säg mig
du vithövdade
vilken flyger över
med ängderna
säg mig du vithövdade med
vingbredden
ur nordan
borea ohion
vilken kysser
snödropparnas hjärtan
vilken kammar björkarnas drömhår
vilken lyfter källans pärlflöden
upp i stammar
grenar
strån
ämbar brunnar
ådror
frukter
bär
vem är det
vilken breder ut svärtade glas
över lyktans
skälvande glasbågar
den vithövdade svävar
ljudlöst
kretsande
målar harmoniska tonföljen
höger vänster
vänster höger
mjuka bågar
leende mötas de
i mitten
den ene gavs namnet yin
den ene gavs namnet yang
tvenne ringar
av
gemensam
ring
så vandrar vi alla med solen
så vandrar vi alla med månen
så vandrar vi
så följer vi stigarna
i luften
i haven
i markerna
i eldarna
i träd rot stam krona
i rot strå plym
i fot stam krona
i stjärnor av stjärnor
ur planetsigills andning
i näbben bär den vithövdade
papyrusrullen
kysst med karminsigill
till vem
till vad
till var bär du budet
tvenne ringar mötas i mitten
däri skall vi mötas
däri skall vi bryta sigillet
bryta bröd samt dela ut
från sunnan
ur notus händer
kommer den ene
från nordan
ur borea ohions stämma
kommer den ene
rot stam krona
cirkeln svävar
med sols
en gång krona stam rot
ordet skapar stammarnas stigar
han sade
han tecknade
i begynnelsen var ordet
så varde det
så rörde den ene vid såren
lade berörelsens helandeblad
cirkeln svävar
öppnar mittens rosenlotus
vari är de svärtade glasen
ty ögonen skall ej bländas
skall ej förblindas av det dessa
ser
så är det
höres en stämma
synes en skugga lyfta
korpen är
denna skugga
vilken talar ur gudarnas stämma
vi bär budet i luftens hamn
se mina vingar min skrud är svart
smädesorden är lagda över mina
axlar
likt oket med vattenspannen
så är mina vingar
spannen
så vattnar jag markerna
med kornen de sådde in i är
det finnes de vilka pendlar
mellan det vilket säges vara liv
och död
dessa begrepp vilka tillfört så
mycken kramp
så mycken rädsla
så väva dessa in i varandra
kanske en slags slutartid
ja kameran har en sådan
det finnes de vilka pendlar
mellan
låt oss säga platser eller riken
minns att detta mellan är en
synvilla
ty mellan är delen av delens
helhet
helhetsrörelse
det finnes de vilka använder
pendel
till att se livets väg
vägguret har en pendel
lodet är en slags pendel
du är hållen i dina fingrar
du är hållen över en specifik
punkt
origo eller hjärtrosens soltempel
silverfloden omfamnar detta
tempel
denna flod bär
soldroppar inom
du kan se en flod med fiskar
simmandes
fiskar med guldfjäll
naturligtvis finnes det ett
måntempel
nåväl det finnes tempel
gårdar
ödesgårdar
saturnus sol måne jord jupiter
venus vulkanus
hör tonerna ljuda
vi lämnar utan att
för dens skull lämna dessa tempel
i detta nu
ty dessa är många i ett
du är en pendel
du är i den stilla tilliten
vari du är förbunden med ditt
hjärta
tankeflugan vaknar
sömndrucken
ur fönstervrån
gäspar
skakar
sömnen ur den långa vintersömnen
surrar
surrar
det är i detta det sker
pendelsvängningen ansätts
du pendlar i tvekansskogarna
tvivla
är icke
tveka
tvivlet väcker
tvekan håller dig tillbaka, stänger
är icke
tveka
tvivlet väcker
tvekan håller dig tillbaka, stänger
det är detta med dropparna
dropparna är många
dessa bär immade glas
det gör ofta fönster i den tidiga
våren
eller se fönstren klädda i
vattenånga
vilken lägger sig likt en hinna
över fönstren
så vandrar vi alla med solen
så vandrar vi alla med månen
så vandrar vi
så följer vi stigarna
i luften
i haven
i markerna
i eldarna
i träd rot stam krona
i rot strå plym
i fot stam krona
i stjärnor av stjärnor
ur planetsigills andning
i näbben bär den vithövdade
papyrusrullen
kysst med karminsigill
