för längesedan
vilket jag kan uppleva vara oändligt långt bort
samtidigt nära
samtidigt
nära
sade jag – jag skulle vilja måla allt detta vackra utan konturer i andandes i allt det detta är
i dagar har jag nu vandrat in i skogsdunge
befunnit mig där
det är svårt skriva det jag upplever
det är helt enkelt så att jag är allt detta
ser de vackra stenarna
träden
ser hur dessa ”stora” påtagliga gestalter verkligen väver i varandra
ser markernas linjer och inser att allt detta är harmoniskt formaspråk
detta språk skänker människan oändlig visdom ur hennes allvisa hjärta
ser träden
hur två stammar är förenade
gesten är förening
en tunnare stam; ja min upplevelse är att moders – fadersträdet släpper iväg detta unga träd; ber detta unga träd: gå, vandra vara sitt liv
ser hur detta unga träd inte släpper greppet
upplever:
hur mycket du än vill kah jag ej leva ditt liv, jag ber dig leva ditt liv_ var i dit liv
jag gråter
känner skuld för att jag ej finner lyckan eller mer
orkar lyfta fram den lycka jag upplever i mötet med dessa vackra, vilka jag så starkt upplever att jag är ett med
vi vet var4andra
ja, jag upplever – det är icke sorg – jag viskar; förlåt och ur marken stiger: be ej om förlåt vi renar dina tårar
tårar är blad skrivna ur din hjärtbädd
ja det är visa ord den unge mannen skrev: hur skall man kunna älska om man ej är älskad
det är din smärta – saknaden efter eller till tvåsamheten
du vet att du är älskad, du vet att allt är älskat
du vet också detta med att omslutas av ögon
du skriver detta
du målar detta med ordpenslar – själspenslar med färgpenslar – andepenslar
ordpenslar – andepenslar färgpenslar själspenslar
*
marker
länder
varför heter det länder
land
länd
lända
till
ord att leva med
bilder öppnas
länder
begärslandet
koagulerad mjölk, honung gisten
i behovslandet flödar honung och mjölk
doftar
renhet
harmoni
endräkt en dräkt
begären måste du ofta traggla dig till
tråckla med dubbla stygn för att bitarna glider isär vrider sig vill,
vill komma loss
tisslar törnar
trotsbarnet ligger på golvet vrider sig
skriker sig blossande röd
och det gör ont för barnet är ett in och utvänt
vill
är hudlös
och vet ej vad detta är
jag är världen
jag är allt
vad är detta
jag vill
vill
i behovslandet behöver du icke traggla icke be
du står redan i floden i handen
behov är vackra tistlar törnen är i det de är
behov – hjärta
begär - kroppsbundet
*
(målarstunder)
jag målar dig kvinna
var natt i pärlandemoln
månskära
är min skål
jag doppar mina penslar i skirljusets färgbad
jag viskar dig
du
är
vacker
och kvinnan är jag
jag målar dig var natt
med mina fingerpenslar i
solguldets sannhet
du
älskade
näre
du vandrare och icke vandrare vilken ser in i solregn
och ser regnbågsbladen skimra
i det mina ögon ser
ja, jag målar ditt ansikte
din hud
din doft
din närhet
utan ansikte
utan form
utan gestalt
utan att röra
utan att störa
jag gör detta för att
uppleva
sidnära sömn
dina armar runt mig
din kyss
fjärilslätt i nacken
du vet
då jag vandrar stigar
stiger jag in
jag behöver ej förklara orden
eller säga dig vem jag är
du ser och smeker min själ
sägandes
var i
var mig nära
så är min önskan
min vilja
och det är
det
jag andas dig
och du vet vad det innebär då jag säger;
min önskan är in i gryningselden
för att förbrännas till intet
du sjunger ej kvedosånger då jag är borta
du hälsar de fyra
du lyfter trumman
vänder dig in i månskivans ansikte och
du spelar med dina bara händer
du smeker trummans
skinn
hud
sluter dina ögon hör hjärtat vakna
spelar
smeker
vårt hjärtas sånger
sagoregnen sköljer
du dansar med mina händer
ömt omfamnande dina
då jag ser ditt
ansikte
stråla
*
(hjortar)
ja
det finns hjortar med
ståtliga kronor
vilka står vid skogens kant
blickandes in i ängen
hjortar brölar
stöter i sina trumpeter
beskådar
kvinnan vilken
naken
sårbar
dansar i ängen
hon har klätt av sig i den älskade vinden
ja
det finns hjortar med
ståtliga kronor
vilka står vid skogens kant
blickandes in i ängen
hjortar brölar
stöter i sina trumpeter
beskådar
kvinnan vilken naken sårbar dansar i ängen
hon är
en
mans
kvinna
hennes ögon rör vid deras panna
sjunker in i deras hjärta
det hjortarna ej vet är
i det att hon ser dem är hon hjortinna
upplever deras verkliga
hon är
en
mans
kvinna
hennes ögon rör vid deras panna
sjunker in i deras hjärta
så
är
du
en
kvinnas
man
i det
möter
hon
dig
annars får du vända din krona till
åt annat håll för att stångas
denna kvinna ser dig
utan att du stångas
*
(och solen)
och solen
skall vandra från öster till väster
se ljuset upplösa töckendimman
se sannheten
stråla
ur
ditt bröst
en källa
en
tempelgård
*
(rör vid dina fingrar)
jag vattnar vaknandesteg
ur silversjö
ser in
i
gryningseldens händer
värmer
det växer ett träd ur mina ögon
fågel vackra
sår gryningsfrön i min hud
tårar
är blad skrivna ur din hjärtbädd
jag badar i ängsögas
böljande
slöjor
rör vid dina fingrar var än du är
*
(kärleken är en vacker korg)
se henne sitta under äppelträdet
korgen är fylld med frukter
av edra steg
av
edra löften
av
edra händer
allt detta ni sagt
och
icke sagt
kärleken är en vacker korg
lyft frukter en efter en
putsa frukterna med edra ögon
in i
dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar