
ytan
spegelytan är svart
vinden viskar
lyft händerna bed ljus in däri
suckar gör jag djupt
hjärtat sjunger
såärdet
såärdet
suckar än en gång
nu släpper jag allt
lyfter händerna
ljustrådar rinner ur mina fingrar
vad ser du
du ser indigo indigoblå är spegeln
allt djupare följer din blick med
allt mörkare är det
mörker
djupare djupare
så
så stiger bilder upp
cirklar livscirklar skeenden rörelse liv
vinden viskar
kärleken är skapande
åter hör jag dånet
står på bron
inte längre förvånad ser jag att
bron hänger i luften utan rep
vattenmassor virvlar
jag nynnar stilla inombords
allt är väl
allt är väl tillit är ett vackert innebördsord
jag kastar mig ut in i vattenmassorna
så vackert de böljar jag följer dem ser stranden
ser det
jag ser så djupt
så djupvackert är en lotusblomma
denna lotus är röd
i en oändligt vacker röd färg
färgen skänker värme innerligvärme
ur dess händer strålar gult
en gul färg vilken skänker ljusklarnad värme
i strandens ljus framstiger en man
klädd i blå mantel
ljuspelare fyller det nu stillandandes havet
mina fötter når botten finner grund
mannen sträcker fram handen
jag lägger min hand i hans
han sluter mig till sitt bröst
vi är ett gemensamt bröst
för en stund ser jag snäckans vingar
två vingar bröst är ett
andas
öppnas är två
två är en kärlekens kropp
i mitten
strålar pärlan vida
hurdetnuvar
hurdetnuvar
kanskeså
kanskeså
så
under alla dessa årsvandringar sökte jag ljus
då jag upphörde att söka
att söka
upptäckte jag att ljuset alltid var där
är där
då anträdde vandringen med ljus
under alla dessa årsvandringar sökte jag värme
då jag upphörde att söka
att söka
upptäckta jag att ljuset alltid var där
är där
då anträdde vandringen med värme
dessa vandringar anträddes aldrig
de var alltid
är alltid
med
under alla dessa årsvandringar sökte jag kärlek
då jag upphörde att söka
att söka
kom kärleken till mig
*
kunde jag
samla alla dina tårar
skulle jag
varsamt kupa händer
vi skulle tillsammans
se dem falla in
i dem är ditt vackra ansiktes ögonljus
jag skulle vandra
till stranden
varsamt lägga dem i havets händer
i bedjande viska in
min bön
se havet omfamnande skölja
tårar till strand
och där skulle jag visa dig
ditt livs
blomstrande äng
det kan jag ej
förrän
du själv
bär vilja till
*
älskade blad
så vackert i min hand
med fingerljus läser jag linjer
ser
hela trädets
liv
sköljandevandra
i tacksamhet
ser jag
bladet
flyga
*
Blomsterbädd
så förbleknar vinterängens sol
jag stiger in i blomsterbädd
seglar i drömbedjan
in i din famn
*
(Ej publicerat från här och nedom)
kanske
då vi förmår
se skönheten
uppstiger
skönheten
ur
det så kallat fula
kanske vaknar
görs de konstgjorda så kallat fula bilderna
för att skönheten skall uppenbaras
kanske
kanskeärdetså
kanske fängslas ljuset
i ett fotografi
med levande ögas blick
fängslas det
men
i mötet med mötande öga
är ljuset åter friljus
kanskeärdetså
andningsrytmspulskännan
*
det nakna livet är det vackraste
*
så är min väg
en del
av den
bladen vänds
saktavarsamt
jordeströmmen andas
så ock bäckens liv
i bäcken synes tindrande ögonsljus
i källans klara ljus uppstiger klarljus
bladen vändas sakta
bladen vändas sakta
tillit är ett vackert ord
ett innebördsord
*
allt svårt är svårt ty vi gör det svårt
*
allt är väl
allt är väl
ett vackert mantra
*
i vackerheten
andas ljuset
ljuset är en del av mörkret
mörkret är en del av ljuset
så
andas
dag
silverskimrande
blå aning
vita slöjor böljar
friskljuset
helhetsljuset
helandeljuset
så låt oss i levandeljus skapa symfonisk ljusvackerhet
*
Jordespiran
visar
hemma
först i den föreningen flödar kärlek vida
pendel
vacker
rör vid andning
fjäder i hjärtas hand
skriver klarljus
så andas ljuset i
aldrig
avskild
från
lyft blicken in i träds krona
se tusensolar
vandra
in i hjärtgård
allhjärtat
alltanken
gudomens ljus
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar