uppmärksamhet samt bekräftelse är inte samma
de snuddar vid varandra
uppmärksamhet
är inte det att bli sedd för den du är
i det du är
bekräftelse
är inte det att bli sedd för verkan av den du är
i det du gör
barnet har behov av bekräftelse
det har alla liv
vid en viss ålder finns behovet av bekräftelse kvar
det är dock så att vid den åldern är det du själv vilken måste bejaka bekräftelsen för att den skall verka, du tar inte till dig den förbehållslöst eller mer du tar inte emot den bekräftelsen som en självklarhet, du ägnar den en eftertanke – är detta är eller icke är – är detta mitt eller mitt icke
i det måste jag fråga mig, är det mitt är eller mitt icke är. ja bekräftelsen är alltid viktig, släpper du dock din existens fri, det vill säga din existens är ej beroende, begärsberoende av bekräftelse utifrån då sker det du benämner flödandeljusets vaknandet. friandning stiger, du bejakar det vilket är du i ljuset av ditt andeljus, du gläder dig med bekräftelsen men den gör inte din existens.
däremot är det av yttersta vikt att var och en uppmärksammas i helhetens väv. då det ej sker kan ni trampa ned varandra.
ja, det är märkligt hur självklarheter försvåras då tanken är styrorganet
fröjda er med et ni har, lägg ej skuld eller det dåliga samvetet i soppan
då tillverkar ni sinandefloder
var världssamvete ej dåligt samvete
de orden är vackra
de orden föder kärlek;
i de stunderna är jag det vilket benämns salig av lycka
kärlek
i de stunderna är förkastelsen av mig själv helt borta
kärlekens pupill
kärlekens omfamnande pupill
objektiv empatism kärlek
dessa ord talar starkt till mig
kanske är det att se bakom
i kärlek utan egna gjorda bilder
sentimentalbefriat
(kittelkittling)
lade mig i
fjärilsvinge
kittlar ditt öga
var gång det töms
bara för att
jag älskar
pärlandeskratt
*
(ur medaljongens perspektiv)
medaljong
låt oss säga en oval
oval med två halvor
en
sluten enhet
sammansatt av
två halvor
oftast med ett gångjärn
här av guld
se hur gångjärn
löper i
om varandra
fläta
fläta
fingrar
en sammanhållande länk
ett lås
med ett klick slutes medaljongen
två kärlekshänder omsluter varandra
så är detta lås
tvenne fingerkrokar
fläta fläta
fingerfläta
i medaljongen kanske bäres
fotografier
älskande bilder
älskade bilder
medaljongen hänger i en länk
i en smäcker kedja
runt
halsen
plötsligt höres ett knäppande
medaljongen öppnar sig
är nu
två vingar
en
enhet
skalbaggevingar
scarabe
i den gyllene solen
så slutes vingar med ett knäppande ljud
med ett klickande ljud
i mitten är du
hur kan jag vara i mitten det är ju ett tomrum
så utbrister du
kanske
kan
ske
du är i mitten säger jag
i
detta
tomrum
ty detta tomrum är ej det du kallar tomt
det är det du var i begynnelsen
du var fri
fri från all slagnegativism
du såg dig själv i ditt själv
inte medvetet ändå kanske mer medvetet än du är idag
det är så myckna irrgångar
sovgångar
och det varde ljus
du steg in i ljus
och det varde ljus
gryningsljus
du skyggade ej för dina behov
du skrek dem vida
du förväntade dig svar
det var en själv klarhet
du var i den totala tilliten
i hagen växer ett träd
en skir blomkalk
blir
slagen av mänskligord
mänskliggjord
jord
söker förtälja det tröttade
orkeslöshet
det är modsteg att klä av sig sin yttre styrka
du är i mitten säger jag
i
detta
tomrum
ty detta tomrum är ej det du kallar tomt
det är det du var i begynnelsen
du var fri
fri från all slagnegativism
du såg dig själv i ditt själv
och det varde ljus
du steg in i ljus
och det varde ljus
gryningsljus
du skyggade ej för dina behov
du skrek dem vida
du förväntade dig svar
det var en själv klarhet
du var i den totala tilliten
i hagen växer ett träd
en skir blomkalk
vill växer in i vilja
du ser ditt behov
vills begär
omfamnas av viljas behov
nu haglar vinandeslag
stöveltramp
lyssna till orden de slänger över dig likt skulor
tugga dem ej
dessa är ej verklighet
med vilken rätt sägs dessa ord
är de
är de icke
då är
dessa ord talade ur ett icke är
vilket de säger är, är
är detta att ej lyssna
nej detta är;
din upplevelse den kan jag respektera
den är ditt är eller
icke är
i det måste jag fråga mig
är det mitt är eller mitt icke är
uppmärksamhet
är det inte det människan i sin människa har behov av
är det inte det första
barnet söker i dina ögon
är det inte svarandeljus vi söker
är det inte detta vi lärs förneka mycket tidigt
uppmärksamhet
jag har behov av dina ögon din ögonkärlek din hjärtkärlek
är det inte kärleken i mötena vilka är helandeljuset
ta emot eller förkasta
bejaka eller avvisa
avvisa eller bejaka
förkasta eller bejaka
det kan skrivas giva samt taga emot
säg till dig
jag skall inte längre krypa in i hörnet för att endast ta emot
jo ta emot det vilket är
bejaka
förkasta
giva samt taga emot
likt en svamp drack jag in negativismen, väckandeorden
upprepa
jag skall inte längre krypa in i hörnet för att endast ta emot
jo ta emot det vilket är
sköljandegott
ty det sköljandegoda är cirkelns ljusrörelse
för neka
för akta
för kasta
se orden samt säg;
jag nekar för att detta ej är hjärtats väg
jag aktar om värnar om för att detta ej är hjärtats väg
jag kastar det vilket ej är hjärtats väg in i vinden till helande
jag kastar mig för att jag vet att detta är hjärtats väg, kasta är ej att göra sig av med sopor du är ej avfall, vissa saker hör ej till din hjärtstig.
upprepa
jag skall inte längre krypa in i hörnet för att endast ta emot
jo ta emot det vilket är
sköljandegott
ty det sköljandegoda är cirkelns ljusrörelse
i det måste jag fråga mig
är det mitt är eller mitt icke är
alltid minnas
jag är
du är
vi är
i de stunderna är jag det vilket benämns salig av lycka
kärlek
i de stunderna är förkastelsen av
mig själv helt borta
därigenom verkar
cirkelns värmerörelse
kärlekens pupill
kärlekens omfamnande pupill
medaljong
låt oss säga en oval
oval med två halvor
en
sluten enhet
allt i den bilden är du
är de älskandes möte
de skriker ej så
de ser
lyssnandehörande
i kärlek
varandra
kärlekens pupill
i de stunderna är
det
vilket benämns salig av lycka
kärlek
i de stunderna är förkastelsen helt borta
bejakelseorden
andas
friljusa
i värme
i hagen växer ett träd
en skir blomkalk
vill växer in i vilja
du ser ditt behov
vills begär
omfamnas av viljas behov
ert behov
allt behov
de älskandes möte
de skriker ej så
de ser
lyssnandehörande
i kärlek
varandra
kärlekens pupill
kärlekens omfamnande pupill
Ja detta är viktigt;
ser du så medaljongen
då ser du ordet plagiat
så är vi alla till viss del plagiat
ty lever vi i sannhet
då övertar vi ej
överger ej
vi är
helhet i kärleks klarhet
så är vi alla plagiat
utan att överta
utan att överge
ditt
mitt
kärlekens pupill
inte förneka mig
jag ser orden
för neka
för akta
för kasta
jag ser deras positiva urkälla
vad meningen i dem är
vi är så många vilka positivkämpar med – leva i allhjärtats ljus samt värme – kärlek i helhet
det vilket en gång var
det vilket alltid är
vilket ej upphör
vilket ständigt sker
i detta sker på grund av obalans eller helande rörelser vilka gör ont
de skeenden om vilka människan talar i termer av död av straff
på grund av de mänskliga begreppen död samt straff samt skulds innebörder, de innebörder de givits
se orden samt säg;
jag nekar för att detta ej är hjärtats väg
jag aktar om värnar om för att detta ej är hjärtats väg
jag kastar det vilket ej är hjärtats väg in i vinden till helande
jag kastar mig för att jag vet att detta är hjärtats väg, kasta är ej att göra sig av med sopor du är ej avfall, vissa saker hör ej till din hjärtstig.
likt en svamp drack jag in negationerna väckandeorden
varför tillåter du detta gång på gång likt ett ledat rullband
så har jag gjort och i korta stunder gör jag det
sakta sker det vilket;
jag reser mig
ur mitt inre
din upplevelse den kan jag respektera
den är ditt är eller
icke är
i det måste jag fråga mig
är det mitt är eller mitt icke är
du skriver mig sökandes uppmärksamhet
vore det så
vad vore fel
är det inte det människan i sin människa har behov av
är det inte det första
barnet söker i dina ögon
är det inte svarandeljus vi söker
är det inte detta vi lärs förneka mycket tidigt
uppmärksamhet
jag har behov av dina ögon din ögonkärlek din hjärtkärlek
är det inte kärleken i mötena vilka är helandeljuset
ta emot eller förkasta
bejaka eller avvisa
avvisa eller bejaka
förkasta eller bejaka
det kan skrivas giva samt taga emot
jag skall inte längre krypa in i hörnet för att endast ta emot
jo ta emot det vilket är
bejaka
förkasta
giva samt taga emot
likt en svamp drack jag in det du skrev, de ord vilka sagts
jag skall inte längre krypa in i hörnet för att endast ta emot
jo ta emot det vilket är
sköljandegott
ty det sköljandegoda är cirkelns ljusrörelse
i det måste jag fråga mig
är det mitt är eller mitt icke är
alltid minnas
i de stunderna är jag det vilket benämns salig av lycka
kärlek
i de stunderna är förkastelsen av mig själv helt borta
därigenom verkar
cirkelns värmerörelse
kärlekens pupill
kärlekens omfamnande pupill
den vilken tror sig ha foton medan omvärlden har negativen, ursprunget
åter den vilken ligger på golvet och söker skydda sig sin kropp mot slagen
då före då före då
djupt i det inre stiger det upp
du har fotona samt negativen
och visst sker det att negativen framkallas
av ord sagda eller slungade i oförstånd
eller i gester i åtbörder vilka var eller är exakta kopior av det vilket skedde
i de stunderna framkallar du de negativa fotona
du gör detta på grund av en skuggvind.
*
(skuggvinden)
en skuggvind satt under eken
suckade djupt in i rötter
skuggvinden krympte
alltmer
allt
mer
en svart sten låg under eken
eken vände rötter upp
en svart sten låg i ekens hand
sakta lyfte eken heliotrop
i skymnings purpurvingar
ser du vackra
blodsten
eken lyfte en andra hand
höljde dem
silvervinden
andades
nattkällas vakna
i gryning syntes de i varandras famn
skuggvinden lösgjorde sig varsamt
så vacker du är i din sömnros
sträckte sig
såg sig förvånat om
är detta jag
vem är du
skuggvinden böjde sig tyst mycket tyst fram
hennes mun
purpurvingar
hon är den du slutade hoppas så viskade eken
skuggvinden såg solstavar skingra moln
lyfte handen rörde vid hennes ansikte utan att röra
böjde sig ytterligare närmare
med läppar lade han kärlek vid hennes panna
såg henne sila sol i ögonskålar
med mjuka penslar
målade hon
hans ansikte mjukt
fritt från hopplöshet
han ser hennes ansikte
givas lyckans skimmer
de lyfte händer nuddandenära
vingar av ljus
strålade
ömt andades hennes stämma
du är mig här
du är nära
ditt namn har jag så länge väntat
vilket är ditt namn
mitt namn är skuggvinden
eken harklade sig så gör gammelträd
så icke mer
du är den du alltid var
du är i dig
i det växte hans steg
eken pekade på marken
en svart sten låg där vid ekens rötter
vek ut bladen
han gav henne
den blomma han så länge önskat giva med
orden
vilka lagts i de trenne fjädrarna
de vilka modern flätade in i hans förstlingssteg
*
(har du sett)
hur fåglar gör
då stormvindar drar in sina nät ur himmelsfloden
de strävar ej emot
stilla står de i vinden
lägger sig följande med
*
(älvar)
älvkungen skred med värdigstegs kärlek
bjöd mig en vacker syn
jag vandrade in i älvlanden
de lätta skira
mosstenar
mantlade
röda bären
ormbunksbladen
revor av inte slummer mera lummer
blåsippsbladen sträckte hjärtan vida
tjärnguld
svepte
diamanthängens
klangljusa
vida
dimhänder lyftes höga
högt
upp med
steg
dimman
bergen skred sakta
sköljde ögon i skymningsdaggens lugnade härdar
i älvlanden hördes strängar
viol
violin
ljuda
lindade ödleblads kransar lades runt stenar
brusande virvlande
smekande
älvar
fyra vägars sånger ljuder i älvlandens grönska
ur hennes ögon stiga stjärnregn
ur hennes mun stiga stjärnord
ur hennes hud stiga de
doftande
ängsljus
fägringsljuva ickehägring
ögontröst
du leder mina stigar
in i hav
ängshav
däri
rör
han
vid
sovande fröbarn
stig upp ur edra drömbäddar
dansa här under vindens baldakin
strö pärlande
lovsångsfärger
i älvornas hår
i älvarnas hår
så sade älvkungen
slöt mina ögon in i drömstig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar