i denna natt ser jag gryta
grytan hänga i kedjor
eller stå på treben
över
i eld
bubbla bubblande vitt
sockerlag
träslev vackersnidad hålles av hand
marmorskiva väntar
koka
kokande
bubblande
sockerlag
tjocknar
tjocknandeström
knåda
knådande händer
den ena delen är vit
den andra röd
rulla
rullande
tvinna samman
polkagrisstänger
stavar karameller bjudes
karameller hälles i strut
godisregn ur himmelshänder
*
(månaurora)
ringar silvrande
anande
purpur
skiraste
vitt
spridas vida i himlahavs skålblad
kvinnan stod med ett barn i hand
de såg in i skönhetens ansikte
moder du andas vacker
dina ögon
omhuldar
oss
vidmantel susade
kvinnan slöt ögonen
andades in
doften
doften av hans
ansiktsljus
du
är
mig nära
gryningssång
kvinnan vandrade i natten med barnet
nattdroppars pärlljus
fuktade deras fötter rosende
deras ögon klara
deras kinder friska
barnet hade så ofta frågat
när är hon rund
hel
barnets ansikte skimrar
nu bäddar kvinnan
barnet in i
sömnblads
bädd
ur handskäppa strör hon
regnbågsdrömmar
hon vakar i nattsländas vingar
månvindar sköljer hennes ansikte
i ärlas pärlljus
niger hon djupt för jorden
tvagar händer i morgonstjärnans tystljus
vandrar
steglös
och
i den äppelblommande lundens syrener
tillåter hon dem avkläda sig allt
lägger sig platt ned till markhud
lyssnar
lyssnar
in
sörjandestämmor
suckandestämmor
stridsstämmor
ljuder
strömmar
till
hon sträcker ut armar händer
sjönk djupt in
djupt
in
följde tunneln
huggna trappsteg av visa ej smärtfyllda
leende följde hon droppklanger
fingrarna strömmade med jorddoftens fyllda
fjärran allt närmre
skymtade vitt ljus
vänd dig icke om
se dig med
vakna
ögon
hon stiger in i evig
följer bäcken
ådrorna
till
sjön
han väntar henne
de har alltid sett varandra skymta
en ilning skälver hennes hjärta
för första gången räds jag ej
jag tar min flykt i mina händer
viskar i ömhet till mig
stanna
ty min sårbarhet
är öppnad för dig
du är
är du
de har alltid sett varandra skymta
han väntar henne
i det staven vandrat tolv steg
i det pendeln vandrat
tolv inslag
i månaurora tvagar de hennes hud
med maskrosmjölk
med soldroppar
hennes fingrar
doftar
rosenvindar
de borstar hennes hår med
silverkammad stjärnvåg
flätar in trenne
fjädrar
de skrudar henne
i klädnad given av
havsfolken
lägger
henne i
bladbädds
ask
allt tätare slöts mörkret runt mig
konturer suddades ut alltmer
visste ej längre vad eller vilket
var vad
den ständigt återvändande bilden av sjön i
mjölkvit dimma stiger fram
o tavla
ur den mytomspunna sjön
du drömmarnas sjö
i dig
ber jag om nåd
lyft mig ur tyngden
in i tyngden
av ärs
skönhetsverkan
i klar insikt ser jag huru allt måste
svepas in i denna dimma
in i denna dimma
vilket är
mörkret
till viss del är detta att begravas levande
begravas levande
läggas i kista
kista - kärlek i skapande tillit andas
sänkas ned i
jordhåla
samt höra jord skottas över
höra den mässande stämman
vem var vem är du
uppleva gråterskorna
varför glädes
ni icke
varför hör jag ej festsångerna
cymbalerna
trummorna
varför andas ej eldarna
så bad jag er
gläd er
livsvandrare
i förstone stegras paniken
speciellt då jag dras med av den
av kvedoklagan
av vefasan
vem var vem är du
jag
är
i förstone stegras paniken
speciellt då jag dras med av den eller
in i dess malström vilket leder till
att jag söker sparka och riva mig ut
vem var vem är du
jag
är
mina fingrar
blöder
andas
andas stilla
i kärleksregnen har jag
planterat
dig
mina fingrar helas
luften skimrar röda safirer i rubinskålar
värme genomströmmar mig
kan jag förmå mig till stilla i denna känsla
i denna dunkla natt
kan jag verkligen se
jordhålans verklighet
kan jag se varför jag ligger här
jordhåla
du avskurna rumsidentitet
tidsrum
jordhåla
du infallna lunga
infallna lugn
den infallna lungan det infallna lugnet
det är en avskärmad tillvaro
fjärran allt närmre
skymtade vitt ljus
vänd dig icke om
se dig med
vakna
ögon
hon stiger in i evig
följer bäcken
ådrorna
till
sjön
ligger jag stilla i detta inser jag att
detta är planteringskupan
andas
andas stilla
i kärleksregnen har jag
planterat
dig
sakta skingras panikplanetarierna
planplanerarna
planplanterarna
panikplantagerna
mina fingrar
helas
i detta kan jag skönja rötterna
jag andas ut mig
vattnar marker med mig
hon den uråldriga säger mig
du steg in i lugnet
du vet
människan
allt liv
består av vatten
vatten smutsat renas av hennes händer
och hon gör detta i kärlek
sand är
reningslager
i den äppelblommande lundens syrener
tillåter hon dem avkläda sig allt
lägger sig platt ned till markhud
lyssnar
lyssnar
in
sörjandestämmor
suckandestämmor
stridsstämmor
ljuder
strömmar
till
hon sträcker ut armar händer
sjönk djupt in
djupt
in
allt är tyst runt mig
viker undan täcke
ur sandbädd stiger jag
stämmor har
tystnat
jag rese mig sakta upp
lutar mig till berget
berget
andas in mig
stiger ut
du väntar
mig
himmelsörn seglar
lägger solguldsblad i trädkronors utslagna hår
vad bär du i dina vingar
jag bär de uppklarnade regnen
jag bär de osedda jordhimlarnas sånger
nattomspunnen
slår ut hennes gryningshår i solens händer
tvinnar
tvinnar
honungsljus
strömmar
och i den högra pannlobens tinningssol
är månfrö sått
och jag håller ljusboll i mina händer
himmelsörn frågar mig
vad skall du göra
med din
gåva
jag lyfter ljusboll friskimrande
kolibri kysser
fingerregn
ännu andas dimma över sjööga
sträcker mina fingrar
rör vid ditt vackra
ansikte
stiger in i sömnbädd
viker drömblad runt mig
lyssnar till
barnets
sömnandning
det sista jag ser är hennes vackra stjärnfölje
och vi dansar i månsilverdalen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar