den 27 februari 2013

säg mig

du vithövdade

vilken flyger över

med ängderna

säg mig du vithövdade med vingbredden

ur nordan

borea ohion

vilken kysser

snödropparnas hjärtan

vilken kammar björkarnas drömhår

vilken lyfter källans pärlflöden

upp i stammar

grenar

strån

ämbar brunnar

ådror

frukter

bär

vem är det

vilken breder ut svärtade glas

över lyktans

skälvande glasbågar

den vithövdade svävar

ljudlöst

kretsande

målar harmoniska tonföljen

höger vänster

vänster höger

mjuka bågar

leende mötas de

i mitten

den ene gavs namnet yin

den ene gavs namnet yang

tvenne ringar

gemensam

ring

så vandrar vi alla med solen

så vandrar vi alla med månen

så vandrar vi

så följer vi stigarna

i luften

i haven

i markerna

i eldarna

i träd rot stam krona

i rot strå plym

i fot stam krona

i stjärnor av stjärnor

ur planetsigills andning

i näbben bär den vithövdade papyrusrullen

kysst med karminsigill

till vem

till vad

till var bär du budet

tvenne ringar mötas i mitten

däri skall vi mötas

däri skall vi bryta sigillet

bryta bröd samt dela ut

från sunnan

ur notus händer

kommer den ene

från nordan

ur borea ohions stämma

kommer den ene

rot stam krona

cirkeln svävar

med sols

en gång krona stam rot

ordet skapar stammarnas stigar

han sade

han tecknade

i begynnelsen var ordet

så varde det

så rörde den ene vid såren

lade berörelsens helandeblad

cirkeln svävar

öppnar mittens rosenlotus

vari är de svärtade glasen

ty ögonen skall ej bländas

skall ej förblindas av det dessa ser

så är det

höres en stämma

synes en skugga lyfta

korpen är

denna skugga

vilken talar ur gudarnas stämma

vi bär budet i luftens hamn

se mina vingar min skrud är svart

smädesorden är lagda över mina axlar

likt oket med vattenspannen

så är mina vingar

spannen

så vattnar jag markerna

med kornen de sådde in i är

det finnes de vilka pendlar

mellan det vilket säges vara liv och död

dessa begrepp vilka tillfört så mycken kramp

så mycken rädsla

så väva dessa in i varandra

kanske en slags slutartid

ja kameran har en sådan

det finnes de vilka pendlar mellan

låt oss säga platser eller riken

minns att detta mellan är en synvilla

ty mellan är delen av delens helhet

helhetsrörelse

det finnes de vilka använder pendel

till att se livets väg

vägguret har en pendel

lodet är en slags pendel

du är hållen i dina fingrar

du är hållen över en specifik punkt

origo eller hjärtrosens soltempel

silverfloden omfamnar detta tempel

denna flod bär

soldroppar inom

du kan se en flod med fiskar simmandes

fiskar med guldfjäll

naturligtvis finnes det ett måntempel

nåväl det finnes tempel

gårdar

ödesgårdar

saturnus sol måne jord jupiter venus vulkanus

hör tonerna ljuda

vi lämnar utan att

för dens skull lämna dessa tempel

i detta nu

ty dessa är många i ett

du är en pendel

du är i den stilla tilliten

vari du är förbunden med ditt hjärta

tankeflugan vaknar

sömndrucken

ur fönstervrån

gäspar

skakar

sömnen ur den långa vintersömnen

surrar

det är i detta det sker

pendelsvängningen ansätts

du pendlar i tvekansskogarna

tvivla
är icke
tveka

tvivlet väcker

tvekan håller dig tillbaka, stänger

det är detta med dropparna

dropparna är många

dessa bär immade glas

det gör ofta fönster i den tidiga våren

eller se fönstren klädda i vattenånga

vilken lägger sig likt en hinna över fönstren