i natten såg jag alla bin
kölden tog dem
knöt handen hårt om
jag grät ty honungen sinade
*
(ljusskimmerhand)
det är bra att ha goda minnen
jo de finns
dem kan du vända ansiktet in i då du är ledsen
jo
de goda minnena
finns
det är gott ha vackra minnen
då du är ledsen kan du vända ansiktet in i minnen goda
*
solkatter
skrev denna dag i annat sammanhang, den bilden är vacker därför ger jag den vidare här:
en av mina nära vänner har en hund
svart är hon hunden
till åren kommen
så god är hunden
vännen
hunden
älskar solkatter
var gång denna hund möter dem
stiger hon in i valpen
ser
vägen
solkatter
slut dina ögon för
en stund
slut
dina
ögon
för
stäng ute allt det av så kallat synligt du har runt dig
runt
om
dig
allt det vilket håller dig kvar
håller dig fast
håller
dig
kvar
håller dig
fast
kvar
fast
tag din kvast sopa trappan ren från fallna barr och grenar
intet håller dig fast intet kvar
stäng ute alla intryck
stäng
ute
viska
är detta intryck av alla de slag
alla
slag
är detta intryck är det utanpåskrift
ytan
på
skrift
är det alla rispor ärr sår slag pålagda lagar av okänsliga fingrars handfasta påkslag
påkar slog hennes bröst blödande
sparkade in orden
blod sipprade mellan tandrader
droppar
steg höga
hon kupade händer om röda rubiner
lindade dessa i hjärtsidens sammet
virade livstråd mjukt om
dessa skall ni ej stjäla
ej kuva
de stiger
en stund
av liv
in i
är
sannmöte
det är icke pukor med ljudande klanger ni skänker mig
det är icke soltempel ni sköljer mina ögonvägar med
det är påkar med slagkraft
ni söker försöker trycka mig ned
viska är det intryck
är det utanpåskrift
ser du dem vandra på rad mumlandes böner
ser du dem brunkåpade svartkåpade
ansiktslösa
de bär knutpiskor i handlovar
söker slå försöker slå ryggar fria
så lyfta de tomma ögon in i natt
över heden andas hav
tång salt
stränder de minns
sand
kiselmjuk ljussand
stiger in i ögon
de ser
de gives
ansikten
av sig själva
genom sitt inres vaknande
ser du dem vandra på rad
ett radband klingar ljudande i natten
radbands skimrandematta
mellan tumme och pekfinger rinna de
tummes böjda valv
bro vackra bro
pekfingers ömma beröring
pärlor
regn
vattenfall
ser du dem vandra på rad mumlande böner
huvuden är nedböjda
de bär kåpor
är huvudena nedböjda av skam
icke mer
icke mer
är huvuden nedböjda av att de ej får skåda de himmelska ljusen
av att de ej får skåda stolt rakt in i ljuset
så är det icke mer
icke mer
är bönerna rabblande inlärda fraser
förkastar dessa det så kallat vanliga samtalen
dessa mumlar inlärda böner ja
vad är dessa böner
dessa böner är låt oss säga vägrenen
är trappans räcke
är den stödjande handen
varför är huvuden nedböjda
hästar bär ibland skygglappar
varför är huvuden nedböjda
dessa är fokuserade
dessa stänger ute
befinner sig i
är i
fokusandning
ser du
andas in bilden och se
vad är det jag ser
skulle vilja säga
en tunnel in
samtidigt är detta ut
fokusandning
kanske
dessa
befinner sig i
är i
fokusandning
dessa stänger ute
stänger av zick zack sömmeriet
de sluter ögon
de kupar sitt inre ljus om sig
dessa är i kokongen i fjärilsljuset
vad är då utanpåskriften
i vissa stunder är detta lagren vilka skyddar dig
då frågar du genast; är det då en maskerad
en maskeradmask vilken du tar av då klockan slår tolv
och varför skriver de i sagan tolv
den nakna timman
ofta spöktimman – ja, så benämns denna
mötet med dig själv
ensam
nej det är ej en maskerad det är ett harnesk
det är ett värn i de stunder du är tröttad
det är deras kåpor
det är bönen
det är handen
det är vaggan
det är stödjandegesten
du bär detta harnesk
i detta harnesk kan du rida in i stormen
in i eller ut i
det sägs
se din rädsla
möt din rädsla
du ropar
skall jag göra detta själv
vad sker då den är mig övermäktig
då jag ej sett dess början dess anslag
då jag därigenom låtit den växa sig över mig själv
du vet vad rädsla är
du vet vad rädslan ber dig till
så hör barnet vakna i natten
hör barnets gråt
vad gör du i denna natt
lämnar du barnet
dagen stiger in i natten
lekstegen
dagkänning stiger in i upplevande
barnet dricker dröm
tanken lindar
stelmur
barnet söker riva
tanken skriver
så är det inte
ett ljud
stör barnet
barnet vaknar
det är något här där
gråter förtvivlat
rädslan är gäst
då tar du barnets hand
tänder ljus
se
natten är din vackra dröm
ljuset skimrar
är din hand
närhelst mörkret skriar dig
sträck ut din
skimrande
kupa
det är bra att ha goda minnen
dem kan du vända ansiktet in i då du är ledsen
*
(låt)
slut dina ögon
lyssna till vinden
klangspelen
ljuden
rör vid ljuden med dina fingrar
låt ljuden öppnas för dig
till dig
för
dig
låt ljuden föra dig
in
föra
dig
in
i
livets
uppenbarelseström
*
vad är straffdom
vem dömer vem
de förtäljer mig att de vilka straffar oss är vi själva
vi behöver ej möta straffdom - se detta
de vilka angriper dig ser det ljus de längtar efter
detta är ett ljus de ej orkar se de förstår det ej- det ljuset blir farligt.
