ordet impuls
detta ord
vikes ofta upp i en negation
se djupare in i detta ord i
vetskapen
visshetsvetandet
att
detta ord egentligen är allt
ursprung
den så kallade antändande gnistan
vilken imaginationsvingen
mjukt håller i handen
detta är just det drömkorn du
planterade i din skäppa i dina
svepeblad
vilket du lade i jordens händer
till
spirande
afton
morgon
stigna ur skymning
gryning
skulle ej stjärnängderna tindra i
natten
skulle du säga mörker
möter i strimman
ljusblivelse
detta ljus är mörker
detta mörker är ljus
fingrar är flätade i varandra
du kan se dessa möten i allom
du kan höra fåglars svartvita
vingar
du kan se djuren
så många bära mantlar
skrudar
hamnar
tonade i just ränder
fläckar
ja
mönster i vit samt svart
båda dessa sfärer
möjligheternas andning
lyssna till
andas in
dessa toner förtäljer dig
en myckenhet
vilken du är
sekvenser
frekvenser
frekvenser
sekvenser
frekvensen kanske ej kan sägas
vara sekvensen
så möter vi ordet impuls
detta ord vikes ofta upp i en
negation
se djupare in i detta ord i
vetskapen
visshetsvetandet att detta ord
egentligen är allt ursprung
den så kallade antändande gnistan
vilken imaginationsvingen mjukt håller i handen
detta är just det drömkorn du
planterade i din skäppa i dina svepeblad
vilket du lade i jordens händer
till spirande
nu kan du i vissa fall se hur
detta korn är bönstjälken
bön
stjälken
vilken i en nattvida sträcker sig
vilken i en nattvind sträcker sig
ända upp från jordbädden till
himlabädden
denna stjälk är utseendemässigt
väldigt slingrig och borde i denna växandehasten vara
tämligen obärbar
den bär dig dock
din klättring
du når höjderna
där möter du jätten glufs glufs
detta är det jack möter
med så kallad list, människolist
når jack sina mål
han klättrar omedvetet upp på
bönstjälken
till viss del är ju detta att
likna vid barnets oändligvida tillit
barnet är världen så varför
skulle barnet
barnets skolningsväg är din väg
ty du har samt vandrar denna väg
denna väg överger dig ej
i det att du känner din droppe
vara utanför havet vilket är helt av naturliga orsaksverkningar
är ditt sinne andesinnet skolat
till insikten av
insiktsvetandet
medvetandet
han klättrar omedvetet upp på
bönstjälken
gud vilken haver barnen kär
bön
stjälken
moder vår moder
heliga gudsmoder
du är allas vår moder
ditt namn maria sofia gudinna
isis
namnet du bär är ögonrosornas
röda blad är liljans rena vita kalk
moderfader
fadermoder
han klättrar omedvetet upp på
bönstjälken
i mötet med denna jätte
slukarjätte
vilken vädrar människa
stiger han in i det medvetna
så kan det vara
så är det här
här är det så i betraktelsen av
frekvenspulsen
frekvensen är till viss del idag
mätbar med fysikaliska instrument
är sekvensen mätbar eller är den
imaginationens mjuka beröring
imaginationen giver dig ej
örfilar
det gör du själv människa i det
du är utstigen ur ditt själv
är sekvensen mätbar eller är den
imaginationens mjuka beröring vilken rör vid din frekvens
frekvenspuls
vilken ökar pulsens andning
frekvensen samt sekvensen är låt
oss säga
skugga samt ljus
skugga
bländarbild skenbild
samspelet i det vi talat om
vandra åter in i skogen samt se
ljusets vandringar värmens vandringar
förglöm icke dessa vandringar
det är en vandring i pelarsalar
en vandring i templets urskönhet
i ditt inre är du pluralitet
samtidigt en
centrum
periferi
stig in i jordens inre samt se
se samtliga rötters vävarvilja
säg mig
är icke dessa rötter ett bärarnät
är detta icke ådernät vari pulsen
andas
frekvenspulsen vilken andas in
sekvensen inspireras
initieras/intuition till vad
till instigande i insiktsverkande
klarhet
ja
böner innehåller myckna
näringsämne
stavas det bönor
bönornas kväveämnen kan dock
kväva vid ovarsamhet
det ditt korn bär i sitt
ditt drömhjärta
vad är detta korns namn
sannhet
*
räven med den vita pälsen
rävar kan hava vita pälsar
vinterpälsar i sagoskogen
vandrar du barhuvad blir ditt hår
ej en cylinderhatt kraxar skatan
svingar korpen med grönindigosvartablå
vingar
med glimmande bärnstenar
blir ditt hår inbäddat i en
vacker snömössa
räven med den vita pälsen
bligar, varför tror du läsaröga
att
bliga är ilsket surmulet
det rimmar ju på viga
in i den vita skogsmusens
glitterögon
för si vi är vänner ja si vi
lever i frändeskap
så är det skimrar den vita
skogsmusen
vit av samma anledning inom
vilken räven är vit
nu då
räven med vita vinterpälsens vita
stjärnbladsdun
blickar in i snöröken faller
tystnaden iakttagelsetystnaden in
ser du snövindarna nalkas
snöhästar
rör vid marker
med
mjuka hovar
snöryttare rider barbacka
mantlars böljande vindar
yr snöbladen
ur drivor
än är stunden ej kommen till att
driva upp plantor
i snötemplets växthus
se de vackra vita vindruvorna
frostdruvorna
vilka skrudar fönstrens öppna
spaljéer
snöröken sjunker in
eller är det månne skogsparets
fotogenlampa
den vilken de stundtals sänker
lågan i
så lågan ej osar takspånen
skogsmusen lägger huvudet sådär
leendemjukt på sidan i mjukvinkel
kommer det mera bilder eller hur
är det kära räv nu i säv
inte ett ljud yttrar skogsmusen
i den stunden i det ögonblicket
upptäcker
skogsmusen; hör du
hör du hur skogsmarken där bortåt
skogstjärnsbäcken frasar
skaren är lags i mjuka
rendoftande flarn
jo jag hör
så uppenbarar sig älgen i
strömmande rörelseskönhet
stannar vid musen
skogsmusen den vita tätt intill
räven med vinterpälsens vita
älgen är
randig
eller mer vitfläckig
räven samt skogsmusen ser
förundrade på älgen
i gemensamton lyfter de stämman
vad är det
för skrud du bär
skruden jag bär kommer ur ängens
vävarhänder
molnkorgar fyllda med spinnarord
med klanger med toner
med dun med fjädrar pärlor
snäckor
nu var det räven vilken begynte
samla sig till tal
med urskild stämma
räven den vita vilken mjukt lade
huvudet i begrundan till sidan
räven kunde ej vara tyst
det gick helt enkelt inte
så ser det ej ut
du luras
vad
vad säger du
blåser jag i lur
näverlur
älgen log förnumstigt
jo du
ni skulle ha sett det jag såg
är det lureri nu också fnittrar
skogsmusen pärlande
så snöpärlor virvlar runtom dem
alla i cirkelljus
vem vet
vet
vem
hur han kastade lasso runt vajan
vilken fastnat med klöven i
ravinens isspricka
varsamt lyfte han henne ur
så hördes skällan ljuda
skällde vajan säger du
utbrast skogsmusen
inte skällde
skällan ljöd
bjällerklang
i det vajan sprang
vad
vad har
detta
detta med din
din skrud att göra
jo
vindarna yrde
snöbladen vida
lade sig stilla över
stickor
vem stickade
inte såstickade
lade sig över stickor över strån
över träd över stenar
samt över mig och allt
vindarna upphörde tvärt sina
yranden
för se
helt visst befann sig vindarna i
förfärdigandets stadium
de rörde vid täckena alla
smälte och frös om vartannat
vindarna
sömmade och vindarna löste upp
knäppte och knäppte upp
nålade och nålade upp
mig och mångt och mycket
besparade
vindarna nålarna
vindarna följde meridianernas
toner
lyssnade in i zonernas tonpärlor
öppnade samt slöt
allt in i flödande
så kom min skrud att bli denna
nu
nu steg både räven den vita samt
skogsmusen den vita
helt
in
i
begrundanstystnad
har vår älskade vän
fått ett slag av en gren i
huvudbryendet
det kan ej vara så tänkte
gemensamtanken deras pilande
älgen den vitflammandes
ja det höres bättre än
vitflagandes
harklade nu stämman
det är förskräckligt så tung
kronan min är att bära
har blivit av allt detta rämnande
rännande
var ju tvungen att ränna i det
sjöisen rämnade
han lyfte
händerna
tog av sig kronan
i kronan
sitter hon
med bjällrorna ljudande
i vinden
handen lägger han mjukt
över bröstet sitt
lyfter ur hjärtroten
ett spirande frö
ger henne
rosendoftens alster
alabasterträden
susar sommaräng
hon värmer
kitteln över elden
bjuder
snöhästarna vida
korpen med grönindigosvartablå
vingar
med glimmande bärnstenar
skatan i frack och cylinderhatt
skogsmusen den umbratonande
räven den röda in samt alla
skogens bröder och systrar
näri röken skimrar
lägger han
den vackervävda manteln
kommen ur ängens vävarhänder
ur molnkorgar fyllda
med spinnarord
med klanger med toner
med dun med fjädrar pärlor
snäckor
över hennes älskade axlar
nu randas
morgonädelstens
silandeljus
strilande
morgondrömsdroppar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar