det vandrar en nattstrimma
med en stav av elfenbensvita
toner
med intarsiapärlor av ebenholts
allt vävande tillsammans i handen
nattstrimma är hennes oändliga
klara skönhet
staven
en av hennes strålar
med vilken hon rör vid markernas
skuggade
nattstrimma vandrar i ögonskogen
undrandes hur alla dessa snår blev till
alla dessa snärjarglipor
trassel
trasslade vävarhärvor
i denna skog synes snår
kasta sidoblickar
inte en av alla dessa vet vad
den enes andre är
det kanske började med en
sidoblick
vilken steg över kanten
vilken grumlade linsens skärpa
suddade ut regnbågstonen
irisfälten syntes fälla in bladen
har du sett fällknivar
hur smidigt bladet fälls in
för att du ej skall skära dig
vissna benämnes detta kanske
detta vissna är suset av rösten vilken
varsamt manar in
väntan till
klarnande
vid bergssjön
stå de
kastar ut näten
kastar mjukt ut näten
skymtar lotusbladens dofter
bergen vattnar sjön med tårar
och är det ej tårar
är det bergens utslagna långa hår
silverhår
regnbågstonande
sidoblickarna troddes kunna
sudda ut dessa toner
hur skulle de kunna sudda ut
pärlemorfjärilarnas havsandning
de trodde sig se bortom tonernas
mening
och vilken var kanten kanske du
undrar
kanten var ögats kant
den kant vilken öppnar samt
sluter vägen
den vilken följer andningens
ström
i denna ögonskog vandrar
nattstrimman
ser sidoblickar så split
så missmodan
och ju mer de sår
desto större blir trasslen
dessa trassel är ej yviga länger
de är hårt sammanpressade
hon viskar mjukt
edra hjärtan är kärlek
ni är kärlek
allt är kärlek
så vad är det ni skuggar
kärleken skuggar ni in i det svarta
in i det vita
tror det blir enklare så
med endast tvenne toner
ni skiljer varandra åt
ej av hat
av sidoblickars avund
misstro
misströstan
se djupare in i svart samt vitt
säg icke
det var ej min avsikt
säg
av sikt
ser jag
se djupare in i
svart samt vit
så skall ni andas
regnbågstonerna
*
ja
vad ser du i de vacklande
kronseglen
och varför säger jag vacklande
vad är att vackla
är vackla svikta
är svikta
rimmar på sikta
ej svikta mjöl
sikta mjöl
sikta land
är svikta ett sviktande
steg
är sviktande det vilket lever i
dessa stunder vari näri snö smälter
sjunker in i hennes hud
in i hennes djupa vishet
stiger silvermolnens vita drömmar
in i
skirblå violljus
näri du vandrar dina steg
rör vid
samt tas emot
kan du uppleva markernas
sviktande
det talas om sviktande hälsa
kanske kan det vara att väsendet hållit
sig själv så hårt
på grund av smärta att sjukdomen
träder in
hälsan hälsar
hjärta visar jag hälsar dig
kan du hälsa mig välkommen
frågar det vilket benämns sjukdom
däri är den sviktande hälsan – kan
vara – en murbräcka; jag tar emot framsträckta händer
jag giver framsträckta händer
tillåtelse
möjligheten vara framsträckta
till mina mottagarhänders svarande
vi öppnar upp möjligheterna
önskar säga; jag förlöjligar ej sjukdom
det finns många vägar att blicka
in i just sjukdom, sviktande hälsa
markerna är sviktande och
egentligen är detta en behaglig mjuk rörelse
marken är mjuka kuddar under dina
fötter
sviktande kan kanske upplevas
vara gungfly är det dock ej i det dina fötter lyssnar
detta sikta är ju ett vackert ord
du kan sikta det vill säga ana
du kan sikta det vill säga
fokusera
möjligheter mål
perspektivvidgande
svikta
sviktande
vacklande
du kan vackla i yrsel
tappa balansen
däri är de vacklande kronseglen
denna underbara vackra tankegåva
vilken i renhet
är allt detta vackra
vem har just nu lekt med orden
det har den rena tanken
orden är däri likt glittrande
vattenkorn i bäcken i havet
orden fäster ej fast
spikar ej fast
tanken väcker dig
i glimtkorn
tanken i dess rena
är allt detta vackra
vingar
kronor
moln
ja
allt detta vackra i det kronorna
ej är avskurna
bilden finnes i allt
vad sker då kronan ej har stam
har rötter
vad sker då tanken gradvis gjorts
till abstraktioner
ej astrakaner
abstraktioner
abstraktionstanke
tankar
trädet vissnar
kronan vacklar
tanken i hjärtats hand möjliggör
trädets blomning
samt fruktbäring
möjliggör just det doften är
detta kan ej ske i den icke
fullödade trädbilden
i det roten vattnas
stiger jordmånen in
andas i hjärtat
ser du tankarna
ser du matsmältningens likhet med
hjärnans fysik
tarmpaket
hjärnpaket
tankepaket
ser du hjärtat i brösthålan
hjärtat är hjärta är hjärna
ser du hjärnans infattning
medaljongen har tvenne blad
ser du hjärnans infattning i
kraniet
kan du se helhetens skönhet
kan du se huru kronseglen spänns
minns du orden spindelmor viskar
spänn ej för hårt
lyssna
dessa strävar in i cirkeln
tanken kan vara en av de
vackraste ädelstenar
i den renaste kristallformen
ett vackert spindelnät
ser du
jordmodern
jordens fysikaliska uppbyggnad
i stora ekfat
trampar de druvor
jäser druvor
i stora ekfat lagrades diverse
drycker
i stora fat
vad är detta fat
en tallrik
eller vad
en tunna
ett fat
ett ekfat
varför av ek
ek
eka
eko
de satte pluggar i dessa fat för
att innehållet ej skulle forsa ut
sant är att det sedermera blev
kranar
trampade druvor
diverse drycker
minnet
minnesfat
kan du se detta vackra varje ditt
minne är ett fat
ett lagringsfat
ibland kan det vara av godo att
dra ut en plugg för att se i klarljus
det är en vacker bild att leva
med
det är ju så
att de lade stenar i rösen för
att minnas stigen
kanske snidade statyer eller
minnesmärken
det är inte de minnesmärken vilka
lägges idag
de satte dit dessa märken för att
verkligen minnas exakt det steget
för de var det barnen är
ett
totalt ett med världen
frågar du om dessa minnesstenar
stenstoder
pluggar
det dessa använde till att minas
störde helheten. blev dessa pluggar ej hinder att snubbla över. nej, de blev ej
hinder ty de framstod, de gömdes ej och det var ju just därför detta gjordes.
minnet var ett vackert steg en pärla en livsknut. det finns folk vilka räknar
så, dessa har en tråd samt knyter knutar därpå. vi kan orda mycket runt detta,
linda den ena tråden efter den andra tills hela världsvävens historia är vävd.
denna historia är ej ut ur den så kallat moderna bedömningsaspekten; den är den
vandring människan vandrar – allt vandrar. vi genomgår den ju i varje insteg;
möte, embryo, insteg, gå tala uppleva tänka – leva.
kanske finnes det ett rytmiskt
minne
jag ser barn
skutta
le
i det de nosar på språket
nosar in språket
hur de nynnar
rimmar
allt i leenderytm
rytmen är vi alltid beroende av
kanske skall vi vara uppmärksamma
på de stunder då minnet
rytmen stelnar
sjunga en stund
dansa en stund
levandegöra
det pluggen håller inne
i den stund lagringen
minnet är redo stiga fram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar