han hade vandrat genom
snäckskalsskogarna
minns dessa skogar så tydligt som
vore dessa minnen morgonstjärnans klara ljus
han vandrar i snäckskalsskogarna
vari markerna är mjuka
är mötande med dofter av ur hav
med toner ur hav
hur kan jag undgå att le vid
minnet av detta havs beröring
vi vandrade sprang galopperade
virvlade nedför backen, slänten
hjordarna ryckte i förstone till,
manades lugn av iakttagaren
lyfte blicken och kanske var
deras vilja följande
kalvar rusar
rusande lekande lätta
kom till platsen däri bergen
flätar fingrar till sjöskål
vi pilar uppför trädstammar
träden ler
susar i glädjemottagande till
klättrande kittlande fötter
fötter vilka lockar till
skrattpärlor
vi kastar oss handstupa
fotstupa in i vattnet
droppar yr
sälarna är blankskimrande
kanske är vi lotusblad i sjön i
de ögonblick vi är stilla
vi rinner uppför kanten
faller in i gräset
lapar sol
vi tackar bergen vi tackar träd
tackar sjöskålen vilken är en del
av havet
därur snäcksångerna ljuda
han vandrar i snäckskalsskogarna
vari markerna är mjuka
vari markerna är mötande
träden bär snäckskal
snäckblad
pärlemorblad
korallblad
sjöhästar betar i gräsets turkosa
svalka
han sätter sig helt stilla
blickar in i intet
hans ansikte är fyllt med vindar
med jordars sånger
ögonen är milda
händerna
omfamnar
framom
i bakom
jag önskar tala det du förnekar
vänd ej ditt ansikte dina ögon
din hörsel din hud bort
det jag talar är sagan
din saga
den sagan förnekar du
det lades ej
en slöja över detta barns ögonrosor
barnets ögon är rosenblad är
liljan
se rosenblad huru de omfamnar
visst gavs detta barn taggar
du glömde bruka dessa taggar
led i det du såg blod tränga fram
i de vilka ansatte dig
se bladens gröna djup
se rosens yttre skepnad i
vinterträdgården
i vårdaning
i sommarhav
i hösttempel
du undrar vari barnet är en lilja
jo ser du
barnet bjuder ur kalken daggens
droppar
till läppar vilka spricker till
ögons längtan
hon är ögontröst till de vilka
andas ut de spruckna tonerna
hon är nätet vilket håller synen
samman
till dess ögat är helat
jag önskar tala det du förnekar
det lades ej en slöja över detta
barns liv
vad är för
det är kanske
till
det är kanske
gåva
vad är neka
är detta det darrande lövet
är detta egentligen ett nekande
är förnekelsen instigandet i
graven
så följ smältvattnen
följ knopparnas
följ smärtan
regnets piskande
haglen
bärandet
förnekelsen
taggarna
ja dessa taggar är kvarhållandet
följ uppstigandet i det graven
öppnas
ja
denna grav är moderns sköte
önskar tala det du förnekar
det lades ej en slöja över detta
barns ögonrosor
så se in i hösten
huru
dagg- maskarna
maskar maskorna väver nät i
jorden
hon lärdes nätets skönhet
se födelsens hela skede i
mänsklighetsperspektiv
havandeskap samt förlossning
säg mig vari förnekar du livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar