den 13 maj 2011

så ofta höres liknelser
pil vilken genomborrade mitt bröst
tagg vilken genomborrade
smärta vilken genomborrade
så tydligt ser jag
genomborrandet
jag ser en borr runt vilken det sprutar vatten
vattnet är tårfloder
borren borrar
genomborrar
förhårdnandet
det mineraliska
skalen lagren
borren öppnar upp
detta är rakt igenom
och därigenom öppnas ett vitt hål
det är icke ett svart avgrundshål
det är ett hål vilket möjliggör för vindarna att vädra
att andas ren luft
ja
pilen
taggen
genomborrade bröstet
genomborrar bröstet för att du skall se klart


allt är icke det vilket det utger sig för att vara
allt är icke det, det synes vara


det genomborrade bröstet av kärlek är icke detta bröst


och jag har skrivit till er om kärlekens vägar
öppnat
mitt bröst


det bröst vilket jag så många gånger sömmat
med korsstygns
dubbla
sjudubbla
suturer


rosengården grät varje gång
vände taggarna inåt




var gryning har jag vandrat in i skogarna
bett daggkåpebladen till


tvagat har jag såren
med daggens
droppar


bett varet undan
jag har sett varet
droppa
i en ögonblicks stund sett
dessa droppar skälva
sett dem sjunka in i varsamhänder
sett dem stiga upp
gnistrande klara
vika ut bladen


jag har bugat mig ödmjukt inför
det jag sett
andas i
detta


sökt visa sårens var
hur varet kan förgifta
göra stegen ensliga
ensliga stegen
hur varet
längtar till
klarnade
droppar


och jag har drömt alla drömmar
om fingrars lätta beröring
läppars snuddande
om min huds skimrande möte
om mina ådrors brusande forsar
om pulsandning
om eldregn
om soldroppar
om havens strömmar
om eldens lågors förening
om grottans skimrande väggar
om tempeldanser
om klanger stigande
sjunkande in
om vandringar
om möten
i ängder
i skogar
i grottan
i skogsstjärnors ring
allt detta har jag
drömt
om all
min
längtan


och den är sann
den är
sann


oändligt tacksam är jag för ögonvingar vilka
omslutit orden
därmed
omslutit
mig


och jag har skrivit till er om kärleken
till er
ni
vackra
människovandrare
mitt liv
visar
mig


ej det ni säger om mig


och vad spelar det för roll om jag står framför spegeln
eller i varje steg säger till mig
du är vacker
hur kan jag vara vacker
i det att jag alltid
kvarstår
skall jag säga att jag är vacker
för min egen gottfinnelse
för att lura mig själv
använda detta till ett mantra
för att söka
föra mig bakom ljuset
vad än jag
vart än
jag stiger
sluts
stigen


kanske tar jag höger fot före vänster
eller vänster före höger
det kanske finns en turordning vilken jag aldrig förstått
specifika danssteg för att kalla det vid vals schottis älskade


ja jag vet inte
och jag vet inte längre varför det är så eftertraktansvärt
kanske därför att jag ser att


det finns en hand för alla
kanske därför att jag ser
kanske därför att jag vet


vet allt det vilket sagts mig genom alla dessa skrifter
och jag har förmedlat orden
urmeningen utan att tänka
utan att förändra det vilket sagts
i början med tvekan
numer i tillit
det spelar mig inte en roll huruvida orden är mina
jag vet att orden är gåvoregn
därav hanterar jag dem varsamt i kärlek
utan att förändra
är orden mina - människans
eller givna av de vilka jag benämner höga
jag vet att vi är ett
jag vet att allt och alltet är ett
jag vet att de insteg för att uppleva livet
uppleva i kropp


jag gavs en kropp
och jag längtar
så
fruktansvärt
att en gång i denna vandring
se den handen sträckas till mig
icke för att vandra bort
för att stanna
hos mig
med
mig
i ett tillsammans


allt detta har jag
drömt
om all
min
längtan


och den är sann
den är
sann


och jag skall skola mig att ej längre
kasta blickar vare sig till höger eller vänster
nån gång måste jag inse
min
verklighet
och för den verkligheten gråter jag
och inser ej varför mitt bröst värker


och jag stiger in i hennes bröst
in i hennes svarta bröst
däri ligga kronbladens
slutna händer
hoprullade
svarta pärlor


det är märkligt
de är
skimrande
sammet




länge
låg denna ros
i en vacker enkel glasskål i vatten
ja visst kan detta ses vara en sjö i renaste kristall
så lycklig var rosen då hans hand
plockade den
då hans ögon omfamnade rosen
då han hämtade vatten ur källan
hällde detta vatten i denna skål
skålen klar genomsiktlig
hans vilja var att rosen skulle se ut
att alla skulle se rosen
rosen skimrade
vek ut alla bladen vida
gav doftande skönhet
var gång han
passerade
de första stunderna stannade han
gav rosen friskt vatten ur källan
så kom det sig
att han
en grå slöja
inte skimrande grå
en märkliggrå slöja upplevde rosen


rosen
har vissnat nu
i skålen


och så har min innerliga önskan blivit den vilken kanske tallen andades, där tallen stod på klippan i skogen i myrens händer, vad andades tallen
vilket var mitt barns, min ungdoms upplevelse för det var i de stegen jag så ofta mötte den
var upplevelsen; upphöjdhet, berömmelse all världens rikedomar – min upplevelse var tillförsikt
frid


och så har min innerliga önskan blivit att uppnå frid
att hon – jag steg in i skall finna frid
frid med mig
mig vilken i detta är hennes hjärta
inför mig ser jag tallen
ser droppar
kåda
tallen gråter
så gör allt
allt skänker tårar


så vad är alla dessa tårar
dessa tårar äro svarta pärlor
svarta pärlor vilka tränger fram
ögonen svettas svarta pärlor
svarta pärlor stiger upp
upp
ut
ur


vad får dessa svarta pärlor till detta
vad får dem till detta stigande
vad får dem att stiga
upp


såren i barken
elden


jag skriver detta och ser den svarta modern – det sanna kolet –
den svarta modern – varför ser jag pupillen – de svarta pärlornas väkterska
hon hör då du är redo – pupillen vidgas – i det att du är redo
lyfter den svarta modern detta vackra radband,
det är då den röda modern – sannheten hjärtat elden kärleken – andas pärlorna röda
jag ser blodets strömmar, radbandet stiger upp samt lägger sig i den blå moderns händer – i ömhet vakar jag med din dröm - blå är radbandet
drömmen vilken är ditt hjärtas frigörs i detta samt stiger in i
den vita moderns ögon – du ser vägen


kolet har andats
glödande vaknat i lågor
har renat och nu säger jag åter; jag har sett diamanter växa
och visst
visst
helt visst är detta vitt ljus


och detta är tallens väg in i accepterandet
den totala friden


tallen bannar sig ej för att den valt den kala berghällen
ja – till det yttre ser det ut som att yttre omständigheter gjorde allt
tallen bannar sig ej för sin växtplats, för den växtplats den valt – berget, nästan helt utan det vilket behövs: jordmån, mylla. bannar sig ej för vindarna, regnen för allt det vilket kanske upprör tallen
tallen är där
är i acceptansen
i acceptansen


i den acceptans vilken är djup insikt eller högre vaknar friden
och i den friden andas liv


de svarta pärlorna är de gömda tårarna vilka frigörs då du är redo att se dem upplysas
upplysa dig – så det vi kallar för natt är då – för mig – en enda stor svart pärla vilken visar mig stjärnornas bud, viket är:
andas frid i dina händer