den 11 mars 2013

har slagit mig hur inbunden tillvaron är

band

vackra

en del olästa en del lästa

somliga bara står där på hyllan

tas ut vid behov

dammas av

ibland allt oftare

så

står de

vittrar sönder

har levt med upplevelser

hur människor vilka funnits runt mig

var är de komna

vart leder vägar

är vägarna spindelns vackra vävande

i drömmar finns ej egentliga dörrar

ord

ordspinnare

jag har funderat

missförstådd

det kan jag endast vara

i den stund jag ej förmår vidarebefordra mig själv

och finns det behov av det

varför måste vi vidarebefordra oss själva

är det verkligen nödvändigt

jag har väntat så länge

på det ansikte vilket är pusselbiten

det ansikte vilket – bildligt – flyter samman med mig

jag har försökt

vara öppen

försökt

inte vara så

och det är väl så jag gör; försöker möta ut ur det människor

säger mig eller uttrycker

det är ofantligt dumt

ja idiotiskt

men det är jag

sån har jag blivit

har kommit underfund med

min sorg min frustration

frustrerad över målningar

och det ena med det andra

det är väl en önskan om att synas

att vara accepterad

ett högmod

ur det högmod ej egentligen är

finns ej viljan till mig

så kanske viljan till orden till målningarna

finns inte den viljan

så

är det väl så

det är väl antagligen det jag skall acceptera

samt även att om jag ej hör av mig

innebär det ej att den andra människan försvinner ur mitt liv

älta

nej jag ältar inte

det har mer att göra med hur jag upplever tillvaron

skurar mina golv

lerstampade jordgolv

så mycken

kyla

andas in jordkällardoft

söker se varför allt är som det är

söker inseende förstå vad jag väcker hos människor

det verkar ej vara av vackert slag

ser rotvältan

dessa kan vara är ofta vackra

ty liv spirar i dem

kanske är jag en bälta

eller ett delta

*

moder måne

månmoder

vari blickar du i denna nattkälla

vid vilken ström sitter du

spelar du nattens lyra vars strängar är

ej det stränga ansiktet

är det milda ansiktets ömhet

vars strängar är

sprungna ur

liljekalkens månande blad

månmoder

vilkas drömmar vallar du i denna nattäng

till källan vari molnen dricker stillhet

hon sträcker fram sin hand

kom sätt dig här i min utbredda mantel

lyssna till lyrans klangbörd

lyssna till stämman vilken svara i ditt bröst

dina drömmar

allts drömmar

allas drömmar

vallar jag i denna nattäng

förtälj mig ett av dina vackraste steg

hur skall jag kunna  detta

i det skuggorna redan kryper uppför mina vader

så rör hon vid en av strängarna

trädens rötter stiger upp ur mossbäddar

så är vi skuggor i denna natt

och vore vi ej skulle liven vissna

vi flätar våra fingrar samman bär upp det vilket ögat

tankeögat säger dig synligt är

vi kryper uppför dina vader för att du skall veta det synligt är

vart kryper vi

vi rör vid ditt hjärta

lyssna till klangen

hon rör vid en av strängarna

de fårade ansiktenas röster

de av ålder stignas röster

lyssna till dessas goda ögons röster

det var det

är ett av mina vackraste minnen

hon rör vid en av strängarna

drömdimman skingras

högt upp på berget sitter jag

blickare ut

in i havets grön blå blad

en svan vaggar i havskantens vackersömmade bård

havet skiftar skrud

med molnens vandringar

där sitter min kropp

jag flyger fri

hon rör vid en av strängarnas

bjuder mig

far

väl

gryningen blöder rubintårar

hon viskar

allt är väl

så är detta att födas

så är födelse

blodet

är kommet

ur livets källa

*

allt det vilket stiger sjunker

allt det vilket sjunker stiger

du kan se detta i barnen vilka hoppar

bernen stiger glädjestrålande i skyn

sjunker hoppar

visst kan en vind komma samt kasta rörelsen i riktningar

mycket riktigt benämns dessa vindar vara kastvindar

du kan se detta sjunkande samt stigande i berg och dalbanor

du kan se de farandes ansikten skifta uttryck

allt från det vilket benämns skräck

snarare skräckblandad förtjusning

ja du kan se dessa rörelser och troligen väljer du ej att stiga ur vagnen du åker i

du följer med

är medföljande

djupt inom dig vet du att detta är den enda vägen

nämligen detta medföljande i din livsström

oftast är icke upplevelsen lika påtaglig som i berg och dalbanan’

dock är denna rörelse däri

barnet gör mycket sällan illa sig själv

visst sker det och detta sker oftast då barnet rycks ut ur sitt sammanhang

vilket sker då tanken stegras ur barnets allomvetande hjärtinsikt

undrar du varför valet av bild är hoppa

hopp samt berg och dalbana

livet går ej på räls

kanske var det just därför de lade rälsen

till säkrad framkomst

livet

det levande livet går ej på räls

däremot följer livet en bana

en planetbana helt bestämt

bestående av sfärisk musik

planeter befinner sig

i uppom samt i nedom

i bergen andas planeterna stjärnstoff

i dalarna flödar floder inom vilka de vaskade efter guldkorn i stunder av nöd

ty nöden var den vilken drev dem ut in i floderna

guldvaskarna

så kan du se valet av bild

universum

oändligheten lever i denna bild

du vet ju också

ur både din barn samt vuxenaspekt att romaner

sagor

”fångar” ditt intresse eller skänker gåvor till beståendeinsikt i det dessa berättas med alla livets energier

vilka just är kraften i sannhetens saga

sagoberättaren berättade ej sagan med överdrifter

däremot med betoning samt tilltalelse av temperaments

elementen

elementarfärgerna

sagan skänker

livsredskap