hammarslagen
höres ljuda
en stenklocka
av järn gjuten
av mejsel
skrivna
av resta trädgåvor
ur milda klangers
järn
åder
hammarslagen höres ljuda
en stenklocka en stengonggong
sprider lugna klangsteg
hon följer stegen
stegen är rest utan väggar
utan stöd
en trappa
med ekerpinnar
stegtonarter
en stengongong sprider lugna steg
klang
steg
stiger
hon följer stegen
har du sett pelarna vilka sköljas
ur moln
kom klättrar vi
kom vandrar vi pelarvägarna
in i molnskogarna
hon följer klangstegen
hon följer stegen nalkas
hammarslagen
där sitter en man vilken hugger
mer än hamrar
åskviggen far vägen
hammaren dånar
trummans hud är spänd
mjukt tonar hennes stämma
ur hans älskade handberöring
där sitter en man vilken mer
hamrar än hugger
slår hackan till
en granat lägger sig stilla i
mannens ögonvrå
mannen slår hackan till
smeker stenen
lyssnar
viskar
slår hackan till
rörelsen cirklar
i jämn
mod
säg mig makare vad är det du gör
denna vägg restes för så länge
länge sedan
kanske i vrede kanske i nåd
kanske utan att de helt visste
vad de gjorde
bara gjorde
ja
kanske utan att de visste
stenarnas vilje
jo
jag hugger nu ut en dörr
berget
väggen har suckart djupt i de
senaste
en dörr hugger jag en port
portåder
åderport
påort
så vacker är denna port säger hon
lägger mjukvarsamt handen till
smeker blivandeportens mönster
så vacker är
denna port
hur gör du
makaren tystnar länge och väl
skogsbladsmakerska kom här vid
min sida
vi har sömmat många blad
tummat många blad
lyssnat in i vindarnas
ordbringan
kom sätt dig här vid min sida
slut ögonen dina samt lyssna in
allt suddas ut
allt utom ett
hon andas in doften
så hör hon vinden susa
en smekning en fläkt
så hör hon hackan
är det du rödbröst
rödhuva
vinden susar
hackan ljuder
hacka ej spett
spett ej hacka
hon hör hackan möta berget
berget möta hackan
hacka
sten
sten
hacka
är du klädd i filt
så mjuk ljuder klangen
ej av järn ej av stål ej av filt
av träds gåva
så är min väg
hon lystrar
hör en fågel flyga ut ur berget
hör ser inom
doften
makaren ber henne öppna blicken
hon ser honom lyssna till
lyssna in bergets puls
ser mönster bli ur ådernät
porten leder in
porten leder ut
det lever många portar i dalarna
av folken
somliga gör motstånd
hamras bankas
stångas emot
portarna viker ej undan
drömportarna
en port skall glida upp
i samma ton inom vilken den
stänges
ser du min väckra nära
varje port har ett sigill
ett hjärtsigill
därför
där
för
samt därför viker ej porten undan
den är för det
hjärtsigillets
meningsfrände
*
hör du
de mjuka klangerna
knackningarna ur hans hand
vilken driver koppar i eldens
mjuka ässja
hör du trasans mjuka putsning
ser du skålen vilken skänker
klanger
hör du de mjuka knackningarna ur
hans hand
vilken skriver
tecknen på stentavlorna
han är han kan vara hon
hör du huru knackningarna ändock
stör tankepilarnas ilande
tankefjädrar
hur dessa ej når målet
far in i vildmarker
hör du
ser du målningarna på bergens
väggar tala
ser du bina humlorna
vingfolkens mjuka tankar
huru dessa skänker honung skänker
vax
ser du huru de med glödgade
pinnar
skriver i vax
vid vissa kolprocesser frigörs
andningen
ser du eldarna
en hand lyfter ett kol
pulserande
glödande
talande
glöden dar sig in
hjärtat talar
handen skriver med kol
kol röres ut
kanske blir det ett slags bläck
mästaren målar med mjuka penslar
tecken springer fram
tecken
blir
ord
ser du
hör du
upplever du skrivandets konst
förmedla det vilket en gång
förtaltes
kanske är det detta
tangenterna är
den dans fötterna
en gång utförde
vari danserskorna
dansarna
målade bilder i ögonrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar