den 6 februari 2013

gudarna

”ställde till det”

så var upplevelsen i gamla epoker

vad är egentligen förändrat

i avseende till

gudarna är i oss

vi i dessa

vad visar

dessa så vishetsfyllda bilder

vilka är målade i våra inre näthinnor

moralhinnor

kanske

ozeloten stannade inför obeliskens öga

vilket sakta slöt sig runt obsidians skimmerväg

precis där repbron är trädd mellan

det blå berget till det röda

mellan det röda berget till det blå berget

ozeloten hade många gånger förundrats med

samt beundrat violljusets ametistögon

vilkas brunnar plägade hälla brusandetoner in i floden;

 ådran vilken rörde vid bergens mantelfållar

ozeloten hade egentligen aldrig förr undrat över

denna brovinge av rep hade ej heller vandrat

denna bro i insikten av att dess tassar icke var menade

till den vandringen inte ännu

ozeloten inväntade ögats öppnande,

obeliskens slutna öga

slutaröga vilket så vackermjukt

omfamnade hitkommandes frågestigar

lät dessa vandra in i stillheten samt följa svarsstigen

ozeloten fann det vackert se de utstigande

deras ansikten var fridsansikten skimrande

en del kvarstannade vid kanten av ögat

vandrade sedan åter ty dessa var ej redo

en del vandrade brons vävarstig

ozeloten hade stått helt nära kanten

 i svindlande ögonblick

blickat djupt ned in i flodens rörelselopp

drabbats av svindel inför detta djup utan fäste. så kändes det

en blottad avgrund

ett slukaröga

ozeloten brukade backa

i denna stund fylldes ozeloten av ett obändigt behov

frågade obeliskens öppna öga

hur kommer det sig att bron är här

hur kommer det sig att bron förenar bergen

obelisken tillsade ozeloten att blicka in i pupillen

med ens var ozeloten inne

inne i var samt varde i är

det föll tvenne stenblad

det ena ur Saturnus hand

det andra ur Mars hand

eller var det så att dessa blad steg upp

ur jordekupor blytyngd järnblod

detta bly är icke bly

detta järn är icke järn

är planetsigill

så låg dessa stenblad i växandesolen i växandemånen

molnfolken vattnade dessa med sina tårar i glädje i ledsnad

i själsfärgers vandring

stjärnor strödde pärlstämmor in i deras levandegöranden

gåvor ur planetsfärers allkrets

stenbladen låg helt nära varandra

talade de ohörbara för allom orden

stenbladen växte

så en dag fattade en hand om det blå stenbladet

stenen nu

kastade det till stranden där över

stenbladen hade så länge levt nära varandra

snuddat

nuddat

rört vid varandras stämmor

deras längtan växte med deras växande

handen insåg ej vad denna gjorde

de visa hörde nu ej stenblad ej stenar

bergens längtan

gav skytteln uppdraget att föra repet i luftvarpens trådar

skytteln vävde brons vägar

i begynnelsen löst i vetskap om sträckningens vidd

bergsfolken kom från allvida

vävde gångmaskornas bärande korgar

så kom det sig att bron är kommen

nu frågar jag dig

näri skall du töva vandra brons bärarvilja

ozeloten insteg i stundtystnad

i denna stund så svarade ozeloten

vandrade bron utan rädsla utan svindel

såg in i slukarögats skimrande glädje

däri violerna blommade

till ozelotens spinnarglädje

*

skall vi ställa till med fest

ställa

ställa till

gudarna

”ställde till det”

så var upplevelsen i gamla epoker

vad är egentligen förändrat

i avseende till

gudarna är i oss

vi i dessa

vad visar

dessa så vishetsfyllda bilder

vilka är målade i våra inre näthinnor

moralhinnor

kanske

ofta steg upplevelsen; känslan rakt in

piskrappskänslan

den vilken ”ej har hud” känner detta

vilket är att likna vid barnets tidigupplevelse

i de nio stegens spiral

i det atavistiska är detta en realverklighet

ännu var de icke ”avskilda”

genom människan gives anden möjlighet att nära känna

hennes skönhet

ser du barnet vilket stannar inför i beundran

andas in dofter ljud

smakar njuter

utforskar upplever

var gång jag upplever denna bild ser jag

tjuren Ferdinand sittandes under korkeken

så mycket älskade han blommorna

genom gudarna kände människan det egna beteendet

känslostormarna samt orsaksverkan

känslostormarna är kan vi säga symptomverkan

i det frigjorda gives möjlighet till seende av

orsakerna i den fysiska tillblivelsen

vilken ännu var

vilka ännu var mer eller mindre flytande

sakta steg formkraften in

steg den flytande gasmassan vilken ej är att jämföra med den gas vilken är i

biologisk fysikalisk kemisk mening

detta var ett tillstånd vari elementen vävdeböljade i formskapande verkan

gas var detta icke

icke den gas du kan se i gastuber

ändock är detta en mycket god framstigen bild eller liknelse

ty denna bild visar det vilket skedde

jag säger;

lev med bilden

du är en gastub

lev med allt det vilket sker samt kan ske

sakta

sakta steg den flytande gasmassan eller gasmolnet

drömmolnet in i en inom citationstecken stagnation

en oerhörd smärta var detta att pressas in i denna kropp utur ett svävande tillstånd

ett tämligen behagligt buret tillstånd

ja

just detta är bilden av embryot

barnet i moderslivet

detta är smärtan barnet upplever

dels vid insteget eller födelsen

det är icke över därmed

processen fortsätter i parallella strömmar drömmar

samt vid nio års ålder accelereras smärtan

däri är känslan den atavistiska hade samt har i uppvaknandet

därefter tillkommer eller ”tillstöter” ytterligare ett tillstånd

jämsides med smärtan

likna ej denna smärta vid att ramla samt få ett sår

vid olyckshändelser

ej heller vid

tillstånd vari ett väsen uppsöker smärta

denna smärta är moderns smärta

i det barnet ”lämnar” kroppen, hennes kropp

det är en smärta vilken kan sägas vara

en motivationsbok invävd i huden

ty denna motivationsbok viskar

du är ej ensam

minns gudarnas

vilka du är

allt det dessa ställde till med

gudarna målade livets bok

gav denna livets bok i människans händer

allts händer

för att uppleva

medvetet uppleva symptom

samt orsaksverkan

samt inse slöjans illusion

ja

stig in i ditt sanna gudomens ljus

låt oss uppleva

med dig

i dig

i

är