ibland har jag försökt samt
försöker uttrycka det jag lever i
smärtan gråten värken i hjärtat i
kroppen
skriver till er om skriver ur
mitt hjärtas nöd
och ni berömmer mig säger att
mina ord är vackra
kanske är det så - en längtan bort
samtidigt är det mitt hjärtas gråt
över min oförmåga
ofta undrar jag hur länge ett
hjärta orkar gråta
jag tillåter dig gråta ty jag
tillät dig ej
jag döljer mig för vinden ty jag
vet jag borde glädja mig
vänder
mitt ansikte
en bleknad oval
av floderna
vilka vikt undan färderna
in i
stjärnvinden
på hjärthällen vari havet smeker
stränderna når till
möter jag menhirerna vars uddar
sträcker sig in i månskärans
syrenblomsträd
menhirerna ser djupt in i mig
bilder sveper in
havsblad skrivna med sepia
med mjuka penslar
doftande upplevelsebilder skrivna
ur det vilket en gång var
instiger i kommande
i mitten samlas de alla
menhuirernas stammar breder ut
sina rötter vida
en gång kronorna i det vindarna
andas
nu rötterna i stjärnsåddas
blivande är
menhirernas vida stammar
knotiga av ålder
fårade
ur ålder stigna
viskade en gång
i havets händer bilder av
stenstoder
vilka blommar
menhirernas sträcker armar händer
fingrar
in i månhavet vari månskeppen
seglar
utan rodd utan fylldaspända segel
pärlemorblad fläktar ur stillhet
månskeppens färder
menhirernas långa hår böljar
är vinden vindarnas andning
sångerna kan du höra i vindens
tempel
vari harpan släpper toner fria
en gång såg en man detta
han målade rörelsen ur
menhirernas långa hår
det sades av vissa att mannen var
galen
van sinnig
han målade
sångerna
skar av sig örat
tystnaden lindades in
menhirerna ser djupt in i mig
du talar trädens vägar
du talar bergens vägar
du vakar vid natteldarnas
eldfjärilar
du sköljer dina ögon i havets
tårar
gryning skymningsdagg
du breder ut din hud till en
mantel
över hennes sargade marker
du frågar jorden om hennes vägar
så lyft blocken utan att släppa
stigen
se in i stjärnvinden så skall du
veta
att stjärnorna är sand är jord är
allt
allt det du står i allt det du är
så skall du veta att haven är
berg
att bergen är hav
att träden är berg
att bergen är träd
skall du se haven stiga
skall du se haven sjunka
evig
andas
det stora hjärtats ström
så skall du se att våra uddar
är pyramidernas spets är
stjärnuddar
ur det vilket var det vilket
stiger in i kommande
vilket är sagans ring
cirkeln inom vilken allt andas
allt är spiraler
du kan ej förvänta dig att den
rörelsen kan upphöra
skulle du verkligen se formen
mjukas
då skulle du se denna rörelse i
allt egentligen runt allt
spiraler lindas ej på måfå
du kan blicka genom stjärnkikaren
studera planeternas rörelser
spiraler
lugnet i dessas hastighet
samt däri fyllas av lugn
inte för inte håller de trenne
spinnandet kärt
de håller sländans rörelse i
älskande händer
asken gråter
då och då
i solens nedan samt uppgång
asken gråter
då och då
i månens nedan samt uppgång
asken gråter
blad
asken gråter de fallna bladen
hon lyfter silverkannan ur sitt
bröst
vattnar bladen
vilka i spiraler klättrar vandrar
strömmar in i pärlkokonger
inte för inte har sländan formen
av en spole
en ellips näri tråden är lindad
om
denna rörelse är harmoni
är allkärlek
är vilja
den lugnar det rusande ögats blod
stilla dig människoblomma
det sägs att trådar kan brista
denna brister ej
ty hon har övat denna rörelse i
kärlek
längre än det
asken
minns
i mitten samlas de alla
menhirerna
viskade en gång
i havets händer bilder av
stenstoder
vilka blommar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar