snödroppar
kyssta av
stjärnnektar
lyfter blickar ut över
jasminens kala grenar
in i skogsbackens
ännuvilande
i snö
under detta täcke
slumrar narcisser
visst är det fascinerande
att dessa framstiger i stunder av
vårgryning
nåväl en aning senare
vid eldarnas renande
i jordfamns tining
och visst är det fantastiskt att
dessa narcisser
skänker rikare blom
i det dessa tillåts vissna helt
in
in
gärna lindade samman
i vackra knutar
gordiska
knutar
växtsaften stiger in
in i jordefamnen
eller vattnar
eller doftar jordefamnen
narcissrisk personlighet
kan vara det narcisser visar dig
i det detta är växandet
så stiga de fram
kyssta av jupiter i ögon
vit är kalken
med fyra vägars solkrona
samt gröna blad
liknande spjut
vandringsstavar
ja
dessa våra bröder och systrar
visar allt det vi är
bävern vilken lever
där berget rinner nedför
sluttningen
in i älvfårans
kvinnohänder
hör hennes stämma stiga
upp ur vattnet
hon stiger upp ur älvfåran
kupar vattnet runt
bäddar in drömsådden
sätter sig invid bävern
bävern vilken tänt eldens
ögonljus
det hon sade var
det hon sade är
det sägs att alla steg leder bort
är det så
är det
så
det är ett märkligt uttryck
ty leder stegen bort
går det att följa stegen åter
stegen vilka leder bort är ju
spåren
stegen leder vidare
eller framom
så är min tanke
så är min hjärttanke
hon grunnar
bävern grunnar
med det påstådda
vilket ej är påståenden mer inandning
av det markerna bär
ändå har de vilka vandrat stått
på denna plats
och dessa vilka stod kanske gav
sälta till markerna i stunder av misströstan i stunder av vemod
saltstoder var dessa icke
och var dessa saltstoder var
dessa så
ty dessa andades in kristallationerna
i en stund
för att se vårregnen inkomma
kanske gav dessa sötma till
markerna i stunder av tröst i stunder av mod
se fälten med sockerbetor
se böjda ryggar samla in kornen
se rören vilka andas sötmavinden
kanske gav dessa vilka häro stod
surt kanske gav de beskt gav de
allt sammantaget
tills de såge regnen upphöra
såg kaskadljusen silas i trädens
fingerbladskorgar
bävern öppnade nu sin stämma
det erfordras inlyssnande samt
mod till att fälla
vi fäller träd med lov
lovsångshymner ljuda i markernas
vindar
för att älven ej skall svämmas
över
dammar bygga vi till
fjällbärarnas smäckra rörelser
hon öppnade nu stämman
steg har jag sett leda bort
så har jag följt dessa steg
sett vart dessa steg bar bärarna
så följde jag dessa steg åter
utan att tillägga
utan att lägga yttermera till i
stegen annat än att se
kärnans jordmån
och jag såg stegen växa i skönhet
så bort är kanske borde
och borde är i detta bejakelse
och jag har följt dessa stigar i
ordanom
i fordom i framom
lyft dem ur markerna
burit dem i molnskogar
vari allt det vilket så stramt
givits rutade linjer
lösts upp
likt jordkokors sammanpressade
sångvingar lösts upp
av regnen
av regnen
stigarna såg jag ledas av
flodernas
vattnens sånger
oh att ni alla kunde se dessas
skönhet
ni beundrar ljusfenomen i form av
sken
norrsken sydsken
ni beundrar allt det ni så
tydligt ser
oh att ni kunde se dessas skönhet
flodernas
vattnens
böljande rörelser
så skulle ni inse
det allt är
vattnen släcker ej elden i edra
bröst
eldarna torkar ej ut vattnen
så trösterika andas dessa väsens
närhet
ja
följt stigarna
har jag
gör jag
ännu
än
nu
dessa leder ej bort
dessa leder hem
se bävrarnas byggen
i det dammen är redo att släppas
fri
begråter du ej byggnadernas
färder
benämn ej dessa vara vrak
eller gods
bävrarna lyssnar
bävrarna bygger dammen
boningen
däri de alla är ett
och jag har sett träden resa sig
ur fällda mod
sträcka sig svarande
in i grunden
in i meningens är
detta är i detta jag sett
tempelgårdarna bära frukt
till allomsväl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar