lördag 19 mars 2011

den 19 mars 2011

det är sant
fröer har skal
somliga är hårdast än hårdast
detta är icke en jämförelse
inte en värdering att skriva hårdare än hårdast, det är för att klart visa hårdhetsgraden
hårdhetsgraden
en grad kan vara mycket irriterande, en metallgrad i formen av en sticka
en sticka i fingret
det erfordras tålamod att pilla ut denna grad
graden kan vara en beteckning på värme samt kyla
graden kan vara ja, ett mätinstrument, eller det vilket förtäljer dig antalet av en viss mängd av – ja, vad – det får du välja.
åter till hårdhetsgraden


dessa skal är ofta namnade till;
nötter
hampafrön är till exempel hårda
ett gott helandemedel vilket hjälper ditt immunförsvar
stärker dig i dina steg
ja, nu börjar bäcken vakna till liv nu stiger de fram
fröna
vete
havre
råg
korn
lin
samt många många flera
ett hav av frön en äng en åker
livets hav äng åker
ja du ser det vilket sker då en springa öppnas, ditt skrivande är en slags springa


ja alla dessa nötter frön linser stiger fram
lystrar
hör vinden andas
så dansar de in i en vacker långdans
den dansen är så lång
så lång att den sträcker sig runt hela den mänskliga världen
denna långdans rör sig naturligt i cirkel men ävenså i ringlande svepande rörelser
ser du barnen hoppa hopprep, ormen heter det visst de sveper repet fram och åter så skuttar de hopp


denna långdans rör sig i cirkeln med solen
denna långdans är i svepande ringlande rörelse så kallat genomkorsande cirkeln i diameterrörelse. ja, det är ormens rörelser, det är även bilden av att ta ett rep i handen i ena änden samt igångsätta rörelsen i sidled
det är en vacker långdans
ett pärlband av fröer


visst är detta fantastiskt att i alla fröer lever hela växten
hela
växten med rötter stjälk stam blad krona frukt – ja, allt du kan tänka dig till


det är sant detta att snö vattnar jorden
vattnar jorden med klart ljus
med klart ljus vattnar snöfolken jorden
därigenom skimrar hennes hud
därigenom andas violljuset
därigenom andas vingfolken
ljushelande


är klart samt rent likvärdiga med varandra
jo de håller varandra i hand
rent vatten gör att grumset sjunker undan eller upplöses då ser du botten klart
dykare har myckna knep för att se klart


så är de likvärdiga
rent samt klart
till viss del är de detta
ljuset är det vilket lockar fram växten
eller drar den upp
ljuset sträcker fingrar
ljusfingrar
fattar varligt om
drar upp växten
eller fyller växten med ljusminnessvarande längtan
du är min vilja
jag svara dig
ljuset öppnar ögonen
öppnar ögon
grodden växer ur ögon


det rena ljuset är gryningsljuset
se gryningsfolken skrida med kristalljusdroppar i händer
gryningsljuset är hjärtljus



då ett rent väsen låses in i skal – bildligt talat; dödas av ett medlevande väsen. kastas det rena väsendets marker, växandegrund in i låt oss säga missväxt, det lever i hungersnöd i törst. så mycket älskar det rena väsendet alltet, det brinner inuti men dess hud torkar
sinar
vad måste ske
ett möte med ett rent hjärta
ett möte med ett rent hjärta vilket verkligen bevisar visar sin rena vilja
denna bild lever egentligen i alla sagors visdomsord
ty orden är frön


och


det är ju så att om detta frö hamnar i händer vilka ännu ej är så blir konsekvenserna förödande, missväxt samt hungersnö, floders uttorkande är förödande – minns i dessa så kallat svarta bilder att helande sker genom det rena hjärtats framstigande - alltså;
om detta frö hamnar i händer vilka ännu ej är så blir konsekvenserna förödande, icke på grund av illvilja utan på grund av icke medvetna händer
därigenom är det av godo låta detta frö vila osett för giriga händer intill den dag händerna är
ty detta frö är ett redskap till liv
liv i vita steg


ser du bilden
redskap har givits människan genom imaginära inspirationsdroppar
redskap eller vapen har skapats, sedermera gjorts på grund av att de hamnade i händer vilka ej är, händer vilka ej var eller är mogna att hantera dessa vapen. genom den omognad dessa händer är i började vapnen användas till maktnissbruk tagande av daga, tagande av liv, tagande av skeende, tagande av kärlek. så ropar människan till andevärlden; hur kan ni göra oss detta – varför stoppar ni ej; hur skall vi kunna detta – vi är i er, vi söker stoppa vi söker nå – det borde människan veta att det vilket ej vill höras det höres ej. vi söker stoppa.
du skrev igårdagen att det blir en slags andningspunktering :
son av solfloden
dotter av månfloden
alla stormar har behov
av stillande
och
det sker ej genom ytterligare stormar
det blir en slags
punkterad andning


den vilken fått ett slag i magen vet hur det är att tappa andan, den vilken är nära kvävas vet –
det leder till kamp, det leder till stormar.
ja du ser en kanonkula vina och slå in i stormen, stormen splittras och det blir fler stormar.
det finns hur många motargument som helst till detta men de argumenten mot är inte.
för även då stormen slås sönder kan du vara helt säker i att den stiger upp i splitter, likt splittergranater, de ger stora skador.


var och en vilken haft att göra med ett ilsket bi vet att det ej lyssnar
var och en vilken ridit en skenande häst vet
var och en vilken mött ett rasande treårsbarn vet
det är endast en väg


så låt oss se
därigenom är det av godo låta detta frö vila osett för giriga händer intill den dag händerna är
ty detta frö är ett redskap till liv
liv i vita steg
då ett rent väsen låses in i skal – bildligt talat; dödas av ett medlevande väsen. kastas det rena väsendets marker, växandegrund in i låt oss säga missväxt, det lever i hungersnöd i törst. så mycket älskar det rena väsendet alltet, det brinner inuti men dess hud torkar
sinar
vad måste ske
ett möte med ett rent hjärta
ett möte med ett rent hjärta vilket verkligen bevisar visar sin rena vilja
*
smärtan söker förtälja oss det vi ej gör
i grottan andas en röst


kärleken är liv


i den mänskliga världen vilken människan tror sig äga - är detta slumrande –
vad är detta; detta är kärlekens insikt, den insikten vaknar starkt nu


snön
vilken återkommer är ett slags kylande omslag
vi har så lätt se straffdomar
ej
det
detta är
det är för att vi så starkt lever i begreppen död samt liv samt straff samt tid


kärleken är allt


smärtan stiger fram för att den söker berätta oss det vi ej vill göra
söker visa oss vår vilja
viljan är hjärtat
är kärlek


smärtan söker förtälja oss det vi ej gör
ofta i legender i sagor skrives det om draken
så sitter någon med boken i hand och läser om draken


orden ber dig stiga in i draken
vara draken


vad är det då draken gör och är draken verkligen av ondo
av ondska
vad gör draken


draken är smärtan
i denna bild är den smärtan av alla de gånger du förnekat dig
alla de gånger du lagt händer över öron
över ögon


grottan är bröstgrottan
draken förtäljer dig vägar
lägger redskap i dina händer
inte alltid helt klart uttalat och detta är för att du ej skall tvingas, du skall vara närvarande
medvetetnärvarande


drakens eld förtär ej
andas draken elden på eller in i dina redskap ger dessa dig styrka
lägges dessa redskap i andras händer blir ej verkan den avsedda meningen
drakens eld är det eld är
den elden lyser upp mörkret


den elden är ditt hjärtas röst samt alltets röst


då du möter sägner
legender
sagor
tolka dem ej med ditt tankeorgan
jo kanske med ditt tankeorgan inte med tankeformen
stig in i dem
i det att du gör så
öppnas orden
öppnas
frön
frön vilka är din själ
de dras upp av ja just det;
det är sant detta att snö vattnar jorden
vattnar jorden med klart ljus
med klart ljus vattnar snöfolken jorden
därigenom skimrar hennes hud
därigenom andas violljuset
därigenom andas vingfolken
ljushelande


är klart samt rent likvärdiga med varandra
jo de håller varandra i hand
rent vatten gör att grumset sjunker undan eller upplöses då ser du botten klart
dykare har myckna knep för att se klart


så är de likvärdiga
rent samt klart
till viss del är de detta
ljuset är det vilket lockar fram växten
eller drar den upp
ljuset sträcker fingrar
ljusfingrar
fattar varligt om
drar upp växten
eller fyller växten med ljusminnessvarande längtan
du är min vilja
jag svara dig
ljuset öppnar ögonen
öppnar ögon
grodden växer ur ögon


det rena ljuset är gryningsljuset
se gryningsfolken skrida med kristalljusdroppar i händer
gryningsljuset är hjärtljus


*
(frööga)


i jordkupa
andas frö


frööga




snö vattnar jorden
med klart ljus




kristalljussånger
sjunker in




stiger






med klart ljus vattnar snöfolken jorden


hennes hud skimrar
andas violljus




vingfolken andas
ljushelande








ljus sträcker fingrar
ljusfingrar




fattar varligt om
drar
upp
växten






fyller växten med ljusminnessvarande
längtan






du är min vilja
jag svara dig






ljus öppnar ögonen
öppnar
ögon


frööga




ur ögon växa grodden




det rena ljuset
gryningsljuset






se




gryningsfolken skrida med kristalljusdroppar i händer




gryningsljus
är
hjärtljus




blomfolken
sträcker
ansikten




i kronväv






(endast)


i kärlek vek hon gnistertäcket till sidan
likt en vinge fylld av diamanter
i natten hade hon
stigit in i rosendammen
smort huden med rosenolja
i månsilvrande
borstat håret
fyllt ögon med
stjärnljus


skrivit sagan till saknadens ögon
gläd er med mig
sagan lade hon
i krukan
med kärlekens band


hon slöt dörren bakom sig
lade nyckel till trappan
tack älskade boplats
kanske finner
händer
nyckeln


jag vände mig till
öster lade handen till bröst
lade ros i hennes händer
tackade för dagar vandrade
jag vände mig till söder lade ros i hennes ögon
tackade för dagar vandrade
jag vände mig till väster lade ros i hennes vingar
tackade för dagar vandrade
jag vände mig till norr lade ros i hennes visdomskälla
tackade för dagar vandrade
jag bugade mig djupt
in i jorden


såg jordmynningen
en fågel grönskande
bredde ut
vingar


fågeln bar mig


se flodmynningen


en fågel strömmande
bredde ut
vingar


fågel bar mig


lade mig i stranden
vandra sade de


se skogens mynning
ditin ledde mig stegen
träden uråldriga bar mitt hjärta
mossan bar mina steg
spindelmor bar mina händer
vargen följde min vandring
den skarpblickande följde är


vandrade uppför den stig jag alltid vandrat
klippan hälsade mig välkomnad
bergrosor vittnade hårdhetens grönskande
bergsvallmo strålade mötande
dimfolken slöt ring om
rörde vid min vilja


jag slöt vingar runt kroppen
i en stund en glödande knopp
sakta bredder jag ut vingar


flyger


dit inte någon ser mig
endast
är


däri andas icke saknadens ögon
endast
liv













Inga kommentarer: