(en natt)
inte ens seglaren söker nå hamnen i stormens högsta
då slås skeppet mot klipporna av sin egenbrådska
din upplevelse är den livsvaknande naturen
jag har vistats i glödande savanner där luften har
dallrat skälvt
jag har vistats i glödande öknar
slagits rivits av lejon tigrar krokodiler
giftiga ormar har kvävt har stungit mig
jag har kastats i stormar havens sandens
flodens översvämningar
allt för att se vad de otyglade omedvetna anfallen är
så stod vi i cirkel
i kärlekens ögon ser vi vari våra behov är
i detta att begärsmasken vittrat sönder
rinner
av
skall jag tala till er i andliga termer
termer förstelnade skelett
vilka ni egentligen ej förstår
för står
vilka ni egentligen ej står för
ja dessa ord är hårda de är i kärlek
jag kan tala till er om hierarkiska namn
om kamaloka om karma
gör det edra steg våra steg lättare bära i händer
jag kan tala till er om ödesrinnelse
om ödesupphörande
vidga edra våra ögon i skräck säg mig varför
jag talar om myrornas krig
om termiters knaprande om skorpionens sting
de världar vilka kan ses av edra ögon
edra ord förfasas
hur svårt är det ej att hålla emot att icke följas med
sköljas med i edra förfasande flodvågor av virvlande töckenras
ja edra ord förfasas
det ni ser är transformationen den sjunkande
det sjunkande skeppet
det ni ser är det omedvetna drönarsovandets händer
den drucknes töcken
den förgiftades töcken
dvalosteg
detta är huvudtankens gärning
ej hjärtats
detta är tanken den otyglade
rusande skenande tåg
skenande häst utan ryttare far genom väggar
dammoln skymmer allt hovar slår sönder grödan fälten
då dammet lagts reser sig grödan ur händer av kärlek
detta ni ser är tankens otyglade
tanken den otyglade för myrornas krig
gnager sig allt längre in
förglöm ej att myrgift helar sår
tanken för myrornas krig i terminologi
däri är det krig har blivit strategi krig
krig - kamp/kringå runt intighetens görelse/gömma
krig – kväv rörelsen inom gärningen
detta är det krig har gjorts av
det skär av
ej till
krig – kärlek rör i gärning
med ögon vidgade i vånda i fasa synes lavan strömma
synes förgängelsens omedvetna otyglat resa sig
bönande
låt mig
stiga in
i mitt inre
ja jag kan tala i andliga termer om änglavärldar
om godas beskydd samt fägnad
varför skall jag
glöm icke att ni är
edra egna änglar
våra änglar
ni vi är
vår
egen ängel er egen ängel
seglaren söker ej nå hamnen i stormens högsta rus
kärlekens röst talar ur djupen
ur källan ur hennes bröst
passionen är vacker
är hudens glöd
är fingrar
är fjärilskyssar
är kyssta rosenblad
är kyssars purpurvingar
är isens smältan
är lågan flamman
är vårens knoppande blomning
sommarens extas höstens fruktgivan
vinterns famn
kärleken
kärlekens röst talar ur djupen
ur källan
ur hennes bröst
kärleken ber
se mina rötter
min stam
min krona
doften är jag
se våren sommaren hösten vintern språken
kärleken är levandevakna
i besinnandeljus
låter detta tråkigt så låt er leva min doft
i sannhets stigande
ni är röster ropandes ur öknar
törstande hungrande
förödar
för ödar ni oasen
oasen vilken alltid blommar i edra vårt bröst
den var där den är där i evigs doft
doft
så tala icke om det vilket var det vilket är det vilket blir
att de ej finns
hur skall ni då i nu finnas
för vad
till vad
meningslöshet sköljer över er i vida skov
då i de stunder ni sitter allena i kammarens mörker
då när inte någon ser ert tårdränkta ansiktes bön
giv mig
mening
meningen
se bladen vackra
de blad vilka ni vi är
kärlekens händer omsluter er dig oss
vi är alla bladen kronbladen
är värnandehänder om allt
detta om är ej en fråga är en självklarhet
ur edra våra änglahänder
oasen är i vårt bröst
den var den är den blir
den är där i evig doft
doft
gång på gång dras brunnslocket
stenskivan tunga undan
det smidda de smidda banden
oasen öppnar vingar
breder ut dessa
höljande om
detta för att ni skall se vad denna törst är
denna törst är livets blomning
är doften
i doften är mitt hjärta
ditt hjärta
tornseglare stormfågel flyga ej mot vinden
de inväntar höjderna djupen
följer dem i vetskap av nåderikenas varsamma händer
allts händer vilka ni så starkt tyglar
ropandes detta är ödets straff
föröda är icke för öde
öde kan vara ödslig övergiven
det är ditt svar i din lyssnande människogärning
ditt svar till ditt liv
det är för öde
det är ödegården
det är lämnandet av allt det vilket ej är ditt liv
ditt
liv
i detta är det du övergivit allt det vilket ej är du
allt det vilket faller stiger
negationen positionen
negativ positiv
falla stiga
ja det positiva är i det negativa
skölj ögon i gryningsdaggens skymningsdroppar
skölj ögon i skymningsdaggens gryningsdroppar
det positiva är i det negativa till att upplysa
däri upp fanns lampan
elektricitet
allt är i allt
i behovens sköna rörelse
i skönhet skapande dans
menuetter
piruetter
ringdansen
långdansen
förtäljer
djup
du är ett träd där i dina rötter upplever du hennes huds värme sakta smälta isar
där upplever du liven inom henne sakta öppna ögon
hon tvagar livens sömndruckna kalkar
kammar frövingar borstar med mjuka penslar ansikten fram
du är ett träd i vilket saven stiger
bäckar floder hav blå grönskimrande turkosa azurer
du är ett träd
du i krona sakta sträckes
vari bladpärlor sakta stiga ur gömda
de var aldrig gömda
aldrig borta alltid nära
du är ett träd vilket i ditt bröst upplever
levnadsvaknan
i människan
vilken vandrat ensam
du är en storm en passion besatthet en våg
mina ord har lätt denna verkan
tag dem med dig släpp dem bär dem med dig
vandra med dem
öppen
inför
allt
du möter en snuddande blick
en nuddande hand ögon
dofter
var i allt du möter
var en våg
en kärleksvåg
våg
våga se meningen
en snuddande hand en flyktig blick böjdes i blygsel
vem är jag att
du är oasen vilken alltid blommar
den var där den är där i evigs doft
doft
så tala icke om det vilket var det vilket är det vilket blir
att de ej finns
du ropar vad finns då kvar
du ropar varför
för vad
till vad
röda smärtvågor sköljer in över
meningslöshet sköljer över i vida skov
då i de n stunden
sitter du allena i kammarens mörker
då när inte någon ser ditt tårdränkta ansiktes bön
giv mig
mening
meningen
se bladen vackra
de blad vilka vi är
osshet är
kärlekens händer omsluter oss
vi är alla bladen kronbladen
är värnandehänder om allt
detta om är ej en fråga är en självklarhet
ur våra änglahänder
doften
är
oasen är i vårt bröst
den var den är den blir
den är där
i evig doft
doft
du ser vari din törst är
denna törst är livets blomning
är doften
i doften är ditt hjärta
mitt hjärta
du sköljer ögon i gryningsdaggens skymningsdroppar
sköljer ögon i skymningsdaggens gryningsdroppar
allt är i allt
i behovens sköna rörelse
i skönhet
skapande
dans
menuetter
piruetter
ringdansen
långdansen
förtäljer
djup
du är ett träd
panter svart i träds krona
djupfärger framträda i solskimrans bladandning
dina ögon genomtränger allt
i gnistrande svart är din mantel i jordens bröst
gepard leopard
marker skimrar
snömoln andas stigen till grottan
jaguaren är pilen i sträckta bågen
från syd till nord
från öst till väst
vingspetsar mötas i mitten
tiger vackra tiger
tiger du i stormens irrande bloss
randad är din mantel ljus mörker
mörker ljus
dina ögon ser allt
viskar stilla dig
vandra i din skönhet
lo
lod
puma lejon skimrande sandjord
konung drottning äter ej handen kuvar ej liv
spinner solstrålar
väver solskensmantel till tröttade steg
pälsbrämad är din mantel
viskar
frys ej ditt ansiktes ljus
så andas kärlekens visdom i allt av allt
ord andas så vackra
samtidigt är varje stav ett gnistrande kristallögonblick
är en stavelse av din längtans flod
låten floddammet likt dimman i ängen lyfta skingras
tusende ljuspärlors regnbågsopaler
först då skall du se ansiktet klart
de lade ut näten drog dem samman
näten bågnade de tömde haven
haven vredgades
de såg icke
denna vrede var deras egen ostyrda
vrede över det tömda
det de tömt
de såg ej ladornas en gång överfyllda
av detta nästintill sprängfyllda sprickfärdiga väggar
detta var icke en havande moder
detta var ett snitt av oförstånd
av glömska av glömda insegel
de såg ej allt de gjorde mot sig själva
de bannade
fördömde
anklagade gudomen
i sina bröst
så sinade floden
strömmar virade sig samman i bröstgård
de ropade sina böner
sakta
såg de
sitt hjärta glöda i gryning
i skymning
de sköljer ögon i gryningsdaggens skymningsdroppar
sköljer ögon i skymningsdaggens gryningsdroppar
insåg
inser
silverbladens
guldbladens
tecken
ja de bannade
de bannar
stormarna växer av bannelsen de ger sitt hjärtas röst
varför bannar du
varför dömer du ditt bröst till dödsstraff
straffdom leva icke i gudavärldar
vi har visat det ni gör mot er själva i strömmande bilder
vi har förtäljt dem i världens alla eldar
vi har visat
allt är början icke slut icke död
så varför dömer ni er till
ger ni er dödsstraff samt lever i ständig dödskramp
i död mans kvinnas grepp
tinandesol vandrar över ditt bröst
krattar alla vissnade löven
tänder elden i ditt bröst
breder solskensmantel över renad fägring
träd in i din hägring
vilken alltid var i är
minns detta
tinandesol lyser på
ditt bröst
dina
stegföljen
*
(silverne katt)
månvinden rullar sig samman
i natt spinner silverne katt
nystan av noter
seglande flaggskepp i moll i dur
mol allena och i du dualitet
spinn slända
vackra fyrspann
rör vid himlasträngar
fjäder
regnbågsfjäder i mitt bröst
en gång gav du mig denna gåva
andekrigare av regnbågsfolken
bevarat denna har jag länge
genom hav genom vindar
genom eld genom marker
genom planetarvandringar
mina ögon slöts i havsgrottas inre
hon förtalte mig kvinnostigen
vakande sov jag i tusende ringar
spreds från mitten
nuddade stränder
ekolodande vinden fladdrande vingar
allt synes upp och ned
ser genom mörkret
ekot
svarar
flaggskepp kastas av stormar höga
eldkvastar sopar skroven rena kastar överbord barlasten den tunga
segla dunhänder lätta
rikta din blick in i fyrfatens sånger
tärnor svävande
dansar i ring
lyfter
sidendimmans skirslöjor
kupandehänder vita
dunlanternor
följer havens strängars
tonande
når hamn då stormklockan tystnat
landgången vikes ut
hissas ned
de hälsar varandra
regnbågsmantel sveper vingar om
röda vågor sköljer mina ögon in i grottans väggar
vi stiger ur reliefer
sitter vid elden av allt
den röda modern talar ur svarta kolets visshet
blå drömmar skrider in i hennes vita bröst
ur därur flyger fyrspann
åter in
i hennes hand
snurra
snurra
ringar ifrån mitt bröst
når stranden
jag andas in mig i mitt inre i vetskap av är
*
(morgonbesök)
en liten fågel pickade på mitt fönsterbläck
kolibri var dess namn
den kysste ej min panna
ej min kind
kolibrin flög in i mitt bröst
den kysste mina ögon
så såg jag i mitt bröst örnen
vars blick renar orden
förtäljande kärlekens vandring till
så såg jag i mitt bröst kondoren
vars blick renar handen
förtäljande kärlekens vandring med
så såg jag i mitt bröst falken
vars blick är i allt
förtäljande kärlekens allt
så hörde jag sångerna stiga
upp ur djupens höjder
de stäckta vilka aldrig släcktes
de glömda de vilka aldrig glömdes
ljöd ur druidens stämhand
så öppnades jag
kvinnan såg vingar andas ljus värme
värme ljus
så var jag en fjäril
frågade
var är min nektargömma
soldroppen vilken föll på min högra vinge
berättade mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar