den 20 maj 2011

ett ord steg fram
sökte ordets betydelse i ordböcker
fann det ej
blev så tvingad inom citationstecken attt söka se alldeles själv
jag blev hänvisad in i lyssnande; förvitelse


förvitelse
vittrande berg
vittrande
krackelerande


förvitelse är ett vackert ord – innebördsord
för vistelse
för vit eld
för viteld


så många negationsbud läres barnet


ser mumifiering
hur inre töms
av gudahänder fylls inre med helgade örter
ja – de tror de tömmer
så lindas lindor
varv till varv till varv till varv
slutligen lägges det inlindade i sarkofagen och
ansikte kropp skrud eller kläder smycken med mera målas på


i denna sarkofag andas gudaväsendet
livsväsendet


de trodde sig tömma
hur kunde de tro
så
gudaväsendet
barnet
livsväsendet
kan de ej tömma


det skedde då
det sker nu
dagligdags göres detta barnen


har du glömt
människa har du glömt att du alltid förblir barn
låten barnen komma till mig


lindorna är alla dessa laddade ord
negationer
fasa ångest rädsla i det oändliga finns variabler


se dig själv
fly icke stormen den springer efter dig
sökandes sitt hem
ditt hem
se dig själv i ditt inre med dina inre ögon
kanske fasan ängesten alla dessa är piskan vilken rutar din rygg
rutar dina steg
kanske
kan
ske
viner piskan och ropar vakna
se dig själv


skulle du
livsväsen
endast andas
lycka … sväva på rosa moln skulle du sluddra likt en drucken
alla dessa laddade tillstånd
är isklumpar med grus med vägsalt
är stenar av asfalt
de bullrar i ditt inre


jag har skrivit; se din rädsla ty annars blir rädslan rädd för sig själv
den är utan din hand dina ögon ett herrelöst väsen
så är det med ångesten
flyr du den
växer den


alla dessa svåra så fasansfyllda tillstånd är vägar
vägar vilka visar dig dina svaga punkter
möt dig själv i ljuset av ditt själv
ja så är deras röster


förvitelse
luckring
vittring


ångesten är du på väg att lösa upp


du beger dig in i dalen
vilken ligger i dimma
du skopar upp


ser det vilket ligger i skopan


se sarkofagen
se nu
glasspaketet
du har en glasskopa
du skopar upp
vilken smak är det


du kan se glass
en skål med glass med kex rån glassåser
vilken smak


tycker om eller ej


du smälter glassen
du söker ej stoppa den åter osmält


ångesten
är du på väg lösa upp ängesten eller bli den


du gives en diagnos
är diagnosen ett redskap eller blir du diagnosen eller är du dig själv den du är


förvitelse


den sanna
sannhetens självförnekande


... dagen är solsköljande händer
vindar
vackra
människan frossar så mycket i negationer - kämpar ... säger mot våld krig
därigenom är det detta hon skriver om
och blåser liv i detta mer och mer
ja jag brukar säga var inte rädd, rädslan upplever din rädsla och blir rädd för sig själv
därigenom växer rädslan - ja, all de tillstånd vi ser vara negationer


kan vi förmå oss skriva
se kärleken
är det gud eller ej
det finns så många namn


gud är i oss
vi är i gud


kärleken är i oss
vi är i kärlek


det är detta vilket sker


huvudets tanke
sjunker in i hjärtats famn


däri uppstiger… återföds det tänkande du så ofta skriver
det rena filosofiska tänkandet


rör icke mina cirklar
vågen
fiskens rörelse
paddeln
böljar
ringar skapas


cirkel av ljus av värme
livets cirkel


allt är cirklar
harmoniserande rörelse


kanske
*
eldstormar
viner


eldkastare reses av ditt inre


eldklot slungas
av dina inre
händer


detta för att förgöra dina barriärer


sann självförnekelse
är kanske


insikten av alltets behov i dig ditt behov dina behov i alltet


det är att linda lindorna upp
är att öppna sarkofagen samt stiga ut stiga in


själv för nekelse
själv förnekar jag mig
självförnekelse visst kan det vara att förneka sitt inre, det existerar då oberoende av dig – viskandes till dig, i tätare samspråk med ditt andliga ursprung.
självförnekelse är inte att neka dig liv
är inte att förneka dig allt det du önskar


det är att neka dig att rusa iväg
det är att ta orkanen i hand samt säga,
kom sätt dig här under linden


orkanvindar
greppar
om


livsväsen
du vackra


kom sätt dig här
under linden


låt oss se bladens andning
låt oss lyssna till bisången
humlesången
se fjärilar kyssa
solregnen


stilla
ditt febriga sinne
oklara
sinne


se solregnen spricka upp
fylla dig med vetskapen av
passionsvinden


kom sätt dig här
med mig
under
linden


så sade hon
låt oss
bara
vara


stilla


däri
möter vi
varandras
i ärs


skeenderörelse
däri
stiger passionen


upplev roten
stammen
kronan
lövsprickningen
blomningen
frukten


doften


däri är den sanna självförnekelsen
självförnekelsen är att stiga ur begärens villervallas orediga kaos
vilket är att stiga in i börsmarknadens kaos
se bongar virvla
se dem riva håret i börsfallsraset
se förtvivlanshår
ligga i drivor
så stå de med kala huvuden
var är du mitt
hjärta


det är en ros utsprungen
i ditt människobröst


du ser ditt själv
i dig själv


det är självförnekelsens urkälla
behovens vackra stenlövshand
jag omfamnar dig
du vackra


huvudets tanke
sjunker lättad in i hjärtats famn
eldstormar
viner


eldkastare reses av ditt inre


eldklot slungas
av dina inre
händer


detta för att förgöra dina barriärer


förvitelse
*
jag frigör dofter ur jordens livsväsen
så andas de allomvarande
*
(jordväna händer)


hon vandrar
med vår
i
händer


var dag
sår hon frön ur ögon
kupar jord
händer
över


hennes marker doftar


jordväna
händer


ronna
vad är ronna
är ronna rodnad för dig


ronna kan ske är ronna ett landskapsord


dagen vaknar ur sitt nattläger
viker samman de bladen
sandbladen över nattens lägereld


viker upp de bladen
till dagens lägereld


kittel av liv
slockna
ej


nattfågel viker
breder
sträcker ut vingar


morgonfågel lyfter huvudet ur
sömndrucken
ur
sömndruva


ur bröst stiga lovsångstoner


ronna
nej jag har ej glömt


dagen sköljde värme
natten sköljde anings kyla


gräs andas
i gryning fukt


andas
ronna


kan ske ronna är ett landskap
kan ske landskap är ett barn


ronna
står i ängen med
tusendedroppars bollar
i händer


fler
fler
barn
springer morgonyra med trippande
lätta fötter


barnen stå i cirkel
jonglerar
kastar
bollar
till
varandra


kan ske
andningsluften består
till nittiosju procent av
droppar
resten är så kallade mellanrum


och hon reser sig ur sin bädd
denna natt sov hon i anemonens krona
stannar gör hon vid vattenbadet i
daggkåpeblad
sköljer sömngrus
ur ögon


gruset
snurrar
snurrar runt


amfora i mina händer bär jag


bugar djupt inför stenblad
stenens sjöhand


jag ber dig
visa mig vägen


häll dina drömmar i min hand
se skeppen fara


lyssna


sakta lutar hon amfora fram
gruset
sanden
rinner


rinner in i sjö
i stenhand
öppnar drömorden


jag ser skeppen fara
ett av dem


ett av dem irrar blint
utan fyllda segel


brustna är dessa


invänta vinden
så säger dig färden


fyll din amfora ur bäcken
i skogens östanögas ljus


vandra trenne varv i månens dal
invänta vinden


och se ankaret
finna grund


ankaret
hjärtat




där är jordväna händer
*
(klockringning)


liljeblad


kroll
maria
orient


liljekonvaljer
rinner
nedför
backen


ser klingan
vem skördar


min klocka ringer ut
*
(förvitelse)


granen böljar
barr
skimrar
sol




jag räknar barren
kanske
är de
mitt
samlade


origo


är du lycklig


dolk
skär genom dimma


lommen
gavia


natten dagen bär din fjäderdräkt
din sång enar
öde


ömhet drömmer enande


dolkens silverblad
bär rubinens röda öga


gavia lyfter natthänge


är
jag
verkligen




vänder mitt ansikte till
magnolia blommar
nakengrenad




haven öppnar blad
vingar


silverspänne omfamnar solöga
håller mantel samman




kärleksmantel
andas




haven öppnar blad
vingar
mantel


måsar flyga
sväva i
tusenden




står på klippan
den vilkens
stig


så ofta talat mig




i en stund
är jag en i detta vackra
vindseglarfölje


strömmar
lugn




är jag lycklig
en droppe
av




eldstormar
viner
*
(taggblad)
jade skrider i
dalen av


bergens höga opaldimma




jade
skimrar


nyutslaget gryningshår




tistel i solens skiva
spara mina
fingrar


sting ej mina fingerblads
skira
bädd




prova mig icke
mitt
blod




jag vänder mitt ansikte till dig


tistel i solens skiva




kardborre vackerhöga
lätta violljusröda


fjärilar
fjärilsöga
dansar
runt dig






i dikeskanten
väver dina fingrar
soltrådar




fäst dig
icke fast


håll mitt bröst samman


blå sten
vilar i min hand




apachetår
blöder
i mitt hjärta


kardborre håll bröstet samman


slånbär
släpper bladen vita




vitfjärilar flyger in i ögonhöjd




bäddar
tempellundens bädd
i sidenskimrande
opalblad
vita
*
(passionsvinden)


alla hennes årsringar
åldrar
löses upp


månknutar redes ut
drömportar
öppnas


ur smärtregnen




i dalen har molnen
sänkt sig
djupatäta


hon söker lyfta dem
detta är ej moln




i förstone synes han vara urålder
så löses alla hans årsringar
alla hans åldrar
upp


hon ser honom komma
allt närmre
han berörs ej


lugnt nalkas han henne
du mitt hjärtas ros
så viskar hans
ögon


han har vandrat genom skogar dalar hav
dykt in i havets djup
vävt sina drömord
där i havets vävs
ljuspelarsalar
han har mött
hennes
visdom
den vilken
strömmar
den vars kropp är
begynnelse
är upplösning
vars lemmar är paddlar
rör vid fram
vid då
vilken skapar
ringar
den vilken är skal
är ickeskal


hon


kvinnan ser honom komma
allt närmre
han berörs ej


lugnt nalkas han henne
du mitt hjärtas ros
så viskar hans
ögon


han har vandrat genom skogar dalar hav
lyfter molnen djupatäta
det är sant
detta är ej
moln


du går igenom dem


tag orkanvindarna
i din hand






orkanvindar
greppar
om




livsväsen
du vackra


kom sätt dig här
under linden


låt oss se bladens andning
låt oss lyssna till bisången
humlesången
se fjärilar kyssa
solregnen


man


stilla
ditt febriga sinne
oklara
sinne


se solregnen spricka upp
fylla dig med vetskapen av
passionsvinden


kom sätt dig här
med mig
under
linden


så sade hon
låt oss
bara
vara


stilla


i det stilla är


fingerljusa


däri
möter vi
varandras
i ärs


skeenderörelse
däri
stiger passionen


upplev lindens hela


roten i marken ådror bäckar
livsböljande
rörelser
glöden
hettan
elden


stammen
huru de
strömmar porlar upp ner
ner upp
ur himlahänder hämtar jag in
ur jordehänder hämtar jag in


älskade
upplever du


vågor
ser du paddlar
hör du
böljande


upplever du


ringar skapas


cirkel av ljus av värme


livets
cirkel


allt är cirklar
harmoniserande rörelse




kanske
kan
ske




eldstormar
viner


eldkastare reses av ditt inre


eldklot slungas
av dina inre
händer


detta för att förgöra dina barriärer


ringar
cirklar
krona


kronan
lövsprickningen
blomningen
frukten


doften




däri är den sanna självförnekelsen
självförnekelsen är att stiga ur begärens villervallas orediga kaos


vilket är att stiga in i börsmarknadens kaos
se bongar virvla
se dem riva håret i börsfallsraset
se förtvivlanshår
ligga i drivor
så stå de med kala huvuden
var är du mitt
hjärta


det är en ros utsprungen
i ditt människobröst


du ser ditt själv
i dig själv


det är självförnekelsens urkälla
behovens vackra stenlövshand
jag omfamnar dig
du vackra


huvudets tanke
sjunker lättad in i hjärtats famn
eldstormar
viner


eldkastare reses av ditt inre


eldklot slungas
av dina inre
händer


detta för att förgöra dina barriärer


jag frigör dofter ur jordens livsväsen
så andas de allomvarande


passionsvinden
andas


lyfter
dem


så vackra sväva de


deras rosenglödsdoft