ja
du har en form
du har en avgränsning
skulle vi använda oss av ett annat ord skulle vi kunna säga, du har en kontur
tecknar du gör du en kontur
du har en specifik avgränsning
med avseende till att själen längtar eller mer bär vilja till konstant dans till alla ljud rörelser klanger den upplever är det av godo att du har denna avgränsning kontur form
så att andeljuset kan svepa vingar runt själen samt förtälja den sagorna i alla klanger
därigenom omvandlas själens subjektiva vill till vilja
ser du utan denna omvandling är den en vilsen fjäril
vilken söker sin hemblomma
du har alltså en form
en avgränsning, allt har detta
vandra
titta in i den grammatiska världen, däri finns stavningsregler, regler för hur bokstaver stäver skall skrivas
för hur bokstäver skall skrivas varandra i hand
skrivas varandra i hand - omfamnas
allt det du önskar
du är inom dig given förmågan till öppnande
så har allt denna förmåga
öppnande av orden
öppnande av kombinationen
kombinationslåset vilken är din
allt har ett kombinationslås
till allt
ja – detta verkar helt klart vara surr
det är dock icke surr
du skriver och det stiger fram en vacker mening i samband med vad alla tycker om dina konturer; egentligen tycker jag inte någonting och om att jag inte tycker någonting tycker jag inte någonting – vad är det för vackert med den meningen – jo den lyder: egentligen tycker jag ingenting och om det tycker jag egentligen ingenting – du har med andra ord stigit in i det konturlösa – i ingenting eller allting – i intigheten. du kan även säga; jag bryr mig inte och bryr mig inte om att jag inte bryr mig – genom båda dessa strofer – specifikt att du inte bryr dig om att du inte bryr dig är vackert för si däri säger du att du inte dömer dig och genom att du inte tycker i detta eller bryr dig i detta möter du varat blank, däri verkar den allomfattande kärleken, den är helt fri från bryderi från tycka från bry – du undrar vad det är för vackert att inte bry sig – här handlar det absolut inte om medkänsla, empati eller medvarande, det handlar om åsikter.
du är inom dig given förmågan till öppnande
så har allt denna förmåga
öppnande av orden
öppnande av kombinationen
kombinationslåset vilken är din
allt har ett kombinationslås
till allt
genom detta öppnande – den rörelsen ”får ” du orden – för du orden in i strålande väntan, det är att se ”den tyngsta gråsten” upplysas av det den är
kristalljus är den
det fanns en gång, och det hände sig att kristallgårdarna blommade
de renaste kristalljus
i den blomningen var detta tankens ursprung
tankens ursprung
den skapande källan
kristallerna gavs färger av hjärtordens stjärnandning
den andningen var i detta skeende inre andning
den andningen kan vi helt enkelt benämna fantasin
kanske ljuset blev för starkt
kanske tanken inledde jämföranden
kanske tanken inledde beräkningar av allts dignitet av allts täthetsgrad
tanken lägger en snara runt halsen
avskär förbindelsen
därigenom stiger grämelse in i bilden
grämelse av att ej nå fram
den negativa sorgen andas tungt
så svårt är det att skriva detta vara sorg ändå är det sorg
sorg i vilken den klätts i negativa kläder
det är grämelse
det är att gräma sig det är grämelse
uttala ordet långsamt
g r ä m e l s e
jag skrev att smärtan kan vara en fångstgrop
i denna fångstgrop sluter smärtan om sorgen, det sker då människan icke vill, vägrar se att ju mer hon, människan sörjer – sörja är icke sorg
sörja är sugande dy
kvicksand, vilken drar dig ned, skulle vilja skriva sjunksand vilken drar dig ned
det vilket förlöser sorgen ur detta kvävgrepp är det leendeljusa ansiktet
skriv ordet sorgmod, lev med et ordet
då ordet skrivs så är det en beskrivning av den mealnkoli vilken äter väsendet
sorg
mod
är två stjärnord
sorg; sök orons rigida gömsle
mod; möt ororns dväljelse
ja – dväljas är den negativa sorgen
sumpmarker
dymarker har behov av dränering
variga sår har behov av dränering
så finns det väsen vilka dränerar dig på kraft, väsen vilka suger ur kraft,
enbart för egen vinning
det finns träsk
skuldträsk
i detta träsk lägges ofta sorgen
detta träsk bär då namnet
sorgens träsk, sorgeträsk
människa
du måste inse att det enda vilket kan lyfta dig ur är att du tillåter dig skratta
skratta i kärlek utan att se dig omm över axeln huruvida någon ser dig skratta i tanken om; vad skall de tro
i tanken om; vad är det för fel på – på – mig. sätt dig inte på dig själv – på – du säger vad är det för fel på mig som inte kan sörja
det kan du – däremot lyfter du i detta upp dig samt den du sörjer ur detta träsk
då flyger sorgen fri, en pegasus
då flyger sorgen fri, är fågel fenix
kärlekens eld brinner
och så ser du detta surr:
du skriver och det stiger fram en vacker mening i samband med vad alla tycker om dina konturer; egentligen tycker jag inte någonting och om att jag inte tycker någonting tycker jag inte någonting – vad är det för vackert med den meningen – jo den lyder: egentligen tycker jag ingenting och om det tycker jag egentligen ingenting – du har med andra ord stigit in i det konturlösa – i ingenting eller allting – i intigheten. du kan även säga; jag bryr mig inte och bryr mig inte om att jag inte bryr mig – genom båda dessa strofer – specifikt att du inte bryr dig om att du inte bryr dig är vackert för si däri säger du att du inte dömer dig och genom att du inte tycker i detta eller bryr dig i detta möter du varat blank, däri verkar den allomfattande kärleken, den är helt fri från bryderi från tycka från bry – du undrar vad det är för vackert att inte bry sig – här handlar det absolut inte om medkänsla, empati eller medvarande, det handlar om åsikter.
du är inom dig given förmågan till öppnande
så har allt denna förmåga
öppnande av orden
öppnande av kombinationen
kombinationslåset vilken är din
allt har ett kombinationslås
till allt
genom detta öppnande – den rörelsen ”får” du orden – för du orden in i strålande väntan, det är att se ”den tyngsta gråsten” upplysas av det den är
konturlöst är ett vackert innebördsord vilket i förklarande ljus visar dig
det gränslösa , det upplöstas innebörd.
var dagen
vardagen
vardag
var dagen
varnatt – varför heter det ej så
var natten
var natt
varde dag
varför ej varde natt varde natt i dessa visdomssalars kristallklara
ty människan räds nattens jepard
räds att den skall sönderslita hinden i dig och varför bära den fasan genom detta eller då är hindens milda i jepardens kärlek
vargen hungrar – det finns ett folk vilket förstod vargen
vargen hungrar ty människan vandrar i det oskarpa mörkret därför sukar den lammet oh guds lamm vargen visar människan den gudomliga koden
ditt är
djuret törstar
ser vattnet blir vansinnigt – rabies
djuret står framför vattnet ändå törstar det
åter
så tydliga bilder
djuret vet vad vattnet visar
tror att det måste överge allt det
det har vunnit
ser inte att det äntligen skall finna sitt inres
det är vill
samt vilja
det är att inträda i hjärtat
viljan det mest outforskade landet
ändå så enkelt
hjärtat
peristaltiken
samt många andra organprocesser är så att säga styrda av viljan, du kan inte påverka dessa processer – jo visst kan du men de sköter sig själva, du säger inte till hjärtat slå si och så många slag, du säger inte till njurarna till tarmarna till, till – du kan påverka ja det är sant- med vad, du kan påverka med ditt vill
låt oss säga
vill är det personegot vill ha, det viskar i ditt öra - vill du ha det så, så måste du förändra dig – gärna göra om dig helt
viljan är individegot – urkällan, det vet att du är och det enda vilket sker då du dricker detta vatten är att du blir förlöst, du kastar helt enkelt av dig alla kläder alla skal och är varande
var i din skönhet
människa
var ropar vinden
var
var
hur menar du älskade vind
var
var i
var i din skönhet
har du sett ökensanden
sandhavet krusas lätt på ytan
knottrande hud
har du sett solen leende andas
har du sett månen leende andas
har du sett stjärnfolken skrida
har du hört
var
var
var liv
har du sett kristallvindar svepa
med fingrar röra om
lyfta sanden
har du sett hur sandens
gnistrande
kaskader
är
det
du benämner moln
drabbas ej av panik
då du tror dig inte veta riktning
se molnen segla
har du sett kristallvindarna svepa
med fingrar röra vid
lyfta sanden
moln vackra regnbågsmoln
är du
var
var
i
*
(om detta)
nej
jag kan ej ljuga
och varför skall jag
sorg och lycka
se
varför skriver du sorgen först
lycka och sorg är barn ur
gemensamhand
barn ur
gemensamstad
tempelstaden
det finns ett land där haltar ej mina steg i det landet
kan jag
flyga
där vilar min hand
i din
älskade
make
så är min vilja
så är min önskan
så är min
djupa
längtan
mitt hjärtas vilja
där
är
vi
regnbågsfågelns vingar
världens ände
är den gräns
är den mur
likt en törnroshäck vilken kringgärdar fantasin
låt oss väcka
rosorna
och med dig
vandrar jag till världens ände
vilken är
livets
fantasins törnroshäck
låt oss
väcka
dess blomning
med dig vandrar jag
genom denna vår kärleks gärning
in i
oändligheten
om
om detta är
är din vilja
då jag ser mig i spegeln av de gångna åren
vet jag att då jag lämnar
är detta min sista önskan
jag lägger i
brunnen
det sägs att jag är vacker
jag kan se
detta
älskade
make
du har alltid gömt dig
gömt dig
bakom
andra
ansikten
det har gjort mig orolig
därför har de ansiktena kommit
jag ser det nu
din vilja har ej varit att framträda
framträda i är
solen smekte mitt ansikte
mina skuldror
min hud i denna dag
var dag
dagens famn
kanske solen tyckte
jag var vacker i min långa vinröda klädnad
ja
jag vet inte
markerna
sade så
mitt hjärta sökte nå fram
älskade
make
koltrasten sjunger i skogarna
häggen blommar nu
liljekonvaljer
klingar snart
slånbärsfjärilar andas vita
syrenpärlor sväller
var stund
smörblommor ler i ängsvida
jag är inte
orolig
mer
låt oss väcka
rosorna
och med dig
vandrar jag till världens ände
vilken är
livets
fantasins törnroshäck
låt oss
väcka
dess blomning
med dig vandrar jag
genom denna vår kärleks gärning
in i
oändligheten
om
om detta är
är din vilja
*
(har du)
var ropar vinden
var
var
hur menar du älskade vind
var
var i
var i din skönhet
har du sett ökensanden
sandhavet krusas lätt på ytan
knottrande hud
har du sett solen leende andas
har du sett månen leende andas
har du sett stjärnfolken skrida
har du hört
var
var
var liv
har du sett kristallvindar svepa
med fingrar röra om
lyfta sanden
har du sett hur sandens
gnistrande
kaskader
är
det
du benämner moln
drabbas ej av panik
då du tror dig inte veta riktning
se molnen segla
har du sett kristallvindarna svepa
med fingrar röra vid
lyfta sanden
moln vackra regnbågsmoln
är du
var
var
i
och det hände sig att kristallgårdarna blommade
det fanns en gång
och det hände sig att
kristallgårdarna blommade
i dina ögon
i ditt bröst
av dina steg
av dina händer
de renaste kristalljus
i den blomningen var detta
tankens ursprung
tankens
ursprung
den skapande källan
kristaller gavs färger av
hjärtordens stjärnandning
den andningen var i detta skeende inre andning
den andningen kan vi helt enkelt benämna fantasin
kanske ljuset blev för starkt
kanske tanken inledde jämföranden
kanske tanken inledde beräkningar
av allts dignitet av
allts täthetsgrad
tanken lägger en snara runt halsen
avskär
förbindelsen
därigenom stiger grämelse in i bilden
grämelse av att ej nå fram
lyft din blick in i
björkarnas skira grönska
i björksalarnas solkaskader
så ser du det
upplöstas
allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar