den 11 februari 2013

i det

ögonmöten uteblir

i det samtal ej blandas

ser du den stora kitteln

trenne ben

ordmakerskan

rör i kitteln med

staven

stjärnor

stiger in

dofter stiger

i doften av

skingras bilden

de sitter runt elden

samtalar

i godan ro

stämmor väver

ej överröstande

inlyssnande

orden vandrar ur hjärtan

stiger

molnfjärilar

rör vid molnen

landar

doften av bröd

fyller ögon

ur doften stiger

det dukade bordet

hon bjuder dem soppa

ur kitteln

deras ansikten ljusnar

ordskugga

tragiken i mitt liv

den förtäljer

jag ej

vare

sig

de stövlade

de sandalade

kanske

en barfota

ett ljus kan självantändas

det måste dock finnas vissa omständigheter, en ej utblåst låga. Det kanske pyr eller andra omständigheter. Det går att självantändas. Det mest vanliga är dock att antändas.

trampoliner

bågar

avskjutningsredskap

amor

en av dessa vilka skjuter av

skjuter pilen in

vad är det amor skjuter av

motståndet

kanske löser amor det så kallade dödsgreppet

trampolinen

hur kom du till

var det barnet vilket såg hararna dansa i påskring

såg antiloperna

gasellerna

graciösa hopp

rådjurens kastanjettskutt

kastanjettskutt sporde igelkotten i sömnbo

rådjurens klövar klapprar i skutten

kanske såg barnet honom skutta upp till himlarna

för att landa i savannmarkens röda rosenmoln

barnet reser in i vuxenlivet

bygger en trampolin

hoppa; hoppa in i vattnet

bassängen

grunden är säkrad

barnet landar i rosendroppsmoln

rosendroppsmoln sporde björnmodern i sömnbo

kuttrademumlade valparna ungarna

från ovan ser det så ut

båge vackra båge hur kom du in i världen

världstillvaron

hur

kom ni

in i världstillvaron

avskjutningsredskap

används till att

sikta

skjuta släppa

samt träffa målet

detta nedlägga behöver du ej se i negativt perspektiv eller form

se trampolinen

se pilbågen

ett avskjutningsredskap är godhetsgärning

det erfordrar ett vaket sinnelag ty där är många hungranden

detta är bilden av jättens av trollens saga

minns dock att detta ej är vad de är

dessa ikläder sig rollen

ikläder sig dessa roller till att visa det oskolade – de hungrandes – sinnets verkningsgrad se djupare och du skall se orsaksverkan stiga ur symptom kakofonin

i det tragiska skådespelet eller i det komiska är aktörerna skådespelarna ej det de uppvisar

uppför

dessa förtäljer

livsvägen

livskonst

helt kort kan du även se trampolinen vara ett pålverk

pålverket är bärande

avskjutningsredskapet skall ej slås ned av pålverksnedslagaren

åter

balans

du ädla rosensten i min hand

smidd av himlars eldar

ur rodnadens skira rubiner

safirer ur ädla sinnens närvaro

så andas den nalkandes

i strimma ankommandes

en vind stannar vid den nalkandes;

vilken sten är det du så vackert besjunger

den sten vilken lades i min hand

i den stund jag nedsteg

i insteg

stigen bar oss

det var så vackert

det var att se barnets blick

barnet vilket ser ut genom nattens fönster

beundrar skådar stjärnvidas färder

det var att se detta barn ljushöljas

av ljuset värmen

vilka bar mig

det var att se detta barns ansikte

så vitt sakta fyllas av

skimra med rosende kinder

kanske var denna sten

kanske är denna sten

detta ansiktes ädla drag

du sade smidd av himlars eldar

säg mig hur kan en stena vara smidd

hur skall jag kunna

giva dig svaret vilket jag ej

innehar själv

hur skall jag kunna giva dig svaret

det sanna

jag är icke av stjärnsmidesfolken

stjärnsmedarna

ändå

ändå har jag sett det ske

hur kan du ha sett

och vad har du sett

och var har du sett

frågade vinden

en brunn utan rep

jag föll

klättrade upp

det var i en sömn

en tröskelsömn

en tunn sömn vari gardinen rördes av en fläkt

jag stod inför ett berg och detta berg var

ett av de vackraste jag någonsin sett

berget fyllde mina ögon

sinade dem icke

helt utan

sin

jag såg in i berget

det jag såg var alla världars prismor

färgerna tonade in

i de mest underbara tonföljder

ur en av dessa följen sträcktes en hand

vilken ledde mig till

en öppning

en port i berget

varvid bergspuman vakar

med stigarnas ingång samt utgång i skiftesstigar

handen var av välvillig

mjukgod

ändå fast

det var det trygghet är att överlämna

min hand i denna hand

vi talade ej

vi vandrade eller flöt fram

min upplevelse var andlös beundran

vi vandrade genom skalornas kupoler

nådde eldgrottan

vari smederna

här ädelstenssmederna

smider stenar till medvandring

de lyfte mina ögon uppför åsen

bergets innandöme

vilken klättrade upp

de lade mina ögon i en spricka nålsfin

pekade in i midnattens stjärnvindar

jag såg stjärnor pudra berget

med skimrande ädelstensfärger

jag såg ädelstenssmedernas makor

i förklädeskjolar

med mjuka borstar

samla in

stjärngåvorna

så bar de knytena

mesas

till makarnas händer

jag såg dem smida stenar

såg kvinnorna knåda stjärngåvorna

i vatten ur källan

vilken strömmade i pulsandnings

hjärtrytm i berget

jag hörde

allts hjärtan

de andades mjukt

kvinnorna

lyssnade

knådade varsamt

gav

det färdigredda till makarna

vilka smidde stenar

inlyssnande i klangernas

vilja

de gav mig mina ögon åter