i denna natt vilken var
levde jag med trenne ord vilka i gryningen for iväg
jag vet att de orden bar negativa klanger vilka vändes
spårlöst borta är de och de gives mig ej åter
nu då jag skall skriva rent det jag erinrar mig
vet jag att det av de orden skapades tre vägar
en triangel och i mitten såg jag ögat
jag har sökt orden
bett dem åter
de är i stunden slutna
så jag släpper dem i förvissning att de åter skall nalkas mig
gården ligger i dalen
berg ligger vakande runt
stigar ringlar ned in i dalen
bergen bär gräsmantelsvingar
får getter bräker sjunger
i ringlande girlanger följer de stigar ringlar ned in i dalen
stuga ligger där av trädgåvor
av växtgåvor av jordgåvor
ur rökhål skorsten stiga rök
signaler
liv lever här
liv sjunger här
mannen gör det mannen gör
kvinnan gör det kvinnan gör
deras göranden är skapanden tillsammans
djur betar i hagen
kossor getter får
du frågar
vad är intellekt och intelligens
kanske intellektet är stadgepålarna, så kan det vara
så är intelligensen trådarna eller snörena, intelligensen är ”förbindande” sinnesrörelse sinnesnära
invånarna själselement betar i lugn och ro
dessa är gudomlig intelligens, så stolparna samt tråden är till viss del de vilka avkänner världstillvaron eller jordtillvaron
och hagen – den kan flyttas efter behov, betesbehov
stolparna med frågar du
j de stolpar vilka hör samman med de så kallade nya stegen de andra stolparna gives vidare eller förblir där dessa är
allt vilket sker är för att trygga livstillvarons tillit
vi frågar dig varför du stannar var gång vid ordet att
det är ett gott ord: ande talar tillit
se bara den mening du skrivit ovan ” att trygga livstillvarons tillit” - ande talar tillit tryggar livstillvarons tillit
så kan du göra var gång du skriver ordet att – så ser du att att, att är ett slags attesterande
du skriver under med ditt andeljus
det du nu vandrar
du är helt försvarslös
ty du har ej behov av att försvara dig
du vet tillvarons beståndsdelars helhet
därför älskar du ordet rede i detta nu
ty du är redo
du är i alltets bejakande hand
allt är alts
allts är allt i andeljusets kärlek
så är vitaminer vokaler
mineraler är konsonanter
uppbyggnadsfaser – ja visst är det så
så är vokaler intelligens så är konsonanter intellekt
intelligens är mystik – verklighetsmystik
så är intelekt teori vackra tankestolpar
intelligensen belivar genom vokalens själsdans i andeljus. men denna dans har behov av vad – av stolparna, stängslet, annars hoppar djuren över skaklarna.
ser du så vackert; konsonant – guvernant. det är en god innebördsbild.
se detta vokalerna är i ditt inre så kallade själsljus. konsonanterna är det vilket möter dig utifrån, rörelse, kropp ja ande. minns anden längtar till kropp, kroppen till ande. ja nu har vi delat itu och av särskilt hit och dit, glöm ej att allt detta samverkar till helhet,
allt skapat kommer ur hetta
ur det vilket hetta är
allt skapat kommer ur bröstet
bröstet är en härd är hetta, se kaminen eller vedspisen vilket är kökets hjärta husets hjärta. allt skapat kommer ur hetta ord stiger ur detta bröst.
det är i samband med detta de slutna orden är
jag ser ett bröst eller en mark så öppnas ett hål och jag tror nog det är ögat, ur detta hål eller öga flyger orden upp, det är att likna vid en gejser, eller olja vilken sprutar upp, eller gas eller vatten, det är ord.
*
(imötas)
isarna är
sköljda
stränder är
kiselsammetslena
vågade vita sidenlakan
natten är djupblådrömmande
helt utan ljus
hav andas
hav
hon lyfter händer
i handskålar
tänder
hon
hjärtglöd
vind andas
vind
glöden stiger lågande
lys vägen
lys
han sitter med ögon i hav
anar
stiger i hav ur sin strand
hon stiger i hav ur sin strand
de rör vid varandra i hav
i gryning vaknar han
det brinner skimrande lågor vid hans nattbädd
hon sveper tusen sjalar om sin frysande kropp
inväntar hans nästa drömsteg
*
(Träd i händer)
hösteldsträd brinna i djupblå natt
spegelblänkes smycke vilar stilla i hennes halsgrop
purpurvingar omsluter
det uppgivna
darrande
strävar
hon
mot
ur smycke flyger hon
stämman
lindar
ljus
till
vinterögon glöder eld ur bröst
växa
pilträd
sju svanar seglar i vattenådra
han ser henne sitta vid bäcken
flätar sitt långa hår
bladpärlor
slå ut
ur pilträd
stiga körsbärsblom
regnar ned över hans panna
hon bjuder honom körsbär röda
ur korg av vide
hon låter mantel
falla
i tårregn
han spottar kärnor över axel
sju svanar
bär henne
in i
himmelsäng
i ålder ser han körsbärslund stiga
ur hennes händer
minns doften
hör hennes stämma där vid bäcken
du
är
vacker
*
(istappsfingrar)
vindar
nattvindar
viner
frysande ilande
fingrar är istappar
istappar klingar vackert i de stunder vind rör vid dem
kanske smälter de
kanske stiger bubblor
bär mig vackra bubbla
kristallfrö i vindanom
kanske är det isen jag denna dag hackad i
vilken stigit in i mitt bröst
kanske är det ismantel vilken lagt sig runt mig
kristallsånger
nynnar
jag fryser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar