vinden stannar mjukt vid hennes
sida
kan du höra klangerna
hon sluter ögonen
klangerna är i mig
vinden andas
kan du se bergen växa
hon sluter ögonen in i dimmans
uppklarnande
bergen ser jag växa
blad till blad
kan du höra klangerna
klangerna hör jag inom mig
så
är jag berget
kanske är du berget
vem skapar klangerna
hon sluter ögonen in i tystnaden
klangerna är tysta nu
jag ser dem
lyfta i spann
in i elden
in i källans fräsande ånga
till städet
de visar mig stjärnhavet
planeter
hur
metaller regnar in
de smider
de gjuter en skål
de lyfter denna skål ur berget
denna skål kan vara allts inre
de lyfter den ut
för att vi skall höra
vad sker
vad sker
de lägger en stav en klubba i
handen min
de viskar far väl
beger sig in i berget
jag ser berget sjunka in i jorden
vinden viskar
lyft staven
väck klangen
jag rör vid skålen av stjärnstoff
av planetsigills verkan
klangen stiger
klangen tystar
dina kastade tvärkast
klangen omfamnar dina utspridda
tankeformer
sant är detta
uppleva kan jag
tystnadens skönhet
*
i natten andas mjuka
pärlemorstränder
molnen är mjuka sanddyner
är pärlemorblomstrande girlander
varur är detta kommet
väcker hennes milda stämma mig
tag mina ögon
moder
i dina händer
måla det du talar
ur ditt hjärtas vida kärlek
ur tempellunden ljuder spröda
klanger
är nu vackra klockor
bjällror av silver
av is
av
ur
spröda klanger
ljuder ur kristallblads vackra
skimmer
stillar min tanke
mina sinnen
ett är jag
en av klockorna bjällrorna
hennes ansikte sköljer ögonfärder
in över oss
hennes ansikte
hon bär denna natt dok av
pärlemor
milda rörelser
ur hennes fingerpenslar målar
molnskogar
pärlemorskimrande träd
vidsträckta nattblå ängder
vari blåklockor ljuda tonande
stillhet
vi är i denna stund blåklockor
i nattblå ängder
vänd edra ansikten in i mitt
se in i mina ögonfloder
vi lyfter våra ansikten
ser oss dansa sväva
skrudade i blåsiden
vi sjunger tonerna
stigna ur
pärlemorfåglars
vingar
*
hur många gånger har du beundrat
hennes vävarglädje
hur många gånger har du stannat i
ängen
i regnets soluppstigande
beundrat dropparnas kristallklara
lugnt har hon vävt
lugnt lämnar hon nätet i visshet
blockerad är hon ej av
tidstagartanden
och visst kan vi stanna vid
tanden
se tandköttet
dalarnas mjuka vågor
benet
tandbenet
pulpan roten
säg mig har du sett ett
vulkanberg i genomskärning
vissa likheter finns här
eller hur
vi talade kanalernas skönhet
se
här finnes en kanal
igen
blockerad är hon ej av
tidstagartanden
vilken gnager hål på emaljens
egentliga
sköra hinna
emaljsmycken är mycket vackra att
möta
så många gånger hr du sett hennes
ansiktsvävan
förundrats i skirhetens styrka
insett att detta från punkt a
till b inte riktigt har varaktighet
att den alltför sträckta linjen
tråden brister
hon visar trådens rörlighet
visar linjens medföljande utur
det strikt raka
den raka linjen är helt visst
sammanbindande
visst är det så
den raka linjen har en skönhet
är vacker i sammanhangen
så är logiken
så är tankens längtan
en rak handlingssträcka
spindelmor väver lugnt i det hon
samtidigt spinner
ser du det hon nu väver
vinterängen stiger skata in
vinterlandet giver dig styrka i
vårens sommarens hänförelse
genom att du ser kristallens
inandning
detta vackra vilket i vintervita
just är det vintervide är
detta vackra vilket i vintervita
just är kristallens uppbyggnad
visst innehar denna raka linjer
till synes
den strävar in i det runda
visst har spindelnätet raka
linjer
dessa strävar
nätets strävar in i det runda
cirkeln lever i allt
ser du kristallen
nätet hur ljuset
luckrar upp löser upp synvillan
av det förhårdnade
av punkt a till b
allt uppgår i skimrande rörelse
ser du det hon väver
låt oss se höstens blad
eller ett vissnat blad
vari huden lösts
du ser detta nätverk av linjer
nät
kristallen
hon väver blad ur solblads vilja
hon väver bladens synliggöranden
ty minns att visst virvlade
bladen i höstens vindar
lekande valpar
tumlande valpar
ändå – var bladen kvar
träden skymde den bildsviten för
att du ej skulle drabbas
skall drabbas av yrsel
träden andas vilket sagts till
inseende av vissnandets skeenden
denna andning är en av nycklarna
till att låsa upp en särdeles hindrande blockering
tidstagartanden
eller tidsgnagartanden
spindelmor lämnar bladen
lämnar ej bladen
väven
hon vet bladens
vävens
vägar
allts vägar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar