sväva
sväva molnfågel
svävar gör jag i tonerna av
vingarnas svarande
sväva
sväva molnfågel i nattens
glittrande hav
svävar gör jag i tonerna av
stjärnvindarnas svarande
landar i sjön i bergets händer
viker ut bladen mina
så är jag nattens lotusblomma
vilken vaggar din drömsömn
sväva
sväva i din drömskrud
sömmad ur silkestrådens
blåfägring
minns du korgen du gavs av din
farmoder
minns du er samvaro
minns du nystanen med silkestråd
blåfägring
en är icke tonen
mångfaldigad är tonen
skimrande lyster
stilla
stilla vilar jag i sjöblad
omgiven av bergens händer
eller är jag i bergens vidseende
öga
lotusblomman sluter sakta bladen
runt mig
upplev vårt inre
tyst faller droppar
faller ord
lyssna till tystbladens
vita
pärlor
i den stunden ser jag stenarna i
sjön
sjön vilken bergen speglar sig i
stenar är pärlor
i mångfalds dimensioner
stigna ur pärlemorblad
skimrande lyster
en kvinna vandrar runt sjöögas
kanter
är hon ett moln
är hon
vem är hon
kanske hör hon min undran
ty hon är jag
jag är hon
allt strömmar in genom henne
är vi ett kalejdoskop
är vi en vattenspegel
allt strömmar in genom henne
det är att blicka in i sjön samt
se molnen andas sagor
skimrande lyster
hon förtäljer mig linjernas
verklighet
hon rör vid linjerna
dessa är molnens sagofigurer
levande
liv
hon frågar mjukt
ser du clownen vilken viker
figurer av ballonger
han narras ej
är han en narr
ja han är en narr
han är en clown
han narras ej
han tillåter dig att andas
han släpper ut konflikten
rädslan försvaret ur dig
du möter avspänd
livet
han avdramatiserar det svåra
han är en drömvävare
ser du clownen
vilken viker figurer av ballonger
till barnen
detta är linjernas verklighet
säg mig
vad blåser han däri
*
vagga
vagga
vaja vind
skator vajar vinden
vinden är en björk vilken vänder
ansiktet in i östanfönsters oglasade oval
landskapet andas naket
snögnistrar ännu i tunna flarn
isflarnsdoftande
komna ur isugnens blåeldsglöd
björken hör smältvatten porla
björken ser i glädje spindelmor
klättra
hör och häpna
häpna och hör
i snön
spindelmor ler
allt är ej det de tror sig veta
snö är en vackerväv
skator vajar vinden
vinden är en björk
vilken vänder ansikte in i
östanfönsters oglasade oval
skatorna lyfter in i granens
mantelveck
in i tallens framsträckta
utsträckta hand
det höres steg kippandes i skogen
vem kippar efter andan
undrar räven i sollä
skatorna blickar in i skuggan
vilken stiger upp ur fuktmarker
smältmarker
skogsväktaren är det och ej
kippar han efter andan
se den har han med sig
det är stövlarna hans vilka
kippar
stegen hans sjunker
upplevandedjupt in i marken
vilken vänligt hälsar hans
varsamhet
skogsväktaren ser rävens
skimrande pälsfägring
hälsar mjukt
vänligt
rävens glitteröga
däri har du det gott
så hör han skatorna tilltala
säg oss
varför talas det om
detta om
om markernas mättnad
varför tror så mången att
vårfloderna stiger
tror ni de kastar upp
spyr galla
skogsväktaren stannar i bilden
i steget
det är sant
så mycket märkligt vi uttalar
mättnad
säger skatorna
längre hinner de ej
kanske är det detta jag upplever
kvittrar björken
det pärlar porlar
kittlas
stiger
liv
upp
upp i mig
och jag vet att snart är jag
skrudad i pärlor
snart i löv
räven ler
snart kommer valpar tumlandes
spindelmor ler
jag väver
väver kristallorden
skatorna ler in i skugga in i
vita
nog är vi mätta ur orden
mättnad
se barnen i skolan
i bänken
ej ljugarbänken
skolandes bänken
de matas med liv
med kunskap
gives tillfälle till smältande
snö smälter in
stiger upp
alltså är vårfloden båd sjunkande
samt stigande
i stigande vattnas allt
livet
liven tar emot till spirande
så är det med barnen
barn är vi alla
så spirar vi
så blommar vi
bär frukter
bär
bär
skänker vidare
och doften
doften lever kvar
hjärtdoften
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar