det är fantastiskt hur allt väves samman
det är fantastiskt
möta
skaparögon
det är fantastiskt
fantasi
är ej
fantasterier
ändock kan fantasterier göras vakna skönhetssmycken
lösta ur det förtryckta
fantasi är liv
*
(portåder)
vinden ven
i ner genom guldbladsögas
slutna
pupillen vidgades av den tunna ljusstrålens
genomträngande
varför sluter du dig icke
sporte ljusstråle
hur skall jag förmå mig till slutande
av det
vilket alltid är min längtan
så vad
är
din
längtan
guldbladet blinkade sakta ty det är en svår fråga
det var i den stunden ljusstrålen upplevde
sig
slöt varsamt andan in gav varsamt andan ut
jag är
din nyckel
guldbladet skimrade; du är min nyckel
de stod sida vid sida utan att
egentligen
se varandra inför porten
hon i rött
han i blått
nycklar till liv
de såg portens halvor öppnas
vingar av vingar till flögo ur bröst
de stiger in i till för levnadssteg
moder du viskar i mitt bröst
orden vilka gömts så har du gömts i deras suckan
moder du stiger nu upp med glödande renande ögon
dina ögon omsluter oss i helandeljus du driver vindarna i kärlek
kastar ut ditt hårnät släpper ditt långa vackra hår fritt
vågor cirklar spiraler lockar av solvind
av månvind
av kopparvind
trenne skivor ljuda tonande gång
moder du vaggar oss alla dina barn in i nynnandefröns ögonvindar
ur varje bröst flyga de
purpurvingade
fjärilsljusen så purpurblommande sannhetsblad
skrivna av ära vare är
pengabladen brista in i vinden
tackor vilka ej bräka strömma i flytande in i bergs klippors ådror
så skimrar åter din hud
vår hud
i värmande gärning
silverne trådar lindas upp på sländors sångljus
sedlar flyga fria in i träds stammar
bomullsfältens vita moln ler solfrön
moder din dotter vilken är du
skrider kopparskimrande
rör vid släckta hopp
i sina händer bär hon solpärla
bär hon månpärla
lyfter är in i himmelsvida
åter strålar ni i den skönhet vilken alltid är
det var i den stunden de
kvinnan
mannen
upplevde
sig
slöt varsamt andan in
gav varsamt andan ut
jag är
din nyckel
guldbladet skimrade; du är min nyckel
de stod sida vid sida
såg varandra
inför porten
är detta er vilja
så må det ske
hon i rött
han i blått
nycklar till liv
de såg portens halvor öppnas
vingar av vingar till flögo ur bröst
de stiger in i till för levnadssteg i förmaket
ser slöjor andas
kopparvindens stämma tonade
är detta er vilja
det sker
han bär solpärla
hon bär månpärla
i jordegrynings skymningsljus
de upplyser mörkret
i kärlekstempel vandra de de helgade stegen
*
(det gör du)
kroppen rinner i solvindar
hår andas fritt
böljande korpvingar
muskler spelar med var rörelse i
då och
då
i
i
stannar han
sluter blicken inom lyssnan
så
flyter han vidare
är han
en
vad är han
fötter är marker
stegoaser
öknar blommar var än han går
sfinxen blickar in i sandstormar
lugna er vågor
vågmantlar bredes ut
hon är en solvinda
i hans
hands
rosenstorm
fågel sitter i granens vingar
vad söker din sinnesrörelse
vad är det vilket knackar på din port den låsta
är det här är det där
varför söker du
lyssna
se
var
liv
i
förundrad lyfter han blicken
kan du tala
ja varför skall jag ej tala
hur kan jag förstå din röst
översätter du
behöver du en översättare
du hör med dina ögon
förstår
för
står
vad före står
förstår
står före
det
gör du ej
du är jag i denna stund
hur kan jag vara du då jag står här på marken
dessutom är min kropp för tung
du har lyft dig ur dig in i mig
så enkelt är det
detta tåldes att fundera över
det var ju detta den gamla förtalte vid elden
hon vilken bar det
vackra
halsbandet
hon vars ögon var fingrar
hon vilken strödde
mönster i
sanden
hon vilken öppnade
stenarnas
röster
han tände funderarljusen
fågel iakttog
helt
tyst
du säger jag söker det gör jag ju ej jag finner
fågeln lade huvudet så där vackert på sned
finner du
fågeln kvittrade in i mannens hand
ja det gör jag ju
det gör du
sjöng fågeln i mannens bröst
hur finner du
jag lyssnarsvarar
ja just det
bär oss nu hem
nätterna är kylslagna i ökensolen
*
så är det
tecken tydare
teckentydare är icke tolka
ser du stigfinnaren han är med hela sitt väsen i allt
han leder stegen hem
*
att nå botten
där är ju samtidigt att finna fotfäste
att nå botten är att sjunka och därigenom stig
en botten kan vara så mycket
lös rinnande hård
en botten kan vara mångbottnad
var förvissad i att den talar ljus.
*
vad är driven av vind
vad är det att driva
driven
drivare
driven
hamrad koppar guld silver
du kan driva dig själv
du kan driva med i betydelsen skoja
du kan driva med i betydelsen följa
du kan driva hjorden
växten
du kan också driva metall i ett av det vackraste konsthanverk
*
ja, lev länge med alla ord
de har många bottnar
*
(teckentydare)
denna natt hör jag ugglan
ugglans stämma svepande vibrera
stjärnor är diamanter
hon är så vacker denna natt
sitter här med min hand den mjuka sidan mot kinden
tröstande närhet
ibland låtsas jag att handen är
viskar till mig själv
du klarar även denna vår
nu har du klarat höststormarna
vintervindarnas gniststormar
du klarar även denna vår
det går allt bättre för varje ring vilken läggs runt stammen
jag andas in och söker skölja ut
han sitter där på min vänstra sida egentligen snett framför leendeljus
beundrar lermakarens handkärlek
all den kärleken är i denna statyett
beskyddarljus till hemmet, så glad blir jag av det ansiktet
det andas den där eftertraktansdjupa glädjen
det sägs att om du stryker hans mage skänker han rikedom till hemmet
runt honom i en båge ligger en orkidé av djuprött tyg
blodröd orkidé
trenne prismor
himmelshavsljusblå turkos samt mercurial gungar blick stilla
åter viskar jag
är du
är du ej
det är så konstigt
är jag är jag ej
finns jag finns jag ej
mina kronblad vissnade jag de föll
ändå brinner jag
sitter med min hand mot kind
avskärmad
av skärmad
våren nalkas åter
strömmande flödande möten
vingsegel rör vid strimma av rödbröst fjäder
så tomma är
sväljer strama tyglar
syr bröst samman med
niofaldad langettsöms suturer
teckentydare
jag väntar dig
jag väntar dig i solguldsspann
eldgnistrande
så tomma är mina händer blivna
elden falnar sakta
längtans glödande bröst släcker jag med vattenblad
giv mig stillro
glöden
slocknar
svart
pyrande
rök
sol sluter ögonvingar om trötta
skymning andas så vackersköljande
himmelsvatten
ber jag in i själssjö
skölj mina stränders brunslammade
sörjandeslam
tag
mina ögon
i
klarna
klarna
är
teckentydare
älskade solblad
ditt ansikte är knytet av illmar
mina fingrar blöder hungrande
elden falnar
lyssnare
lyssnare i vindöra
denna skymning var så vacker ja den lever vidare tog jag min hand
stegen bar mig till stranden
det var så att himlen brann där i väster
trädfolkens silhuetter
lockade
smältande bäckar följde stigen
marken är sviktande
gräsvingar viskade
ja så vackert viskade fjolårsgräs
det var väl kanske ej en viskning
mer skallror
ljudet är svårskrivbart det lever i fingrarna
i stegen
de hade spått regn och snö
lyssnare i vindöra
ibland undrar jag speciellt i stunder av dessa
då sol andas då skirblå himmel är
då mjuka vita moln seglar i skapande fantasier
vid stranden nådde sistone ljusfinger vassen
vassen den vackra vilken ännu står med fötter i is
sluter jag ögon kan jag höra kluckandesånger
nej inte kalkoner
sjö
hav
sistone ljusfinger rörde vid vassen vilken sköljdes
du vet
i det
vackraste ljuset
jag vandrade till stranden av längtan till solglöden
det är så konstigt
är jag är jag ej
finns jag finns jag ej
mina kronblad vissnade jag de föll
ändå brinner jag
så var min dag
i nattvända står jag vid fönster
hon är så vacker denna natt omgiven av stjärnor
kunde jag
skulle jag söka röra vid dem
frigöra klanger
ja så fint
dansa i stjärnsalar
följer du mig
mina armar händer strömmar nedför utefter kroppen
i förhoppning att finna en spricka i golvet
de vet vägen till sjön till havet
till himmelsregn
sluter vinge om mig
upplever ugglans stämma svepande vibrera
söker sömn
*
(soldansare)
väver
smältande
steg
vattendroppar
kristaller i omfamnan
droppe
hav
det vi ser är havets ytandning
strömmar
ut och in
in och ut
är det så
allt är cirklar
våga
är våg
vågen är dimensionell
hav väga mod
ibland måste vi våga röra vid hav
med våra fingerljus
vi sitter vid
blickar över
tillåt din blick släppa överblicken
bli hav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar