i ljuset av min ande
ser jag själsrosor vika ut blad
bladen är vingar
rosenvingar
rosenvingar vilka rör vid
alltets
slocknade
ögon
vindar andas ovan det vi kallar marken
se marker lösas ur former
ur formens gjutvagga
så
andas vindar
under
det ni kallar mark
mark
en värld under
under jord
en värld i
jorden
en värld ovan
himmel
i underjordens mörka rum
vilka givits namn av
gravar
av
mareldar
av
helveten
hur kan det komma sig är då ditt inre, det vilket finns under huden- helveten mareldar gravar
säger människan så därför att hon ej kan bemästra detta
och ändå kan hon detta ty det vilket är inom är utom
är utom
är inom
vad är då detta
det är en del av dig
av allt
lägre jag
skugga
fantom
demon
ja en otrolig mängd med namnaden och alla namn skrämmer eller ger bilder vilka skrämmer
så är det vilket var – det - vilket – var
så säger jag:
var – vilket – det
så säger jag vilket var det
de så kallade oupplysta rummen
detta på grund av att du lyssnar till skrämselskotten
plantor utan egentligt liv
darrande
övervattnade
för att dessa ej skall svämma över är locket skyndsamt pålagt
håll dig nere
det sägs att detta ej går att förändra: det vilket var
nej
gärningen vilken slog dig, det vill säga handen
våldet, våldtäkten
kan ej tas bort, den var fullt real
inte en gång upprepandet var
nej de händelserna går ej att stiga in i – i det vilket var - för att utplåna händelsen, du försöker det genom locket; att utplåna
nej – det går ej att leva om och varför skall du vilja detta
de slog dig
de harvade dig
lämnade dig med öppna sår
nej varför skulle du vilja leva om dessa bitar av ditt liv
det går ej att göras ogjort det de gjorde dig i oförstånd
du kan förändra det förgångna
det – vilket – var
visst kan du detta
det – det – du kan förändra är upplevelsen av detta
du kan hälla källjus in i minnenas skål
det ljuset är
ren kärlek
så lever vi med bilden av
ovan jord
himlen
den hägrande framtiden
om himlen vet vi intet
så säger människan
beskådar stjärnor planeter atmosfärer
så säger människan om det vilket – det – vilket – skall – komma
om det vilket skall komma bli - var i –
så förunderligt är allt detta; ett lock över det vilket var
ett icke vetande över det vilket blir
var – det vill säga är
så stiger vi in, jag menar vandrar på jordens mark
människan räds underjorden
önskar sig himlen
samtidigt räds hon himlens straffdom
under jorden är helvetets eldar och ovan är straffdomens händer
detta är ett hemskt scenario – inte undra på att tanken bågnar
alltså
människan räds underjorden
önskar sig himlen
och famlar i är i nuet i – var i din skönhet
åter kan jag se alla vackra bilder vilka skänker förklarande ljus
tack
*
du är inte beroende av mig
din rädsla är beroende av mig
*
det strömmar en bäck från din vänstra skuldra
bäcken
bäcken stiger upp över din axel
cirklar mjukt medsols
planetariska sfärers cirklar
kanske är det saturnus
kanske är det venus
vilka viskar jupiters vandringar
bäcken lägger sig stilla en stund
i din armhåla
vad är armhålan
armhålan förenar fram
förenar din rygg
axel vackra axel är en kupol
över sjön
ja bäcken är en sjö i din armhåla
vad stiger ur din armhåla
armen
handen
fingrarna
armhåla
skål
sjö
bäcken sträcker sig
rinner vidare
tack för vilostunden
rinner vidare följer bröstlinjens mjuka
nedför midjan
vid höften stannar den
finner grottan av allt liv
stannar en stund
är en sjö
tack för vilostunden
delar sig och följer benen
in i
stegstigen
så stiger bäcken
till din högra skuldra
det strömmar en bäck från
din vänstra skuldra
*
(du kan)
du kan hälla källjus in i minnenas skål
det ljuset är
ren kärlek
i ljuset av min ande
ser jag själsrosor vika ut blad
bladen är vingar
rosenvingar
rosenvingar vilka rör vid
alltets
slocknade
ögon
*
(det hände sig)
i dagningssången
en kvinna vandrar vida
svepande är hennes långa blå skrud
ögonen är
upptäckandeljusa
solfnittrande
smeker
rör
vid allt
rör vid allt utom markstigen
det hände sig i dagningssången
en kvinna faller ned
i ett hål
i en tunnel
åker kana nedför
färger isblå röda
färden ekar
ljusvacker
så
blir allt tyst
färden
stilla
det hände sig i dagningssången
en kvinna befinner sig i en grotta
oh
så
vackert
is är det helt visst
eller ej
taket
en kupol skimrande toner ljudande färger
ur golv växer
kristallblommor
kvinnan
tappar andan i all denna skönhet
andlöst
står kvinnan helt stilla
ser allt klart
allt
klart
i det öppnas vägen
det hände sig i dagningssången
en kvinna stiger ut
eller mer
in i
livet
*
(gungstol)
giv mig
medar
medar vackra böjda
giv mig sits
giv mig ryggstöd
giv mig armstöd
detta gav natten mig i gåva
satt så i skogsdunge
i min vackra gungstol
gungade fram och åter
åter och fram
tills morgonvinden
kysste mina läppar fria
väckte min dag
däri flög en fågel
och den fågeln var jag
vart
flög jag
*
(blad ett)
isar smälter av
sol
av ljus
av värme
kärlek
droppar
droppar
i bergsskreva lever ett blad utan vingar
infryst var bladet
droppar
droppar
kristallfjädrar mjuka färgar bladet ljusgrönt
yrvaket ser sig bladet runt
droppar
droppar
vem är väl jag
du är blad
blad av oss
av allt
ditt namn
är
det du
är
utan ände
droppar
droppar
varför växer jag helt allena här
här i bergets vårdande
droppar
droppar
se vid dina fötter
droppar
droppar
lägger sig i ring runt bladet
stiger
fränder
fram
*
(ljusgåva)
fåglar tvenne dansar i trädens krona
vingar
silver sollätta visade mig
fåglar tvenne dansar i trädens krona
sluter vingar om varandra
tvenne fåglar kysser varandra
dansar runt
solskiva
i lövverk andas
skirstrålar
flimrar
skimrar
runt solpupill
strålar iris
solens vita pupill vidgas
jag stiger in
du väcker min kvinna
någon man
har ej tidigare
väckt hennes nakna värme
tvenne fåglar kvittrade i soldalens
lövsalar
hjärtträd mötte jag i denna dag
det var ännu ej träd
skira grenars fingrar höll hjärtblad
sprungna ur
purpurhölje
den älskande kvinnan är en sjö
tvenne fåglar frågar mig
vad är
bad
tvenne fåglar är skålen vilken håller sjö i sitt hjärta
han har följt flodens strömmar
stiger ur kanoten
vandrar stigar
andas
andas
doft
rör vid stenar lägger kinden till
rör vid trädens stammar
lägger handen till
hans ögon
omfamnar
liljekonvaljer ännu blad
spjut stavat
öppnas
är
mellan tumme och pekfinger hålla de
det han
ser
han drömmer orden
han drömmer platsen
ur hjärtträd
ännu ej träd
flyga hjärtblad
landar i hans hand
tvenne fåglar
andas toner
han hör
nalkas sången
nalkas drömmen
han stiger i hennes händer
hon sköljer honom
skimrande
fåglar tvenne dansar i trädens krona
vingar
silver sollätta visade mig
fåglar tvenne dansar i trädens krona
sluter vingar om varandra
tvenne fåglar kysser varandra
dansar runt
solskiva
tvenne fåglar
höljer
hjärtträd
ännu
ej
träd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar