du kan ej försälja stigarna
vandrade
du kan duka fram stigarna
till en marknadsplats inför dig
du är den vilken dukat denna
plats detta bord
ja
platsen har en brunn
vari urkällan stiger upp
som om den
som om du
i öknen stack ned ett grässtrå
det gjorde du
i din törst
i den solstinna vandringen vari
ej ett endaste moln är synliggjort
i öknar andas ej molnblommor
jo
tvenne röda purpurmoln
tager varandras händer
vari hägringar stiger ur
sandhavets dallrande skimmerluft
vari sanden andas röda toner
du lyssnade inför vattensmyckets
viskandestämma
du svarade
marken
visst är kullerstenar lagda
inte för att du skall ramla om
kuller
ser du närmre
är dessa målade i sand
livsmandalas
du har lagt en vit duk över
den lades vid insteget
nu framträder stigarna
se först blomstergirlanderna
vilka väver överallt ett himlavalv
ett ögonvalv vari fruktträden
tempelträden susar
bladsymfonier
marknadsplatsen är fylld av alla
smaker
surt sött beskt salt
alla är samlade till din fördel
stånden är fyllda med inte adel
borgare bönder
ändå kanske det
stånden är fyllda med tyger
randiga rutiga prickiga blommiga
renavita
bomull lin siden ull
syntet
människor strövar och
naturligtvis
uppträde gycklargrupper
se dig om
är det något
någon av dessa vandringar du kan
försälja
dessa är du
du kan delge dina vägar
förmedla dessa
måla skriva
dock är det ej av godo att
försälja sin själ till reapris i stunder av känd nöd
*
haren den vita sätter sig i
andanom pustande
putsandes andningens rytm
hjärta mitt hjärta
är du
en fjäril i mitt bröstträd
lugna dig
lugna dig
rubinöga skimrande mitt
se
snöbladen begynner sjunka
sjunka
in
hjorten med den vida kronan
av ålder
ur ålder
i åldrar
vandrad
stannar i lugn vid haren den vita
i vinterskrud
varom ränner du i skogens lopp
likt flodens isrännor synes du
lämna
rörelsenb av dig efter
se ej så förskräckt ut hare min
systerbroder
vackra är dina spår
skulle mästaren här vandra med
pensel
med penna i hand
skulle denna ur rörelsen skissa
din kropp
fortsätt så
snart gives du mantel av vårdoft
jag har sett ögonspringor av
smaragdsömn
nu kallar stigen mig
till gläntan där rådselden
brinner
och kanske skall du komma
ty tecknen skall vi läsa
säg mig
vad skall vi teckna
vi skall teckna rörelsen av
vindens
doftregn
vi skall öva balans
på linjerna havet dragit
på spindelmors trådar
de vilka hon spänt
för gnistblads
vindar
teckna
tecken
tecknen
teckna
täcka
täcken
vi skall lyfta de lagda bladen
se dropparnas rörelse in i
flodens
hav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar