jag måste
stanna denna centrifugalkraft
vilken ständigt slungar partiklar
mot väggar
detta utan att partiklarna slås
sönder
jag måste stanna denna
centrifugalkraft
måste utröna
dessa världars skådespel
vari skådespelare
övar rörelsen in i perfektion
in i fulländnings skönhet
skådespelets urkälla
är en skriven roman
partiklarna är urrivna blad
måste sortera kapitlen
vilka sidor saknas
måste sortera kapitlen i denna
vackra följsamma roman
vilken vilar så mjukt i våra
händer
ljus luft värme
luften vi andas
vi
andas
luft
förenar dessa element
se
rörelsens eviga strömmande
ljus värme
är
kärlek
åter ser jag så kallat gammeldags
karuseller
en rund träplatta med sittplatser
med
ja de måste väl kallas staket
skydd för utkastning
plattan var fästad på kugghjul
och den snurrade
snurrade
dessa karuseller togs bort sedan
staketen
stängslen ej fungerade
kanske borde det finnas dylika
stängsel
utkaststängsel i varat
synliga i stunder av
utkastmekanismen
den omedvetna
utkast kan vara att kastas ut
det kan även vara skrivna ord
vilka sparas till fördjupande
karusellen snurrar runt
verkande centrifugalkraft
så upplever jag detta att kastas
ut
i stjärnrymden
det är ett vidgat gränslöst
tillstånd
vari hastigheten ej upplevs
i denna rörelse
stiger nu ännu en kraft in
gravitationskraften
vilken landar
orden
utkastet kan skrivas
*
kameler med vattensäckar
åsnor med vattensäckar
människor med vattensäckar
djur människor
huden ramlar av
fåglar med vingar
fågel
fågel blå
lyft ur kättjejorden
gjord en kättja
öppna drömmarnas blad
muskler senor faller av
vindar viner
spelar harpa
på bågar
se skulderbladen
vad är dessa blad
varför skuld er blad
vad är skrivet
varför tvagar solen i öknen
benknotorna
knotor
knota
utan knot
varför sitter skuld er bladen bak
varför bär ryggen dessa
varför är hjärtat i mitten
handen lägges fram
över bröstet
ser du berget resa sig
berget klippbladen lägges omlott
ser du berget öppna ögon
vattenfallen
det faller droppar
pärldraperier
renar bergets slagg
lagd av pyrandeeldar
skorstensbolmande
ser du berget
kristallberget
tonerna
ljuder
tysta
vad viskar tonerna ur urkällans
grund
förlåten är fallen
fallen ned över dig
stannar ej
faller
likt dessa vattenfall
faller
renas
i sjön kan du skåda in
ibland händer det att
spannen har vuxit fast
över skuldror
av val av inteval
valar stiger upp ur djupen
valen har en tung kropp
en tyngdmetabolism
denna metabolism är urvisdomen
vad förtäljer valen dig
val inteval
förlåtelsen är havet
är hav
hav valen i din hand
dessa val är val du gjorde innan
dina ögon här insteg
spannen har vuxit fast
oken kan lyftas
oken lyfts
ser du trädet
en gång kastades ett vildvin
en kvist vid sidan om
ser du hur vildvinet klättrar uppför
ser du murgrönans tusenfötter
ser du
ser du
dessa kväver ej trädet
de samlever
lever samman
ser du spannen
de kväver dig ej
vattnet sköljs av regnen
hon sätter sig i fingerklykan i
min vänstra hand
sträcker sakta ut benen
drar samman benen
hon är i den stunden en pärla
eller är du en böna frågar jag
och är du en böna undrar jag till
blivande vad
hon skimrar leende
så där spetsfundigt
det är ett vackert ord säger hon
spetsfundigt
spets fundament
hon skimrar leende
vi skall ej plantera mig
det vet du
vi har talat trådarnas vägar
länge och väl
vi kan tala dem ännu väl och
länge
hon sträcker ut fingrarna mina
vilken vacker stjärnö
tack att jag får befinna mig här
hon läser symboler mina ögon ännu
ej skådat
ja, det glömde jag förtälja dig
hon har åter sträckt ut benen
åtta ur fingerklykan vandrade hon
stiger nedför tummens berg
simmar över sjön
det är ej en sjö ler hon ett
ögonblick stilla
detta är en äng med vildblomster
där vildblomstren växa
lever allt i frid tillsammans
där andas fjärilsvindar
andas
liv
livs
bejakelse
det är en äng med vildblomster
vilken jag vandrar i
till lillfingerberget
där ber jag dig begrunda
fingrarnas delar
trenne fjädrar har vi ofta nuddat
vid
har du sett fingrarnas
konstitution
fingrarnas sammankomst
trenne leder i dem alla
undrar var den ramsan kom från
kanske den lekande vinden gav den
i ett vitt paket med röda sidenband
eller kanske var det
sprattelgubben vi sömmade
knådade täljde
gav trådar
sprattelgubben
clownen
vem ser clownen lyfta masken av sitt
ansikte
vem ser clownens ansiktes tyngd
insikt
vem ser clownen gråta
är tårarna
clownens visshet
att detta
är
skönhet
döm ej de tårar vilka faller
ur clownens ögon
clownen
narren
hör du bjällror ljuda
ja kanske skrevs ramsan av
sprattelgubben
clownen
den med tvenne ansikten
egentligen trenne
tummetott
vad är en tott
kanske en fagott
slickepott
vad är slicka
vad är pott
potten är en utdelning
är en vinst
det är lättare att se långeman
vilken blinkande fyr
lyser vägen till dem alla
gullebrand
nog ser himlarna ut att stå i
brand i solens uppan samt nedan
och lilla vickevire
vire
vira
så springer de alla ned till
brunnen
brunnen
ser du hjärnans vindlingar
ser du spegeln tarmarna
tanken smälter
stiger upp i hjärtat
verkar i din gärning
gärningen
säg mig vad är förenat med denna
ramsa – jo kittlande. du kittlar barnet så barnet kiknar av pärlande skratt med
rodnande kinder.
så är det du lär barnen fingrarna
upplevelsen blir ej inlärande
upplevelsen blir kittlande
clownen ler
viskar i konungens öra
clownen lert
hon besöker bergen
dalarna kedjorna
jag följer hennes vandring utan
egentlig sikt
ty jag siktar tranornas dans i
västanängen
jag siktar mjölet in i brödet
in i brödet jag skall bjuda dem
till
så
nu är det färdigt
nåväl
färdigt blir det ej
ändå
färdigt
än
då
hon har vävt en bro
ja, vad annat kan jag säga än
mellan tummen ocj lillfingret
vem är hon
spindelmor är hon
*
du skrev på en lapp i en
vackerbok
han sitter med vissnad fjäder i
hand
detta är en örnfjäder
hur kan en fjäder vara vissnad
ilar pilar din tanke i bakgrunden
blickar in i arket över din axel
denna tanke är rabiessmittad
denna tanke har törstat i
öknarnas
i stäppernas
savanners uttorkade marker
har sett sanden glöda
marker spricka
sett röda dammoln lyfta
var gång denna tanke ser en
vattenspegel
rabies
vattuskräck
vem törstar i öknen vem gav
vatten ur krukan
vad är denna kruka
vad är detta vatten
varför vattuskräck
var gång denna tanke ser en
vattenspegel fradgas den
skräcken fyller dess strupe
du tar varsamt knytet in i din
knäfamn
rida
rida ranka hästen heter
blanka
nynnar du
barnet ler
du målar sagan
fjäderns saga ur örnens vingar
vilka skänkte dessa fjädrar
en till mannen en till kvinnans
örnfärd
sol
måne
målar hur dessa möter varandra
stigarna dessa en kort minut
vandrar
hur mannen blind vandrar bort
hon
kvinnan lägger fjädern i sitt
inre
hon har ett gapande blödande sår
i sitt hjärta; den del, den bit hon gav till mannen
fjädern är stillandeblad
detta för att kvinnan ej skall
förblöda
du målar hur kvinnan alltmer
sakta rör sig för att fjädern ej skall ruckas ej skall röra vid det öppna
fjädern är mycket vacker
förenad med hjärtviljans
imagination
mannen vandra goda vägar
mannen har goda möten visst är
det så
varför skall det ej vara så
kvarnarna mal ej hastande
kvarnarna mal varsamt
för att skalen skall falla av
hans ögon
hans vägar är till godo för honom
visst är det så
kusten skall siktas
hamnen
mannen straffas ej
varför skulle han straffas
för att fjädern vissnar
så sker ej i meningen
ändå kan mannen känna att något
fattas
han kan känna stormar ej klart
identifiera stormarnas upplopp
han kan känna stormar rycka slita
han kan se stränderna med
vrakdelar
kan ej förstå
inse
han kommer sig ej för med att se
djupt in i dessa delar
fjädern undrar du
fjädern
ja fjädern är bland vrakdelarna
det är i en av alla nätters
stjärnsläckta han möter fjäderns svaga stämma
han lyfter fjädern in i handen
det är i denna stunden han ser
vadi en vissnad fjäder är
han ser hennes stängel
han hör henne andas
doften rör vid hans hud
örnen sänker sig ned över honom
bär honom till
hon
hon vilken talar i tjärnen
en av mannens saknadstårar är
bönen vilken gör att tjärnen lyfter henne in
lägger hennes hand i hans
det är i denna stund
fjädern i hans hand fylls med liv
allt kan vissna
allt kan vattnas
med allt det luft är
detta är kärlekens källa
du stannar i detta med kvarnen
vi kan se vetekornet
önskar du förtälja sagan och var
börjar du
säkert börjar du vid
såningsmannens gest
blicka vidare
så ser du att denna början är en
början av en början vilken är en början. så kan vi fortskrida i evig andning,
ty denna början upphör ej.
det är sant
vetekornet såddes
i hjärtat såddes ett vackert frö
ett korn
av diamantglöd
frökälla
ur frökälla
samvete är detta korns namn
för att du skall uppleva dess
inre
ditt inre
detta samvete är ditt hjärta
detta hjärta leder dig i sam
vete
i helhetens vetande
i sann
vetande
i veteåkern kan du se tistlar kan
du se
kan
du
se
vetet skördas
så ser du vägen till brödet
sammalt vete
helhetstanken
du ser en mindre åker
korn frön vilka sätts i jord
i gjord
dessa rensas
gallras
för att ej kväva
meningen
vart leder dessa sårader;
lägg den uppkomna tanken i
karantän
andas gravitationen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar