den 18 februari 2013

säg mig har du sett stjärnor

stiga in i sjön

säg mig

har du sett sjöbladen stiga upp över kanterna

sjön stiger upp över kanterna

ringlande

slingrande

stiger vattendrakens glänsande fjäll

möter henne vilken vakar

i grottan ur sjöns öga

hon andas eld

i det hon lyfter pärlbladen

har du sett sjöbladen stiga upp över kanterna

har du sett sjöstjärnor

stiga in i sjön

och sjön är pelaren vilken andas livets strömmar

hon ler mjukt

ger hjulet fart

ekrar suddas ut

navet suddas ut

hjulet är ett vitt hjul

ur det vita skimrar toner

skimras

toner

lugnt inväntar hon mitt varse

stjärnor har jag sett stiga in i sjön

falla sägs det

ja

det sägs mycket

när en stjärna faller får du önska dig något

någonting

tidigt läres barnen detta märkliga

när en stjärna faller får du önska dig något

jag fortsätter tvinna tråden

varför får jag just i det ögonblicket stjärnan  faller

varför ej i det ögonblick stjärnan stiger

de såg stjärnskott

målade i tanken drakar

hjulet saktar

navet är synligt

ekrar skönjbara

hon skänker hjulet fart

inväntar mitt varse

stjärnan faller i det kärnan sträcker upp sina armar

ett barn stiger in genom dörren

drömportens elfte tima

barnet vandrar strålarnas vägar

hjulet susar vitt

skimras toner

navet är mitten

i kammaren vaggar modern barnet

den gamla sträcker upp sina armar

stjärnan hämtar kärnan

doften lever kvar

önskningen lever i oss

önskningen är barnets viskning

följ

följ vägen

urskilj din hjärtstämma från bruset

lyssna till övertonsbruset

detta får var en gång ett lamm

detta får skänker ullen

drömmolnen

spinn spinnrocken min

stickor klirrar

silvertoner

sockor

mössa vantar

spring i kristalljus barnet mitt

lyssna till hjärtats tanke

låt dina händer svara i värme

*

floden

forsen bär ishår

i gråskuggas permafrost

mattat

i solvind gnistrande

i månvind skimrande

i stjärnvind mötas diamanttoner

ovan såsom nedan

nedan såsom ovan

floden

forsen ser jag sitta

högst upp på berget

han

han med hårets korpsvarta uppknutet

på hjässans valv

med klädnad av vindarnas mästare

övar rörelsens insteg

koppartoner sveper

ur hudens meridianer

jag ser floden

forsen

darra en stund

näri hon vilken vakar över dess stämma

dess nyckel sakta lyfter

löser knuten

jag ser floden

forsen

darra en stund innan den kastar sig

virvlandebrusande ut

svalorna är komna nu

låt oss drömma nyckeltonerna

han löser hårets korpsvarta

tretton glasfjärilar

flyger ur bågen

han kastar sig ut

i djupvisshet

vinden bär honom

hon ser honom sväva

floden

forsen följer han

till havet

havet vilket rör vid klippornas spröda toner

allt är icke det du ser

ändock det du ser

vi kan sönderdela dessa vackra bilder i metaforer

låt oss i denna bild vara floden forsen han hon

låt oss smälta

vara ishåret in i vårflödet

låt oss se

metamorfoserna

stiga upp ur

metaforerna