så den straffdom du möter är den straffdom de ger sig själva.
det existerar ej ett enda hjärta vilket önskar medvetet göra illa, det är smärtan vilken dessa ej hanterar, de slår ty de orkar ej förmår ej höra sitt hjärta. de angriper dig - egentligen med sin egen straffdom - de dömer sig att ej leva med sina hjärtan. en dag kanske de väljer hjärtat- det sker mycket i dessa andningar
barn
barnen ser det du gör inte det du säger
så är det med barnen i de så kallat vuxna
kanske ser du ej resultatet av dina vackra händers rörelse i denna vandring
det du skall minnas är att du planterar vackra trädgårdar
de blommar då deras jord är mogen
det går ej att påskynda
alla lever egentligen i kärlek
se bakom ytan
se hjärtvingar i bröst
de är där
dels i den så kallat egna kärnan den är i helheten
du rör vid den
väcker sakta
ofta talar vi om oss och de
de och oss
det är vi
det är etthet
hur väver du skydd
ser du spindelmor
ser du fjärilen
ser du sländan
ser du tråden vilken rinner mellan din tumme ditt pekfinger
nu lindar du tråden runt dig
var gång du beger dig ut
du är i din ljuskokong
för att du skall känna
för att du skall kunna sila
solkatterna
för att dina frön ej skall torka
förtvinas
minns
blommor växer då de är mogna
du blommar sänder din doft
du har behov av att andas
alla blommor har det behovet ty de vissnar en stund annars
tillit är svårt leva i
en tyngdlyftare
måste öva lyfta tyngder annars faller de ned över
ljusbärare prövas
inte straffas
de övar
ständigt att lyfta tyngder
ibland ser vi med förfäran. vad sker då jag ej har det jobbet- varför sker detta
vi kan ej se för vi ser det vi faktiskt - vilket andevärlden ibland har svårt att förstå - vi lever i en människokropp och behöver inkomster...pengar rätt och slätt.
det kan vara så att detta sker - därför att det ej är din plats - du kanske går under om du är där. du kanske blir sjuk till och med det människan kallar dör
döende är ett vida begrepp.
var dock övertygad i att det vilket sker är för ditt bästa
är för att dörrar skall öppnas
jag vet att det är svårt
andevärlden älskar dig
det gör människovärlden likaså
*
(nu är)
hon sjöng in i vinden
helt tyst
helt stilla
hennes andedräkt
en droppe i träds fingerkänsla
jag är andevandrerska
en gång själsvandrerska
nu är jag tysthänge
här i trädets vårdfingrar
önskar du närma dig
lägg då yxan ned
sätt dig
helt stilla
se
droppens stjärnstrålar
röra vid natt
se
havens alla vågor
önskar du med vilja
närma dig
då måste du möta
de
vilka bebor
mig
allt
hon sjunger in i vinden
helt tyst
helt stilla
hennes andedräkt
en droppe i träds fingerkänsla
jag är andevandrerska
det
måste du veta
nu är jag tysthänge
här i trädets vårdfingrar
jag andas av min dräkt
naken utan
skydd
det
måste du veta
en vattendroppe
inväntar tidsvågen sköljande vända
ditt
ansikte
nära
*
önskar du med vilja
närma dig
då måste du möta
de
vilka bebor
mig
allt
hon sjunger in i vinden
helt tyst
helt stilla
hennes andedräkt
en droppe i träds fingerkänsla
jag är andevandrerska
det
måste du veta
önskar du med vilja
närma dig
då måste du möta
de
vilka bebor
mig
allt
detta sviker jag aldrig
det är min
väg
andevandrerska
genom det
vilket
är
tid
*
rädsla
vara rädd
är ett skeende vi skall närma oss sakta
se rädslan
vad säger den
ofta är det
mycket gott att ha en hand nära
tills vi ser rädslans hjärta
den bär ej vilja till skada
*
andas in bilden och ser
vad är det jag ser
skulle vilja säga
en tunnel in
samtidigt är detta ut
fokusandning
kanske
*
(sällanskrift)
jag skriver sällan tid
idag gör jag det ty tiden talar till mig
icke tiden
tidsströmmen sköljer stränder
ur eldögons fjärilsvingar
de är icke
fjärilar
de är de vilka kysser blomman
blommorna till
frukt
till
körsbäret
de är de vilka
skänker
doft
jag skriver sällan tid
idag gör jag det ty tiden talar till mig
icke tiden
tidsströmmen sköljer stränder
så vad är tid
är tiden droppen i havet
är tiden vinden rör vid din kind
är tiden soldroppen i solens ring
är tiden måndroppen i månens ring
är tiden stjärndroppe i havet
är tiden fågelvingen vilken inväntar sin andra vinge
allt detta är tiden
slut dina ögon
andas in
tiden
icke den slutna
kvävhanden
slut dina ögon
vem
är jag
spörjer dig
tiden
*
(solbladet)
järneken stack mitt hjärtfinger
droppe rubinröd
tindervarm
stiger
klar
solblad seglade in
in i ögonhamn
vingar
omslöt
trodde ej längre det fanns
solblad omsluter mitt öga
järneken under mitt fönster vid min dörr ler
så är det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar