den 19 maj 2011

det vore att likna vid att fastnagla blomman


ord
med ens inser jag detta med dockan
den färdiga dockan
med ens inser jag än mer
djupare
vikten av att ej göra sig
ej göra sig bilder
scenarion


barnets ”be – svikelse”


att låsa fast ordet
vore att fastslå blommans väsen
slå fast
att ens skriva blomma
är låskoder


ja jag har skrivit om orden


och jag ser alltmer varför jag löser upp orden


jag löser upp min persontanke
min
persontanke
”min egendom”
min egen dom


löser ordet från pålagda domar eller dogmer


kanske
kan ske för mitt eget hjärtas andning


eller vaknande
därigenom
till vidare gagn
har ofta sagt och säger det upprepande:
orden


orden är barn
varje ord bokstav är andliga impulser
alla vackra ord är redan skrivna
allt vackert är redan skapat


skriver vi det vackra
av det så kallat ej vackra
förlöser vi ett förvridet väsen


ser vi det goda hjärtat
i allt förlöser vi


orden har målats
människan har målats
målats
påmålats
med många lager vilka ej är


läser du orden samt lever med så kallat andra språkbilder
allbilder ser du dem öppnas
du frigör
löser upp din huvudtanke


läser du orden baklänges
de samskrivna orden
exempelvis
vis empel ex


ex empati
vis
förlöser
löser för
språkbilder
bilder språk


skriver ordet samt utan tanke skriver ett ord i varje bokstav
kanske du når ordkällans urkälla


de höga ber oss rena språket
orden


träden in i trädens salar
andas vackra träd


regndroppar
trädes
träds
på fingrar
grenar


vind rister hår
klanger frigörs
trädfolken är skrudade
skönhet andas
fåglar
strör
tonandefrön


in


hav andas böljar cirklar dansande ringar


liv


människor
passerar förbi


många stannar ej
de vilka stannar
blir ofta nära


allt skapades ur ordnat kaos


är icke våren kaos
är icke hösten kaos


sommaren utandning
vintern inandning


flyttfåglar plogar
himlars fält


sår frön


allt har behov av växande


tålamod
tål a mod


inte armod


tål amor




lära känna
nosa på


människor nosar
även då de ej visar det tydligt


hundar djur är mer låt oss säga öppna
nosar öppet




jag vet ensamheten


till slut
inser jag att ron finns i acceptansen


i tålamod
i växande


trädgården


ja den andas med mig
tycker om mig
och den växer


just nu fryser den
och jag med den


vi


vandrar säger
det blir bättre


i de stunderna ler vi till varandra
så är det


trädgården och jag


magnolia växer vid dammens närhet
lavendeldoftar
lavendelfjärilar
drömmer ros


ros tistlar
ringblomma
tagetes


örter
stäppens salvia
kryddsalvia
renar
ringlande
rök


prästkragar ackvileja blåklint och klöver


oaser
stjärnöar


upplever varandra


ett sår har uppstått i huden
myllrande rörelser
de skyndar dit
helandeljus
helandevärme


värmande omslag
kylande omslag


människor möts
far mor
bröder systrar


lös upp far mor
bröder systrar
store ande store andekvinna far mor
bröder systrar är vi alla
allt
allt
allt


mineraler växter djur
allt
allt
allt
bröder systrar


rabatter öar
oaser


klasar
solregn
blåregn
vitregn
kärleksregn


en del vindar rör lätt vid
andra mer kännbart
en del möten passerar andra stannar


sårskorpa
såret helas genom
de förs samman
vi finner varandra
möter varandra
svarar
till


sårskorpan mognar
ramlar
av


låt den falla
in i mark
i jordehand


löses av bäckar
av källans vatten


så renas sårens skorpa
så andas liv


spirande
groende


i andens kärleks vilja


släpp sårskorpan
den har gjort sitt
den har hårdnat för
den var en port vilken höljde såret i läkandeprocessen
öppna porten
stig in


sårskorpan är möten
de möten vilka icke längre i denna stund är skall släppas
ramla av då skeendet är moget i denna process
*
(är det på riktigt)
så ofta har jag i de senaste stunderna viskat
om något bara kom och hämtade mig
bara sa


kom så far vi


barnögon brukar fråga
är det på riktigt


kom så far vi
jag frågar
är det på riktigt


det är på riktigt




ser det jag aldrig upplevt


om jag bara fick sitta där
vid ett dukat bord
levande ljus
varma
ögon


höra vackra ljud
så reser vi oss
sitter vid stranden
himlarna är nära
stjärnor snuddar våra hår
havet snuddar våra tår
vita bubbelpärlor lindas runt
vi sätter oss ned
i palmbladens
sånger
lyssnar
andas
en vinge vilar runt mina axlar
menar arm
jag fryser ej
andas
liv
kan uppleva varm blick se mig
vi sitter där
hela natten
möter gryningssången
stannar i den
är
i den


ja
det kunde vara en vacker sång




vänner talar till mig
om
att flytta


sitter högt upp på berget
ser ut över stadens alla hustak
det är märkligt vilken mosaik det är
marktak
undrar
kan jag gå där
kanske spela schack med mina steg


håller rutorna att hoppa på
brister svetsfogarna
krossas pannorna
röda tegelpannor
bränns tjärpappen


ser blänkande glasrutor
skorstenar


vänners röster hörs från långt borta
vad är det för surrande
varför
vad vill
de
mig


ser är det tärnor sväva
tag mig med
tag mig med


du skulle ha det bättre


hur skall jag ha det bättre där
snälla rara tysta er


förstår ni inte
kan ni inte
se


förändrar det
för ändrar
det


jag reser mig
vet du
jag
spelar inte schack


takmarken är vacker men
det ryker så infernaliskt från skorstenarna
mina steg ekar ännu ihåligare på det underlaget


de skjutsar mig
till
boplatsens
tysta


packar ned penslar
färger


möter skymningens händer


granen silar det sista skirljuset
vaggar mantlars ljusskimrande skott
varför heter det skott
kanske är det
kan ske
är det hjärtblad


ett par vandrar förbi hand i hand
stegen är vackra
röster förs med vinden in
koltrasten sjunger
diadem


tiara glimmar i aftonsången


vad är det barnet andas
andas inom modern
är det
moderns drömmar
eller
är det så
är det så
att genom barnets instigan
bär modern barnets drömväv


barnets drömväv – fosterhinnan


och slöja lades över deras ögon
för att de skulle se
viljan inom


och haven andades lugn
och modern gav ljus in i barnets ögon
så starkt att barnet slöt ögonen om
de droppade lapis däri
lapis lazuli
andades blå
sade
se ditt ansikte
inristat
skrivet
bak dina ögonlock


de plägade måla händer skimrande hennaröd
konstfyllda mönster
de plägade tatuera hudens drömsvar


se ditt ansiktsljus i din värme


de droppade lapis däri
lapis lazuli
andades blå
sade
se ditt ansikte
inristat
skrivet
bak dina ögonlock


därav skall du
var gång du innan insomnandet
därav skall du var gång du sluter ögonen hårt
se stjärnor
se
stjärnor
av dem minns du
av dem minnas din vakenvilja


och kvinnan torkade hans ansikte
ansikte synes i svetteduks tuskaftsväv
människa ande
ande själ


och modern tvagade barnet
upplöste fosterhinnan vatten


ur vatten stiger liv av
ljus av värme
till
liv


han tänker liven ur hjärtsjö
hon tänker liven ur hjärtsjö


ur ögon stiga de
jag är kärlek
det tänker i kärlek
hon upplever i kärlek
han vet i kärlek


nattvindar reser det nedtrampade gräset
klöver rodnar gryning


honungsljus
solskimran
lockar
till


liljekonvaljer
vita klockor
dofta
spårvida


gullvivor fyller iris
regnbågsminne


hjärtträd
har släppt alla skal


purpurvingar
flyga runt solskiva


hjärtträd
har släppt alla skal
tvagar händer
i källsjös
klara


ända sedan jag insteg
har jag upplevt
din hand


varför drar du undan den man


upplevt din hand
röra vid
min kind
bejakande
mjukt


upplevt din nära
närhet


dina ögon viskar
kärleksorden


vänner talar mig
till flytt


kanske är det lättare att drunkna i staden


alla mina tankar i huvudbrunns bryderi
släpper jag fria
ser du
bubblor
flyga


ser du
sockerdricka
pärlvatten
syrebubblor
de stiger upp
in i moln


kastar mig i havet det vida
sjunker sjunker
havsmanet andas
vida kjolar
möter himmelsmanet
pärlbubblor
möts
är pärla
mitt
liv


sluter mina händer
om


mussla i havets händer
vaggar
vaggas


lyfts


dina ögon viskar mig
stanna


faktum är
att jag


en gång i livet
önskar möta
det mansväsen


vilket


jag ser skimrandeblå himlahav
de flyga strömmande
snuddande
nuddande


vindar andas
moln seglande mjuka


i moln andas mussla
öppnar skal
strålar


för




dina ögon viskar mig
kärleksorden




barnögon brukar fråga
är det på riktigt


kom så far vi
jag frågar
är det på riktigt


det är på riktigt




ser det jag aldrig upplevt


om jag bara fick sitta där
vid ett dukat bord
levande ljus
varma
ögon


dina ögon viskar mig
kärleksorden




det
är inte på riktigt
*
(det berget)


jag minns deras livsglädjes brusande
och jag dansade
inom
gömde mig
bak vinden




berget
det berget


klyves
vida vingar bredes ut


en fjäril av sten
stenfolk
skapad


skimrande djup


en jättelik fjäril
damm virvlar
virvlar
gnistrande


ur dammet virvla de
frihjordarna
hästarna
oskodda


ögon är gnistrande strålande diamanter
vidgade näsborrar
svarta grottöppningar
manar
böljande
hovar rytmiskt sjungande


damm virvlar
virvlar
gnistrande


ur hästar
höres de visslande stiga ur


böljande vita skjortor bär männen
vackra broderade mönster
stolta raka
dansa de
kvinnor
leende
rosende
vida kjolar
vita skjortor
broderade mönster
mönster
mönster
make maka


dansar virvlar


dammet virvlar
lägger sig


så ljuda flöjter
så ljuda strängar
så ljuda livets puls


ur pulsen stiga dofter
blad blommor träd folk djur
flygande krypande krålande ålande
berget brummar
fjäril flyga solvindar i månregn
sluter vingar om


berget
det berget står i landet
där bortom molnen
i de vida markernas
friljusvärme