kanske är det så att vi alla bygger upp våra verkligheter
skapar vår egen verklighet
lycka
glädje
skratt
gråt
smärta
förblödande
fjättrad av kätterskor
ja kätterskor kättare brändes på bål och mycket annat fick ni uppleva, ändå steg edra gnistor höga - ja, det är ett vackert ord: kedjor kättingar ringar länkar
vilken betydelse tillskrivs orden
kättare – katharos – ren
kättare – heresi – välja
kätterskor – kätter skor – rena skor
se detta
fjättrad av rena val
och hur kan detta vara en lögn då du egentligen stiger ur dig samt stiger in i ditt hjärta
hur kan det vara en lögn då du ser behovet
och ser att
genom att vara den du är flyr mottagaren
ibland är det av största behov finna de vägar vilka når fram detta för att befrämja helheten, i den totala frigörelsen av det låsta egot, i det att du med djupvilje med kärlek vilket är nyckeln låser upp denna bur, därur andas fridskällan vilken är kärlek, hur kan det vara en lögn i det du ej efterfrågar vinst egen vinning då du ser är, ja – det går att säga – lever varje livsväsen enligt den principen kan de bruka den till vinningssyfte. se då att den handlingen är ett korthus vilket blåser omkull vänder korten till är. ja – visst används dessa då lögner i mängd i parti och mängd och det är svårt finna nålen i en höstack, nålen är i höstacken – denna vackra kompassnål
lögnen
avslöjar sig själv kanske inte nu kanske inte sen – den gör detta
och det är ej lögn att tillåta livsandning för att se det uppenbara upplysas
se alla dessa sanningar
du såg i dagen enorma paraboler – mottagarskärmar, du undrade hur de kunde stå fast upprätta i vinden. den du färdades med sade at de är fästade kättjade med starka kättingar, du yttrade:
fjättrade av kätterskor
åter gör du det uppenbara – du lyfter fram en droppe av guld av regnbågsljus – diamantljus
du visar strålarna vilka strålar
se alla dessa sanningar vilka strålat i världarna – i världsvandringarna – var och en sade sig vara den enda. en del sanningar förbjöds till och med och alla visar de ett: ljus och värme till kärlek, andas ut ditt hjärta i kärlek. de förbjöds ty de m önskade tillbad makten över alla livsväsen, dem såg sig icke vara gudar sade sig se sig vara gudar ljudlöst- de såg sig vara piskan vilken slår de lägres slavarnas ryggar, alla slavar har rest sig, har rest och reser, reser sig
fjättrad av kätterskor
ja kätterskor kättare brändes på bål och mycket annat fick ni uppleva, ändå steg edra gnistor höga - ja, det är ett vackert ord: kedjor kättingar ringar länkar
vilken betydelse tillskrivs orden
kättare – katharos – ren
kättare – heresi – välja
kätterskor – kätter skor – rena skor
se detta
fjättrad av rena val
så är det
och visst är det vackert då orden stiger ur markerna
till och med ur paraboler
och hur kan detta vara en lögn då du egentligen stiger ur dig samt stiger in i ditt hjärta
hur kan det vara en lögn då du ser behovet
och ser att
genom att vara den du är flyr mottagaren
ja kanske är det så att vi alla skapar vår egen verklighet
och jag frågar
hur kan det komma sig att ordet förvänta andas
vänta för
vänta n leder dig
för vänta
väntar före
fagraste önskan rör vänligen äntligen nära timande andning
ja
jag vet ej
hur kan det komma sig att jag ej är tillåten tala lögn
uttala lögner
ej dölja
bara
vara öppen
därmed totalt ohöljd
hur kan det komma sig
att jag ej skall fara med lögn
resa med lögn
och kan ni säga mig vad lögn är och vad icke lögn är om det är så att vi alla skapar vår verklighet
ja kan ni säga mig vad lögn är och vad lögn icke är
kan ni säga mig vad lögn är
och
vad verklighet är
alla verkar ha olika verkligheter
är verkligeheten anpassningsbar liksom sanningen
det vilket gjorde att kraftordet sannhet steg in i mitt vara
säger ni mig nu att sanningen är anpassningsbar
tala till mig jag förgås
vi säger dig att lögnen vilket vi skall tala ytterligare om samt sanningen är anpassningsbar
åter ber vi dig se pusslet däri sanningen faller in i bildens helhet är den ej en lögn, där du tar hammaren eller ett slippapper för att anpassa sanningen - ja då är den av helt annat slag, i den bilden kan du även se lögnen samt ickelögnen
jag frågar ytterligare
ni säger det finns ej yttre finns ej inre
allt är böljande
vävande
invävande rörelser
denna så vackra bild av himmelsmanetens kjolar av havsmanetens kjolar
huru dessa böljar in i varandra, händers givande samt tagande, omslutande samt öppnande
vackra konvulsioner mjuka böljande
i denna stund ser jag tvenne lotusblommor
ser kronbladen omfamna varandra
omslutande samt öppnande
och jag ser trådarna
bränntrådarna
vilka jag ej ser brännas
jag ser dessa trådar flätas in i varandra
alla
bygger
sina verkligheter
är dessa verkligheter avbilder av en verklighet
alla bygger sin verklighet är dessa avbilder eller är dessa av bilder givna är dessa bilder av det givna
och är detta skeende förväntan
det är lätt bygga upp en identitet
det är svårare se den falla
det är lätt bygga upp en identitet
skräckfyllt då golvet dras undan då marken rämnar
det är lätt bygga upp en identitet en slags mur emot världen
emot
emot livet
emot livet självt
ja – denna identitet kan jag se vara motståndare, strid emot – emot – sitt själv
och jag frågar då är icke denna uppbyggda verklighet en lögn
en enaktare
ett skådespel
det är icke lögn bygga upp en verklighet så länge du vet dess syfte så länge du vet när du skall stiga in och ur denna – så länge du vet dess syfte, så länge du inser att denna uppbyggda verklighet är ett redskap just i den stunden, detta är ej heller lögn det är att anpassa sig in i stämmande möte, till viss del är detta bilden av ditt älskade ord; objektiv kärlekskraft, det är även bilden av terapeutens, av förmedlarens roll
det är egentligen att ikläda sig en skrud för att ej skrämma detta för att ett närmande skall kunna ske; det är ej en lögn ej ett spel så länge du ej gör detta för att skada vare sig ditt själv – upprepa i processen: var ditt själv – alltså det är ej en lögn ej ett spel så länge du ej gör detta för att skada för presterande av egen resultatvinst – ja, vinst kan ses ur många perspektiv liksom alla ord i denna skrift – vi upprepar; det är ej en lögn ej ett spel så länge du gör detta för att uppnå ett möte eller mer nå fram, så länge du stiger ur denna uppbyggda verklighet.
läkaren vilken opererat står ej kvar med händerna i den opererades kropp, psykologen tar ej med sig hem, läraren – de stiger ur denna uppbyggda verklighet vilken de steg in i till eller för uppbyggande verksamhet.
skådespelaren – ja, det var ursprungets teater, steg in i rollen för att visa, framföra ett budskap en verklighet. detta är det du alltid sagt i pedagogiska sammanhang: en pedagog bör besitta bör skola sig till att inneha alla temperament, detta för att möta barnen i allt det barnen är
detta är att stiga ur den präglade bilden – sig själv – samt genom din rörelse framföra det vilket har behov av att stiga fram
nej – det är ej en lögn så länge du vet att du stiger in i detta tillstånd för att klargöra en verklighet och kanske är det så att vi bygger upp vår verklighet våra verkligheter
bygga upp är helande
är läkande
uppbyggande
är ett skeende vilket skänker näring
och kanske är det så att vi bygger upp våra verkligheter
kanske är dettta vår urdröm
den dröm vi skapade
den dröm vi skrev
innan
innan vi trädde in
innan vi här trädde in
kanske är detta vårt vackra radband
vår frälsarkrans
vårt fröband
och kanske är det just denna uppbyggda verklighet vilken skänker oss förväntan
för vän ta
vilket till visst mått är vårt hopp
däri är det du i morgonregnen ställer dig i floden
däri är det du i kvällsregnen ställer dig i floden och vaskar
vaskandes guldkorn
de vilka möter dina ögon i ljus
är dig
hemmahörandes
var barnets förväntan
den förväntan är ren visshet
därfär är det barnet stampar med foten i golvet
därför plogar fåglarna himlen
därför plogar skeppen havet
därför
därför
därf ör de seglar framåt
förväntar sig framförsikt
kanske var det detta den såg vilken uppfann vindrutetorkarna
kardinalssynderna
kardinalens dräkt är röd
han byggde arken för det att syndafloden växte
varför växte denna flod
de gjorde motstånd
se det den så kallade synden är samt förädla dess stam dess åder
*
däri är det du i morgonregnen ställer dig i floden
däri är det du i kvällsregnen ställer dig i floden och vaskar
vaskandes guldkorn
de vilka möter dina ögon i ljus
är dig
hemmahörandes
och han sade mig
se vallaremannen
se huru fåren flyter nedför sluttningen
vita vågor i grästes höga
han följer dem med mjuka steg
se vallaremannen sitta lutad till olivträds stam
hör olivträdet spela luta
se honom räkna vita molnen fara
hör honom spela den täljda flöjten
täljstenen gav honom bladet
hör honom spela den täljda flöjten
av körsbärsträdsgåva
se honom dricka vingårdens gåva
droppe av sol
inandas hans lugn
vilket sköljer flockens oro
i hans händer
och hennes skrud är böljande segel
grönskande i livens hav
skimrande av
hans
fingerljusa
kyss
*
faktiskt såg jag det jag trodde var en gnista
visst såg jag himlarna upplysas
det var i den stunden jag insåg detta är en eldfågel
*
jag håller min sannhets fågel i handen
min enda önskan är dess sång
och mina ögon
förblöder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar