chorda
denna natt upprepades detta ord
ser du chorda förflyttar sig
såg en cirkel
såg två svarta punkter mellan vilka trådar var fästade, dessa förflyttades i cirkel
därigenom förändrades områden eller fält, segment av cirkel.
undrade över detta ord och läste om trådar vilka finns i hjärtat, trådar vilka förhindrar att blodet så att säga backar
då jag läste log jag
ty jag ser dessa trådar eller senor och lever med bilden av strängar
ser hur toner samt klanger förändras, förflyttas
dessutom är ordet chorda eller korda vackert
klingandevackert
*
det har funnits stunder av lycka
förvägrade mig dem
varför talar män om kvinnors svek
kvinnor om mäns svek
varför gör det – jag vet att det ej går att jämföra – ondare med mäns svek
de trängde in i kvinnans grotta
kvinnor säger män svikit
män säger kvinnor svikit
ser du man bakåt har säkert män upprepade gånger givit dig den känslan
ser jag kvinnan bakåt är det så
kanske sker detta på grund av att
mannen har trängt in i kvinnan
kvinnan har omslutit
de är i varandra
var gång den rent djuriskt sexuella akten genomförs
rivs dammet upp
ser du havet
då du vandrar i havet
strömmar sand upp
*
(och du)
så mycket längtade hon till lätta flygande steg, mossklädda stenar marker
så mycket längtade hennes ansikte till regnen, vända ansiktet in uppleva sköljandeljusen
stegen fördes till en plats i ringar av träd leende mumlade hon till sitt förnuft
det är faktiskt ringar, klättra upp i toppen, topparna så får du se
hallå där uppe ser du dem
du är bra tossig vad skall jag se
ringarna kom nu flyg ner därifrån och titta här
vad skall jag titta på
jo står du är i markens händer ser det väl mest ut att vara en massa
en massa buskar ris och träd i en endaste röra
du vet hur håret ser ut om morgonen utan nät, en massa trassel
vem vet kanske är det din syn vilken trasslar stegens trådar till en
en snubbeltråd
nu är du sådär tossig igen skulle jag dona till en trasseltråd
jag menar snubbeltråd för mig själv för dig
den tråden är inte ditlagd för att du skall snubbla göra dig illa
den är mera där för att du skall
just snubbla
snubbla
ja just snubbla
och vad skall det vara bra för sicket tok du hittar på
bra tok hittar jag på du är ju förståndig tänk lite grann bakåt
vad nyttjar de bakrutorna till vindrutetorkaren är ju i alla fall trasig bladet har torkat
du behöver inte en vindrutetorkare det räcker med en blink
du vet fuller väl vad de där bakrutorna säger dig
jaha är det så, så är det
snubbeltråden ligger där för att du skall just – snubbla
därigenom skärps dina sinnen jag menar våra sinnen, blicken
hur skall jag säga, blicken rätas ut
prova detta, du håller fingrarna för ögonen
du skall på maskerad, nej inte maskerad jag for iväg igen, såg långa frasande kjolar
siden sammet trasa lump
jag menar siden och sammet, rosetter vita snäva strumpor puder och höga peruker
mouchen på kinden röda läppar och allt det där
du – vet
prova nu, håll fingrarna för ögonen så särar du dem sakta, ha inte för bråttom nu
det är du bra på, sakta nu, sakta särar du fingrarna
jaha hur länge skall jag hålla på med det och vad är det för nytta med det här då
ljus silas flimrande glimrande in
precis så silas ljus in mellan genom stamgrindar
det kan det väl ändå inte stammarna står och fingrarna ligger
jamen älskade förstånd res dig upp sakta så du inte blir snurrig eller
luta dig lite kanske åt höger eller varför inte vänster
ljus silas hur du än vänder och vrider på det jag söker levandevisa dig
mellan genom stamgrindar, portar, kronor blad, grenar
är du helt säker på detta
ja det är jag och helt säker är jag i att ljuset kittlar dina fötter nu
i denna stund, i denna ärbara stund när du står på huvudet med tårna varandes krona
skojar du
nej inte alls, huvudet är nu rötter, rotkrona
verklighetsbaserad upplevelse kallas det visst
allvarligt talat så når ljuset marken
en fågel strör tonfrön i luften
väcker
vitbladade
gulbladade
blåbladade
rankor med linneor
med skogsstjärnor
med kattfot
med lingonris vackra rosavita till röda pärlor
doftande blåbär
mariabär
tistlar menar du
nej mariabär, och där synes dag och natt snudda vid varandra
nattviolen doftar ormbunksblad
ser du hur vi sitter där och spelar på bladens strängar med
nu for du iväg igen håll dig till saken
jaha, ormbunksblad stensöta
stenar kullar mossa nyponen slånbären
ser du slånbärens
pilgaller
ser du vita ja vad är det dessa skira väsen
påtagliga samtidigt älvväsen
bladen vecklas fram ur pärlor gröna
marker är vita av släppta vita blomkjolar
bären blå
ja men de är ju hur beska som helst och hårda
tänk nu efter du har receptet lagrat, minns du hur god saften var
hur välgörande oljan var är, hur
ja jag minns, slånbären låt oss lösgöra oss inte fastna i slånbären
det smattrar de blåser i trattar
det gör de ej kantareller är det
kantareller taggar och spor
sporde dig vinden din väg
håll dig till saken
livet är där
plötsligt synes i silande strilande ljus livet vibrera
en suck drar uppmärksamhetens tyglar till ptro, stanna
du stiger av hästen vilken du red barbacka
hur kan jag rida när du säger jag står med huvudet i jorden
det går så bra så då upplever du ljuden dofterna markens vibrationer
ja livet stiget ur tanken huvudskålens vackra rena kristalljus är fyllt med
skimrande hjärtvärme
ja ja vidare nu
livet vibrerar en suck drar uppmärksamheten till
berätta det börjar bli spännande känner mig vaken nu
lite sådär blixtrande klar
en suck drar din uppmärksamhet till
ödetorp, ödesgård står där
grunden är stenar
doftande av hans händer
väggarnas timrade med urgröpta fönster
golvtiljornas fallna gropar
doften av hennes händer
han byggde gården huset hon fyllde det med
ja varje doft är samspelande
dofter av deras händer
derashänder
du andas lätt eller
är det en vind
ser du maskrosens ljusgivan
solgivan
solkjolar
ser du vita bollar
ser du varje frö är en maskros
varsamt
mycket varasamt blåser du
antenner paraplyer seglar blåhav
skimrande dröm
eller kanske blåser du såpbubblor
rätt och slätt
sand ur din hand
du andas lätt
blåser
damm virvlar du fylls av kärlek
väggar helas
fönster
hus fylls med
blommande glädje
öppna
fria
välkomnande fönster
dörrskimran
vita tyllgardiner
andas
ditt hjärta rörs
allt är där
du vet
du stiger in
ödes gård
ödesgård
tempelgård
kärleksgård
du sade ju ödestorp och det kan du minsann inte klyva sådär
nej det är sant jag kan dock lyfta in dig i en vacker resa
ja försöka kan du ju, hur länge skall jag stå så här på huvudet
tills du rotar dig kanske
vi reser befinner oss på den slingriga vägen vilken stiger allt högre
det pirrar i magen
vi har inte brådska i fickorna i stegen
fjärilar dansar vi lägger våra frågor i svarsvinden
humlor surrar björnar lufsar
humlor var det
vi befinner oss på en höjd och därnere i dalens kupade händer är
en mosse en torvmosse
och vad har det med ödestorp att göra
torp torv
varsamt närmar vi oss och ser hur
vi tror det är myror först eller maskar vilka ringlar kringlar
det är myllerrörelse
vi är helt nära och ser dem
de är ur ålder stigna, i människoord skulle de kallas tomtar
plirande ögon och egentligen ser de inte alls snälla ut
deras hjärtan är av guld och det är det de skänker oss
i den första ringen i den andra
det ligger tusentals med ringar här fyllda med guld
du menar torv eller hur
ja jag menar torv med guldstoff läkandehelande är denna gåva
så är det
förståndet tystnade en stund
ser du
mina tår står i blom
jag upplever hennes hjärtas sång
i mig
i oss
det är skönt
vackert
jag undrar
blickar ut genom fönstret
undrar
varför stänger människan så mycket runt oss
varför har människan gjort så
människan är förunderlig
svår att förstå
kanske behöver hon detta
väggar
fönster
för att
kanske är detta hennes sköld mot alla stormar
ändå
längtar människan
söker
söker
allt är
är
nej
hon behöver inte alla dessa väggar
pansarväggar
jag ser porer öppnas
ser nätverk flätverk
durkslag
det
silar ljuset vackert
vattenfallsljus i kärlek
skall vi vandra till med floden för att vaska guld till kärlek
jag tror jag står kvar så här
det är vackert se stegen blomma
och du
det är mycket vackra ringar
*
det gläder mig att du ej tillät sinanderösten övermanna dig
dina ord ber dig skriva dem
ser du
du skriver för dig
du skriver för allt
till allt
så är det
däri har alla ljuskroppar inte en stråle
nej solen är icke en
rikta din blick i trädens krona
tusen solar
vad förtäljer de
varje levande väsen är en sol
i den stora solen
*
silvrande är denna dag
silvrandevindar
sköljer ögon
solglimtan anas
jag skrev ett brev i denna dags händer
till en syster
till en
närhet
nära
jag skrev
visst har det funnits lyckostunder
stunder av lycka
det har funnits stunder av lycka
de öppnas
de ser
jag
en hand vilken gav min värme
ögon vilka gav mig värme
visst var de stunderna
men andra vågor sköljde upp
jag skrev och vet att detta kan lika gärna vara jag
jag ser dig stå vid havet
vid stranden
ombonad i din röda jacka
ett dunbolster ett hölje
en puppa
en kokong
jag ser dig blicka ut över havet
i havet
stormarna
vilka sköljt sköljer
jag ser din längtan skölja
hur du sträcker ut din längtans skålar
människor liksom flyter bort från mig, en slags vägg reses
kanske vill de ej att jag skall nå dem
kanske avvisar jag
vad vet jag
är bara
trött
detta är mina samtal
så har mitt liv gestaltats
*
(nu )
nu
sitter jag med min hand i min
smeker handen varligt
ett darrande löv
i min hand
ser ned i tjärnen den djupa
mitt ansikte framträder
av vindens lätta bris
är krusningen
av vindens
hand
det är där
helt
visst
det har funnits
stunder
av lycka
hand
öga
lutar mig djupt över brunnen
träspannet
vittrat
repet
flisat
veven
rostad
handtaget
hänger löst
stigen till har växt igen
brunnen är sinad
torkad
hör
en
soldroppe
falla
ekot
stiger
tomt
så gärna vill jag kasta mig in i havet
jag vet
jag måste
stanna
*
vän
jag ser dig stå vid havet
vid stranden
ombonad i din röda jacka
ett dunbolster ett hölje
en puppa
en kokong
jag ser dig blicka ut över havet
i havet
stormarna
vilka sköljt sköljer
jag ser din längtan skölja
hur du sträcker ut din längtans skålar
jag har ej förtäljt dig om mina dagar stunder, det finns inte mycket att förtälja
detta har kommit att bli min – i stor del – min kontakt med människor
människor liksom flyter bort från mig, en slags vägg reses
kanske vill de ej att jag skall nå dem
kanske avvisar jag
vad vet jag
är bara
trött
detta är mina samtal
så har mitt liv gestaltats
det har funnits stunder av lycka
jag ser detta
en hand vilken gav min värme
ögon vilka gav mig värme
visst var de stunderna
men
andra vågor sköljde upp
jag var så lycklig en stund
det har funnits stunder av lycka
jag förvägrar mig dem
ja
kanske har det att göra med
det jag gör med mig själv
detta är min enda – mer eller mindre – kontakt med människor
detta är mina samtal
och jag håller så ofta tillbaks min egen upplevelse
jag tror jag har glömt hur man lever
jag lärdes förvägra mig
de skrapade bort min vilja var gång jag sade den sade de du tänker bara på dig själv
jag lärdes förvägra mig stunderna av lycka till gagn för dem
de förvrängde
mig
däri är min förvrängda bild vilken jag sakta slätar ut
förlöser
jag förvägrar mig ej stunder av lycka
jag skall säga nej till de stunder vilka slår mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar