kom sätt dig här i min hand
låt oss vandra bergsfärderna
följa skiftningarna av städernas
följen
satte mig i bergets hand
upplevde värmen inom
upplevde en färd jag gjorde en
gång
inlindad i fällar
med bjällersång med fackelsken
släden for fram
minns dessa ord jag en gång
nedtecknade ur mitt hjärta
du sträcker fram din hand jag stiger i
du höljer mig i fällar
snö dalar, snödaler klingar
allt tätare
vad skall detta lända vart skall detta lända
släden forsar fram bjällror klingar
snörosenmoln virvlar tunnlar gnistrande
ögontunnel omsluter
släden for fram
under furor höga
vitgnistrande
andandes vinterkylans rosendoft
vari liljor
vittnar om templens rena linjer
de vilka är stigna in i grund
stigna ur grund
så kunde det ha varit
det är den drömbild jag vävde i
denna stund
färden var denna
minns ryggen
vilken vändes emot mig
hur jag sökte värmen i ryggens
bröst
värmen uteblev
minns hur jag försiktigt gled ur
bädden
drog på mig kläderna
lindade in mig i sjalar
drog stövlarna på
begav mig ut
moder måne så vacker
skådande
in i skogarnas vita
kristallmantelkronor
mina steg knarrade
träden bar verkligen stjärnblad
så oändligen vackra
tårar grät jag ej
grät tyst inom
hur kommer detta sig
denna rygg
vandrade
vandrade
lyssnade till knarrstegen
så vackert
denna vandring var att vandra i
stjärnvärldar
sakta i gryningen
återvände jag till ryggen
vilken ännu sov
vilken ej märkt av min bortovaro
du sträcker fram din hand jag stiger i
du höljer mig i fällar
snö dalar, snödaler klingar
allt tätare
vad skall detta lända vart skall detta lända
släden forsar fram bjällror klingar
snörosenmoln virvlar tunnlar gnistrande
ögontunnel omsluter
släden for fram
under furor höga
vitgnistrande
andandes vinterkylans rosendoft
vari liljor
vittnar om templens rena linjer
de vilka är stigna in i grund
stigna ur grund
det var en vacker färd vari
hennes ansiktes milda skönhet vakade med
vari hon sköljde silver
pudrade allas vår hud
klangerna hördes ur smedernas
städer
de vilka ligger i pärlbandsrader
medföljande bergens vilje
vilje jag vore
vore jag vilje
viljan växer i skogens grund
kitteln
kittelgrytan
kittelgryta
berg
hon står vid grytan
rör med staven given ur vindens
hand
elden glöder
målar granatdroppar i gryningsträdens
kronor
cinnoberfåglar kammar nattens
långa stjärnhår
berget vandrar till ön
vilken ännu bidar grönskan
ön med den svarta ökensanden
vari obsidianrosor vakar
skrider
följer ådrornas andning
sorgefågel i din svarta skrud
vad skriver din stämma
vadi
bäddar du
blänken
i mossan vilken andas färger
ur gul ur grön ur vit
vari andas din sorg
sorgefågel
jag hörde vingar brista
ark
skirtunna
såg hennes hjärta glöda
allt djupare
såg röda tårar stiga
strömma ned över hennes kinder
såg henne skruda sig i svart
skrud
jag lyfte mina regnbågsfjädrar
in i svarta fjädrar av sanden
vilken torkar bläcket
på arkets ytspann
hennes tårar lades stilla
bildade bäckar sjöar
isklot steg upp
ur vad
från var
glimrande i alla färger
kanske var dessa mina regnbågsfjädrar
vindarna jonglerade med isklot
luften svalkades
och bergen andades is
is ur vita
bländande skönhet
under blå himmelsfågels vingar
röken slingrades ur grytan
sanden
kanske baddade mossan den svarta
sandens panna
nu glimmade sanden guld
solguldsklar
röken skingrades
hon lyfte blicken in i grytans
grönblå
brunn
hon förtalte
bergets
hjärtats
sorgefågelns ord
alltmedan orden steg likt
mjuka
dunfrön
syntes markerna
var det röken vilken bredde ut
händer
hon skakade milt på huvudet
det är de vilka dansar
värmer hennes hud
se skålarna i marken
bjudskålarnas helandebud
stig in i källan där under berget
tvaga dig tre gånger sju
hon lyfte på locket
nu syntes sjöar stigna ur hav
fågelsjöar
fågelpupiller
grönskande ur
svart ur vit ur grön
ur blågrön ur gul ur guld ur röda
och frukterna syntes växa
i denna ös
ögonbåge
*
i de djupa skogarnas skugga
vari
varur eldfjärilar flyga
ur obsidian
vari jadeskogarna skimrar fram
däri vandrar
skuggan
av
den jag aldrig var
väntar
dina
ögons ljus
tänd mina ögon
tänd mina ord
till dig
älskade
det var däri jag såg droppen
skälva
frågade
droppen
varför
varför mitt hjärta skriver
kärlekens lov
om den vilkens hand
flammade med min
i snärjskogarna
snårskogarna
skoven
släcktes
vårt möte
skrev vi
i våra hudar
vid insteget
viskade vi farväl
i vissheten av
kommandemöte
dessa flammor falnar ej
frågade
droppen
varför
varför mitt hjärta skriver
kärlekens lov
skriver om min andra vinge
älskade
din vinge hör jag fläkta
din vinge rör vid mina marker
doften andas
in
höljer mina drömmars lärft
nyckeln bär du
ändå
ändå haltar min gång
mäktar icke lyfta mig
med
en vinge
frågade droppen
varför
varför jag skriver
om min andra vinge
den vilken skall komma
i de djupa skogarnas skugga
vari
varur eldfjärilar flyga
ur obsidian
vari jadeskogarna skimrar fram
däri vandrar
skuggan
av
den jag aldrig var
väntar
dina
ögons ljus
tänd mina ögon
tänd mina ord
till dig
älskade
nu skriver jag lavan vilken
stiger ur mitt inre
strömmar nedför min panna hjässa
mina ögon
sakta sluter min mun
täpper igen
bränner huden
i stelnande svart sand
glaciärer
tundra
är jag
skall han se
mitt ansikte skymta
i svartisens vita svandun
droppen visar mig
guldsandsängderna
källornas helandebad
visar mig
stenarna
mossans mjuka bäddkorgsmantlar
och markerna är så vackra
i det markerna badar
i blå skimrande himlar
däri vandrar
skuggan
av
den jag aldrig var
väntar
dina
ögons ljus
tänd mina ögon
tänd mina ord
till dig
älskade
det var däri
min fråga skänktes till droppen
det var däri jag såg droppen skälva
frågade
droppen
varför
droppen svarade stilla
jag är
du
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar