den 4 mars 2013

vad är detta
jag tänker på dig

låt oss hoppas det är i hjärtat
ej i hjärnans labyrinter

Ariadne lever där
hon vet att detta ej är en labyrint
Ariadne håller den röda tråden

vilken leder vart

kanske till

i
hjärtat

nej
ofta vet

vet vi ej varför

vet är lika med påstående

ändå
i det vi lyssnar
inlyssnar

vet vi med hjärtat

påståendefritt

ja; jag skrev Ariadne

undrade varför

ser hjärnan

ser bilden och bilden av detta är mycket
mycket vid
så är denna tråd ryggmärgen
livets tråd

kanske
kan
ske

*

förvecklingar

jo det kom sig så

blad gräs strå

så småningom trasa lump

lade sig helt stilla i vattenbad

inom ramar för behovsutforskandet

tillsammans visade dessa vägen till arkens tillkommande

de vilka målade i sanden

de vilka brukade glödgade nålar i vax

de vilka knackade stenar

undrade med yrvakna blickar vadan detta

tillkommande kunde vara

björnen vände sig lätt på sidan

i det björnen hörde vattensångerna komma

allt närmre

gäspade allt oftare efter syre

bubblorna i istapparna

vilka glittrade

kom in i ögonskugga

i den fjortonde dagbräckningen

i månaden fylld med alla vädermånar

gäspade ideporten stort

björnen kisade nosande in i solvinden

sträckte ramarna

steg så in i doftvinden

mumsade bär

hon vilken bär korgar kom vandrandes

med långa kjolar svepande borstandes stigen ren

ren

nedför fjällets kedja

ja nog såg kedjan ut att vara flak

isflak

flak är bärande

släpan drogs av renar

skällan vajade mjukt mot vajans bröst

humlor bin

ollonborrar surrade i luftens alla korn

korn

bubblor

björnen andades in

vässade ramarnas klor

inför bergsstigar

så kära mor

varthän bär du korgarna

och är det din vilja förtälja mig vad är dessa korgar fyllda med

detta undrade björnen

undrade  hämplingen

hermelinen  likaså

vilken slank fram med glittrande morrhår

märkligt namn detta

morrhår

har du sett våra morrhår morra

frågade hermelinen hämplingen

nehej

nehej

kvittrade hämplingen strupmjukt

hon vilken bär

funderade en stund

funderade ett slag

slaget fyllde hon med vatten

skrockade mjukt

jo si

det har jag

för morra är ju varna

och säg mig vadannat gör dessa glitterstrån

de fyra vännerna tog sig en fnitterpärlande svängom

korgarna är fyllda med

intet

de

korgarna leder min väg

vår väg

så kom de till ramarna

däri arken nu var redo

spindelmor spände lina

fågelkvitter höll arken spända i vindens drag

barnen synes cykla med sprakande ekrar

med ljudande puttrandesmällor

hon lyssnar in i frändemors stämma

börjar saktaföljande vika arken enligt instruktioner hon gives

förvecklingar

för

vecklingar

pysslingar sysslingar

hymlingar

symlingar

med sylar sticker hon varsamt hål

binder arken ej vikta samman

med gräsmjuka band

hymnen

trädhymner

ljuder

sysslande

pysslande skriver rena ord

banden lägges i korgar tvenne

den ena röd

den ena blå

förvecklingar

tillkommer

i det tilliten

slant

slinter ur dina händer

hon ler

av förvecklingsinsikten

viker hon svalor

flyger fria in i vinden

till ladan

däri de möter en glada

*

galärer

med dånande

slagtrummor

med  randade ryggar

med vinandepiskor

skär havets krusade hår

vita gäss sjunker krymper samman

in i droppar

åror klyver det enade

kroppar blänker

ögon blickar vita

stirrar in i starrgräsets

gula höstaning

ögon blickande vita slutas om

röda framstigande ådror

trumman ljuder taktfast

dånande

slagtrummor

ljuder i galärer

giljotiner

skär skivor av brödmakarens

urvilja

galjonsbilden gråter med kedjornas bärare

gryningen

fäller röda droppar

färgar havet med dessas tårar röda

bakom slutna ser dessa

stränderna

hör dessa skogarna

hör dessa havets fria

andas dessa kakaodofter

elfenben

guldoblater

fötter glider avmagrade ur kedjor

slagtrumman är stillnad

takthållaren hörde henne gråta

lystrade till hudens smärta

händer är lagda helandeblad

kardemummadoften stiger

havet viker upp galärens luckor

de friborna simmar till stranden hem

doften

ur brödmakarens eld

leder vågen

de bjudes

bröd med skimrande smörguld